Men, vad nu då?

Händer att jag tittar in här för att se hur livet tog sig ut förr. Och plötsligt har menyn med januari, februari, mars ... år xxxx försvunnit? Varför då?

Gömma nyckel

I torsdags var det styrelsemöte på stadsdelsföreningen. Eftersom jag i vanlig ordning var jättemosig när jag kom hem från jobbet optimerade jag tiden för tupplur och kissrunda. Kanske med lite väl snåla marginaler.

Fru ordförande hann stressa till det med att ringa två minuter i mötets starttid och jag tog nya elhojen Banarne upp till Rolfgården. Störtade in efter att ha låst cykeln.

Sen blev det dags för hemgång och cykelnyckeln var försvunnen. Inte i någon av kappans sex fickor, inte i någon av hängselbyxornas fyra fickor, inte i väskan. Fick gå hem. Mycket fundersam, för jag hade ju på känn att jag ändå haft nyckeln med mig. Och hemma var den inte heller.

Så ringde Den stora systern för att checka av det sista inför Expedition Mallorca-mormor och jag gick runt och petade i packningshögen och så stack jag till sist in handen bakom hängselbyxelappen. Det är ju så varmt och skönt där innanför.

Och där fanns nyckeln! Jag hade tydligen hängt nyckelbandet runt halsen.

I vargtimmen

Snöret kan börja med att blunda. Det här skrev jag nyss på fb...

Hur som helst. Igår glömde jag mobilen på jobbet och det i kombination med att Trasan får friluftsbehov i vargtimmarna, ledde till att hon friluftade ovanligt länge i natt.

När hon hade boffat sig fram till ett utsläpp, vacklade jag iväg efter äggklockan. Som jag inte ville göra mig mer vaken än nödvändigt ställde jag den på 5 minuter i skenet av gatlyktans modesta ljus och stuvade in den under kudden. Möjligen lite för långt.

För när jag vaknade nästa gång kring klockan 6 var det ganska ljust ute och det slog mig att Trasan fortfarande ägnade sig åt friluftsliv. Släppte in Trasan, som inte verkade nämnvärt besviken vare sig över friluftslivet eller insläppandet.

Poänglös historia. Men det var ju bra att det inte regnade.

Ishoeckey + elcykel = 20 zoner

Det är inte klokt. Kombinera turfning, en ny elcykel och något egendomligt ishoeckeyrelaterat spektakel. Vad blir det för resultat? Jo - Sopelisop tar sig en kvällstur runt Tisken och lite till och får ihop 20 zoner. Kunde nästan h blivit en bromedalj, om inte telefonen hotat med att få batteritorsk.

Var kommer ishoeckeyn in i bilden? Tror att stan låg öde för att turffantomerna satt hemma och glodde på tv. Och då slapp jag konkurrensen.

Nu turfar det på

Snöret var på besök i helgen och invigde mig i turfandets ädla konst. Har sedan dess överraskat mig själv med att gå flera omvägar och flera steg än vanligt. Stackars Trasan får hänga på.

Idag, när jag låg och tryckte före Trasans eftermiddagspromenad (vid 19-snåret), kollade jag hur det stod till. Då fick jag se min första medturfare i aktion. En Mopar rörde sig med överraskande hastighet och i form av en liten röd gubbe på mobilskärmen. Han hade just tagit min zon vid Västra, fortsatt upp till Falu Skatepark och så såg jag hans lilla gubbe fortsätta nerför Mormorsgatan...


Tryckte så pass att det skulle vara lönt att släpa mig och Trasan till Västra och ta tillbaka den zonen. Då såg jag den lilla röda Moparn ta sig längs Hyttgatan, vända upp för Gruvgatan och plötsligt kom hans röda gubbe i kapp min gröna!

Vände mig om och där stod han. En gubbe även i verkliga livet. I reflexväst och mountainbike. Vi utbytte diverse artigheter och synpunkter på denna intressanta sysselsättning - att ranta runt och lura sig själv att ranta lite mer.

Så kan det gå.

För övrigt har jag visst avancerat till Novice Traveller. Man får snygga rankingtitlar också.

Nya tider stundar

Min fina röda Ericson har börjat visa utmattningstendenser. Följandes Snörets råd (att inte vänta tills jag är så gaggig att jag inte kan lära mig använda den) och götlaborgarnas val av produkt anlände Ipponen idag.

Hittills har jag lyckats öppna etuiet, men ännu inte fått loss apparaten från sin plasticbaksida. Det kan bli en lång process det här.

Katt bland hermeliner

Jag har idag gjort en tripp till Uppsala och Skokloster t/r. En mycket gammal och sällan sedd, men ofta brevskriven till, bekanting fyllde 60 år. Och bjöd på värsta släkt- och vänutflykten med buffé och tårtkalas och guidad tur på slottet. Trevligt, men lite socialt utmanande att inte känna en kotte...

Hade ett par timmar på mig på i Uppsala innan tåget hem gick. Och vad hände?

Två kvarter från båtens parkeringsplats gick jag in i herr Hallberg och herr Läck. Elsborgare! I frack och värsta ornat! Frågade inte, men det troliga är väl att det var något studentikost jubilerande.

Men ändå. Först 0 % bekanta och sedan 200 %.