Nu är jag och en husmus tillbaka

Ja, jag har ju aldrig varit särskilt långt borta. Bara lite oföretagsam rent bloggmässigt.

Det är vinter nu och det händer att somliga möss blir kalla om tassarna och flyttar in. T ex hos mig. Jag hörde hur det kniperiknaperiknusade i russinskåpet ovanför diskbänken och i ett anfall av huslighet satte jag igång med saneringen igår morse. Intressant vad många utgångna såser man kan ha. Hur som helst. Längst bort i hörnet hittade jag en tom påse. Den hade en gång innehållit sojastrimlor.

Så nu kan jag konstatera att jag delar hus med en mus och att han tydligen är vegan!

Lkp t/r

Nu har jag varit hos Kurtan och tittat på spex. Det var väldigt spexigt att se lillgrabben på en scen! Trodde väl inte jag att någonsin skulle hända.

Det var också mysigt att få se deras nya lägenhet och tack vare att Snöret var med och att vi kunde underhålla oss själva på stan tycker jag att jag skötte mig exemplariskt och inte städade skåp vare sig i smyg eller öppet.

Några julklappar blev det också.

Gengångare

Det är inte omöjligt att tecken på att Día de los Muertos visar sig även hemma på Hyttgatan.

Senaste helg var den fd Krullhåriga på besök. Babysar skulle döpas och själv såg jag ju i henne en utmärkt hantlangare vid soptippsresa. Nåväl. De döptes, soptippades, dammsögs böcker och gallrades garderober och framåt söndag eftermiddag drack vi en kopp kaffe i köket. Jag hörde ett egendomligt vinande, gnällande ljud och undrade om jag höll på att utveckla tinnitus. Eftersom Fd Krullhåriga också hörde det strök jag den möjligheten.

Hon for och jag stökade på. Så hörde jag det där ljudet igen och började oroa mig för nya vattenläckage. Källan verkade vara i diskbänkstrakten. Fnattade runt och lyssnade från tvättstugesidan - ingenting. Kollade inne hos (fd) blivande klensmeden - ingenting. Till slut öppnade jag skåpet under diskbänken och hördes inte ljudet lite bättre där?

Brötade runt bland diskmedel och välsorterade sopor för att till sist hitta speldosedelen till det fina julkortet Lina köpte i Mexiko för att par år sedan. Speldosan försökte minnas hur det lät att sjunga We wish you a Merry Christmas. Men som batteriet var slut sedan länge blev det inte mycket mer än ett tinnitussymtom.

Bondfångeri!

Har retat mig på en reklam i televisorn i ett par dagar nu. Reklamen om den handsfreea tvålpumpen. De försöker få en att tro att knoppen på vanliga tvålpumpsflaskan är så smutsig att man istället borde inhandla en tvålpump som automatiskt pruttar lite tvål i handen på en när man kommer nära.

Alltså. Där står man med sina smutsiga tassar. Klämmer till på den oerhört ohygieniska, äckliga, praktiskt taget dödsbringande, förfärliga toppen på sin lilla tvålflaska - för att sekunden efter tvätta sig om händerna? Ska man hinna drabbas av dysenteri och smittkoppor? Mellan trycket och tvättet?

Jag kommer då inte att falla för den. Och jag vill inte ha någon heller. Inte ens för att det skulle vara så roligt att retas med mig. Kom ihåg det alla ni i den ironiska generationen. Och alla ni andra också.

Överföra bilder...

Satte mig framför apparaten - men fegade ur.

Men om två veckor inleder vi Operation Skogsbrand, d v s åker till Korpo och eldar majbrasa i oktober samt importerar möbler (som kommer att lukta konstigt i en evighet). Tänkte mig att Igelkottspojken kanske kan bistå under den tid han inte ligger sömnlös för mina snarkningar. Allt hänger på honom nu. Stackarn.

Katten på råttan och råttan på repet...

Jag måste ju fira den fina bakgrunden med en liten verbal ögonblicksbild från livet på Elsborg.

I söndags, under Trasans och min morgonkisspromenad, såg jag en ovanligt pretto duva som spankulerade in i en port på Berghauptmansgatan. Duvan i fråga hade anlagt någon form av fjäderboa. Den var liksom inte plattfjädrad som en vanlig duva, utan det vita partiet som låg runt axlarna var liksom luddigt. Och där stod jag och kommenterade den lite udda utstyrseln när en svart katt kommer i full karriär tvärs över gatan och in i porten efter duvan.

Trasan, som givit blanka f-n i duvan, med eller utan fjäderboa, kvicknade till och gjorde ett seriöst försök att störta in efter katten.

Så blev det nu inte. Det satt en matte i andra ändan på kopplet som satte stopp för det.

P.S. Vilken vecka som helst ska jag betvinga min mobil att spotta ur sig en massa bilder så att hela Sverige kan få njuta av framstegen som görs i fd Kurtans rum, snart mammas syrum. Jag kan rapportera att golvplank är på väg in och att det numera luktar dammigt tanthus med en frisk accent av friskt trä istället för den unkna doften av stampat jordgolv som varit förhärskande under de senaste fem månaderna.

Bakgrundslagning.

Nu så. Ser bakgrunden mindre varnig ut.

/Bloggtomten