Mobilsignal?

På väg upp till dataskrubben för att kolla mejl hörde jag ett konstigt pipelipipelipip. Hann undra vems väckarklocka eller mobil som lät. Men efter att ha pejlat ett tag med mina krokiga öron kom jag fram till att det var en pippifågel som lät. Detta borde få en att fundera på tekniksamhällets menliga inverkan på vår förmåga att tolka ljud i vår omgivning.

Nu ska jag göra allt det jag skulle ha gjort i veckan - städa (Kurtans flickvän gör entré i morgon!), baka grissini till puben i kväll, diska, duscha och se på Batman. Och jag har faktiskt kissat hunden och köpt plastmuggar redan. Men första ska jag dricka kaffe. I stressade lägen är det alltid bäst att börja med kaffe.

Solen skiner

Åtminstone gjorde den det innan jag förskansade mig i vår lilla dataskrubb. Funderar på att fira våren med att hänga tvätten ute för första gången i år!

Hårigt!?

Jotack! Nu har alla varit och farit och jag som annars för ett ganska stillsamt liv börjar sakteligen känna mig lite återställd. Det är då man ser hur himla hårigt det är på mattorna och i hörnen. Hunden ser väldigt maläten ut. Håller väl på att lägga om frisyr lagom till sommaren? Fiffigt nog lyckades jag aldrig ställa undan dammsugaren efter uppryckningen inför allas hemkomst. Så det är bara att plugga in den igen...

Med det var inte sådan hårighet jag egentligen tänkte på. Utan själva uttrycket "hårigt". Tror alltså att en mera gammelsvensk synonym är besvärlig/tokig/upprörande. När Snörets igelkottsman var på egna äventyr i Östersund härförleden återvände han med en rapport om att "hårigt" var ett frekvent förekommande adjektiv i konversationer i denna jämtlandska metropol.

Sedan stod det inte på förrän jag under en av mina högtidsstunder - Batman kl 12 i TV4 Plus - fick höra Robin utbrista i ett "Hairy"! Det hela handlade om att Jokern slagit till på bästa surfbeachen och ställt till med både det ena och det andra. I det avsnittet gottade jag mig särskilt åt att den dynamiska duon närmade sig brottsplatsen i sin bat-helikopter, som de parkerade uppe på klippan ovanför beachen, för att sedan till fots ta sig till händelsernas centrum. Valet av apostlahästarna var för att de inte ville väcka uppmärksamhet! Som om två trikåklädda och maskerade herrar liksom inte syns när de promenerar omkring? Men detta var en parentes. Tillbaka till hårigt.

Tänkte mig då att hårigt kanske var ett uttryck som på något sätt hängde samman med den legendariska popgruppen Beatles. Jag som var ung på den tiden minns minsann hur upprörande äldre människor tyckte att det var med dessa långhåriga musikutövare! Och då var det mest långhåret som upprörde. Och då var det långa håret inte ens långt, men naturligtvis flera centimeter längre än rena rama snaggen.

Och så idag dyker samma lilla uttryck upp i Stora systerns exkex' gästbok.

Är inte det lite hårigt?

Glad påsk!

Har inte riktigt tyckt att jag tänkt någon tanke djup nog för att komma här och komma och uppta människors värdefulla tid med att utsätta dem för rena rama döläsningen.

Hur som helst. Påsken står för dörren, Snöret har redan stigit in genom den och framåt kvällen väntas den fd krullhåriga systern. Det är mysigt att få träffa sina små pipsor. Lokaltidningens redaktör och tilllika stadsdelsgranne har länge fascinerats av de fyra barnas skojiga namn och har nu bestämt sig för att göra en reportageserie om syskon och hur det påverkar en att vara storasyster och lillebror och sånt.

Och sedan, när alla har åkt. Då ska jag tänka lite igen.

Skitliv

I lördags insisterade Zero lustigt nog på att gå ut i ottan. Han som annars har världens bästa festblåsa och dessutom får användning för den. Och eftersom jag ändå var tvungen att ta mig upp, utsedd till ombud på ett årsmöte som jag var, vacklade vi ut i det vackra vårvädret. Och ojojoj, vad den lilla magen var i uppror. För de äckelmagade gäller det nu att ta ett par raders hopp, men det var rena rama smälta glassen han presterade. Undrade just om han skulle klara att vara ensam ett par timmar.

Ett par timmar senare efter genomlidet årsmöte kom jag hem, bara för att konstatera att han inte hade klarat det. Diskret som han är hade han valt att gå undan lite och satt sig på Kurtans gula matta. Vi gick ut igen och sprayade mera chokladglass och vid hemkomsten var det bara att sätta igång med saneringen.

Tyckte jag inte kunde göra så mycket mer än finnas till hands, så det blev inte mycket gjort den dagen. Ringde och pratade med Snöret och mitt i det samtalet dök det upp tre små tjejer, som påstod sig vara intresserade av att promenera med traktens hundar. Nu är ju Zero ganska stor, nära 40 kilos matchvikt och rätt pigg för sin ålder. Så jag tog på mig och vi gick på en liten provrunda runt kvarteret. Den minsta av tjejerna verkade vara den drivande kraften i trion, de övriga två var nog bara sällskapsdamer. Men det gick rätt bra. Sedan tillbringade vi en stund på gården och tjejerna kastade snöbollar åt Zero som han åt upp. Sedan övergick han till att tugga i sig isbitar. Tänkte att det nog var lite nyttigt i alla fall. Han fick ju i sig en hel del vätska...

Söndag förmiddag grydde och tjejtrion stod hoppfull på trappen igen. Zero lufsade iväg med dem och en makalöst kort stund senare var de tillbaka och tapporterade att han kissat fem gånger och bajsat en. Sedan hann jag knappt vända mig om fyra varv innan tjejerna var tillbaka igen och tog en ny kort vända med Zero.

Framåt kvällen upptäckte jag att mitt vänstra ben var väldigt ontigt? Känns som en sträckning. Kan man få en försträckning genom att sitta stilla? Verkar inte bättre. Eller också är det bara gammeldomen som drabbat mig. Börjandes i vänster ljumske.

Om det händelsevis finns någon som undrar kan jag meddela att Zeros magstatus nu är normal igen. Men han är jättesur i öronen. Det lät som upprepade helikopterlandningar i morse när han flärpade runt. Vi har beställt tid hos veterinären till i morgon. Benet gör fortfarande ont.