Kullat och klart.

Nu är det gjort. Men av någon bloggteknisk anledning hamnade Lizas litteraturkull på den 3 november. Det var väl då jag sist försökte ta tag i saken.

Så - framförallt Snöret - nu kan du sluta tjata!

Reflexmässigt svar

I morse lyckades jag faktiskt somna om och sov ända till lite över tio! Precis som förrivärlden. Kravlade mig upp och åt frukost och hann nästan genom hela DN innan Zero började tjata. Precis just då ringde telefonen.

Den underjordiska turistnäringen hade gjort en lätt schemamiss - tagit in guider men glömt bort att bemanna museet. Och här sitter jag nu. Bara för att jag glömt bort hur man säger nej. Satt för övrigt här igår och iförrgår också. Hur ska det nu gå med min återhämtning?

Alltså. Ibland blir jag lite bekymrad över att jag inte verkar tänka särskilt mycket nuförtiden. Igår råkade lilla fröken L ringa (hon som har så mycket saker och som jag inte riktigt kan komma på något bra alias för). Hon kände sig lite lagom krasslig och hade tillbringat dagen till sängs tittandes TV och ringandes vänner och bekanta. Och till slut även mig. Och med henne pratar man alltid lääänge. Av någon anledning kom vi in på Nationaldagen, som vi enades om att begås den 6 juni (och då var det minsann jag, utlänning som jag är, som var den tvärsäkraste).

Hur som helst. Med anledning av denna lilla konversation kan jag komma dragande med en gammal tanke. Varför gör "dom" inte Nationaldagen till Stora Skolavslutningsdagen? Då kunde det ju viftas lite med flaggor och sånt.Svenskar är ju så krystat nationalromantiska ändå. Är väl rädda för att det ska uppfattas som rasistiskt att fira nationaldag? Vet någon hur det har gått med beslutet om att fastslå svenska som officiellt språk i Sverige? Var visst uppe på förslag, men så bidde det inget. Kändes väl lite förmätet att hävda sig så pass?

I år t ex blir det först en helgdag/nationaldag och sedan en vardag och sedan en examensdag. Vad ska det vara bra för?

Minnesboksvers på diktamen.

Rasår är röda
violar är blo.
smultron är säta och du likså.

Rosor är räda
viular är blå.
Smiltron är sätta
och du lika så.

Råsar är röda
folar ar blå.
Smoltron ar setta
och du lykaso.

Frågan är om jag har ett otydligt uttal eller om vissa minnesverser tjänar på att nystavas ibland?

Den ena läskunniga råttan efter den andra...

... lämnar skeppet. Nu har jag även förlorat den fd skolfröknen jag hade i klassen. Snart är det bara superlångsamma rullatorråttor kvar. Igår fick jag f ö en elev som är äldre än jag!

Idag var det ett intressant kåseri i DN, som jag faktiskt hann ögna igenom under min i all hast avätna frukost. En längre tid har det debatterats, stötts och blötts, fula handväskor från Vuitton eller vad det heter. Väskor som kan kosta ungefär tio gånger mer än min bil. Dagens skribent menade att det är bara fula grejer som det görs kopior av. Så man behöver inte alls vara ledsen för att man inte har råd med originalet. För man vill inte ens ha kopian.

Det är inte utan att jag håller med.

P.S. Den uppmärksamma läsaren finner nu att jag dels rättat stavfel. Dels förtydligat mina tankar.

Nämen, nu blir jag lite besviken på fysiken...

Här presenterar men ett intressant problem. Om kaffekoppsbärning. Och hoppas på att det ska ha att göra med tyngdpunkten på hela ekipaget att göra. För det var min hypotes.

Och får en massa andra, visserligen bra, men inte direkt fysikrelaterade svar.

Det är ju det jag säger och alltid har sagt. Fysik kan man inte förstå. Och antagligen inte heller använda till något vettigt. Eftersom expertisen faller tillbaka på reglerteknik och andra mera perifera vetenskaper. Tack dock för litteraturtipset, som jag högaktningsfullt kommer att ignorera. De har säkert smugit in lite fysik i den boken bara för att göra den obegriplig...

Kaffe och fysik

Jaha. Åter en dag i museivärlden. Sitter och ugglar och bloggar.

För en stund sedan blev jag lite kaffesugen, så jag smet över till Bagarstugan. Lika svårt att välja som vanligt. Nu blev det faktiskt lågprisalternativet jättestor bulle med saffran och hallon. För 15 kronor. Och kaffet blev jag bjuden på.

Det var under återtåget till museivärlden jag funderade på det här med fysik. Kan det vara så att det skvimpar mindre om man bär koppen framför sig än om man bär den vid sidan av kroppen? Förra helgen bar jag kaffet lite vid sidan av kroppen och oj vad det skvalpade! Man tror naturligtvis att det ska skvalpa. Och tänker lite förebyggande att bär jag nu koppen utanför kroppen så slipper jag bli nerspilld. Men då skvalpar det, som sagt. Mycket.

Eller beror alltihop på koppens konstruktion? Det här är frågor som jag tycker att Den Stora Systerns pojkvän (vad är det jag brukar kalla honom då? Långstången?) borde ta tag i. Han är ju lite ergonomiskt studerad.

Samme man trodde sig ha glömt en laddare hemma på Hyttgatan under påsk. Under stor stress extraherade vi en laddare - som antingen var hans eller möjligen Det Ekonomiska Ogeniets. Postade och stod i. Och så kom kuvertet fram tomt! Under tiden hade förövrigt den glömske hittat sin reservladdare.

Har också tagit ett beslut om att lägga det ambitiösa projektet med konstpedagogik på hyllan. Det blir sååå mycket. Och så svårt. Speciellt som de få föreläsningar som erbjuds alltid infaller på fredagar och då kan jag ju inte vara med. Och det kändes omåttligt skönt att få ge upp.

I fredags hade vi lärarkonferens på sfi. Det går en distinkt skiljelinje mellan nytanterna (där jag ju liksom är nyast) och veteranerna. Nytanterna, sekunderade av mig med mina 12 dagars gedigna erfarenhet, tycker att det skulle behövas någon form av Plan. Helst en Lysande Plan. T ex så att när det kommer nya elever skulle man låta dem gå ett par veckors inkörning och sedan pytsa ut dem på snigel-, medel- respektive raketnivå. Men se där talades det för döva öron.

Hur som helst kände jag mig tvungen att ge bort mina två mest lysande stjärnor, den ene Mohameden och Rörmokaren från Lissabon. De skulle få röda utslag över hela kroppen om de tvingades gå kvar i den lustakt som vissa andra i klassen håller... Men roligt var det så länge det varade.

500 skoskydd senare

Nu har jag varit duktig kulturkärring.

Sitter av min andra, skamlöst soliga och vackra, dag på museet. Har utan att inkalla Igelkottspojken fått igång alla speldosor med fågelkvitter och taffliga leranimationer. Bläddrat igenom en kasse med gamla DD och Fk (från i mars! Det verkar vara bråda dagar för den ordinarie personalen på det här bygget?) utan att hitta något av värde att klippa ut. Klippte i alla fall ut alla lätta sudokun. Ett av dem var särskilt lätt. Alla siffrorna ifyllda. Det ska jag lösa någon kväll när jag är riktigt trött.

Och så har jag vikt 500 par urdåliga skoskydd till små bollar. Det är väl egentligen inget störe fel på skoskydden om man använder dem hos tandläkaren eller vid hämtning av barn på dagis. Men nere i underjorden är de totalt patetiska. Går det hål på dem, vilket det osvikligt gör, kan det resultera i en riktigt fin lerinpackning av de vita tygskorna man trodde sig skydda... Gick väldigt bra att läsa bloggar medan jag höll på. Mitt eget jävla Narnia höll mig sysselsatt under ca 147 par.

Hemmavid börjar gästlistan tunnas ut. Lilla Söta Sparrisen åkte i morse, efter att ha tvingats husera i fd Krullhårigas rum. Det Ekonomiska Ogeniet gick fel i går kväll och råkade däcka i egen säng. D v s i den säng han tillfälligt förvisats från, eftersom Kurtan hade dambesök...

Igelkottspojken drar framåt kvällen och sedan är det bara ordinarie besättning kvar.

Hur har veckan varit?

Kort men utmattande.

Storasystern for och den fd Krullhåriga kom. Flyttlass. Ska ju bo så stort nu med Örnbjörn. Vi kom inte i säng förrän klockan var två. På onsdagen anlände Söta Sparrisen och Sopelisop fick skräp i ögat. Som kliade något alldeles vanvettigt. Uppfann en käck huskur - skala lök - i hopp om riklig tårproduktion för att skjölja ögat. Hjälpte inte. På torsdagen såg ögat ut som en illustration på svenska språkets fulaste ord (enligt han Lindström). Det såg nämligen ut som en grisfitta. Utflykten till Dollar Store med Det Ekonomiska Ogeniet och Igelkottspojken var givande, men inte hälften så givande som det kunde ha varit om man kunnat se sig omkring med båda ögonen. Var tvungen att gå och lägga mig jättetidigt. Det är ju liksom ingen idé att sitta uppe och blunda...

På fredagen vaknade jag utan kliande öga. Och det var inte lite ljuvligt det.

Jobbmässigt sliter vi på. Somliga lär sig apselut ingenting. Och andra ganska mycket. Och så finns där en riktig glidare som pratar och pratar, men inte verkar han ta till sig mycket i språkförbättrande väg inte. Men han bjuder mig på kaffe på första rasten...

I fredags besannades mina farhågor. Den tredje analfabeten siktad.

Alltså. Jag undrar verkligen hur den kommunala instans som sorterar ut nya elever till sfi bär sig åt? Lägger de alla ansökningar i en stor tunna, vispar om och fiskar upp begärt antal? Metoden i sig kanske inte är sämre än någon annan. Men de borde väl fundera på vad de lägger i tunnan till att börja med. Hur skulle det vara om de frågade klienterna om de kan läsa och skriva latinska bokstäver? Eller ens sitt hemlands krusiduller?

Ute är det sommarvarmt. Själv sitter jag på museet och upptäckte nyss att jag en timme efter öppningsdags glömt att vända på skylten. Så dörren stod öppen men skylten sa stängt.

Är väl lite ringrostig.

Hohoo! Lever än...

Pinsamt medveten om att det blivit lite länge sedan. Men det är som sagt mycket nu. Är det inte jobb så är det Storasyster med färskkex som kommer på besök. Och då måste man ju dammsuga. Mycket. Och i rätt ordning. Så att svarta mattan är så svart som möjligt i själva entréögonblicket.

Det blåste nämligen mycket i påskas. Så Storasysterns påskledighet, som var avsedd att tillbringas under en gran ropandes civila former av "Sassafrassa mandelmassa", omdisponerades och blev ett mammabesök istället.

Detta är nu avklarat. Programmet under vistelsen har i stort gått ut på att under långfredagen städa hysteriskt (Sopelisop) och köra hit (Storasystern et consortes), byta avgasrör på volvobilen och äta påskalamm och titta Harry Potter på video (påskafton) samt promenera hund och äta mat och spela Power Grid (påskdagen). Det var lite småtrevligt alltihop.

Dumt nog kom jag inte på att pådyvla Storasystern Gammelgårdssängen. Och den hade hon behövt nu när även hon ska skaffa sig en inhysing. Marockobruden flyttar in till sommaren...

Nu har dom åkt och jag har diskat och gjort en mammaraid hos Det Ekonomiska Ogeniet som flyttade in i veckan. Han ville bo hos en mamma som inte klagade så mycket. Tror nog att jag ska klaga lite försynt i alla fall. En av hans plastkassar utsöndrar något klibbigt som numera häftar fast sagda kasse i golvet...

Och precis när jag har omprogrammaret svinpälsarna så att de sover fint och länge på morgnarna är det dags igen med att ta sig ur sängen i grisottan.

I morgon är det för övrigt dags att vara social igen. För då kommer den fd Krullhåriga och Örnbjörn på flyttresetur. Och då har Örnbjörn minsann bokat in middag hemma hos sin pappis så att vi alla ska få rå om varann! Allihop. På en gång. Han kan han. Örnbjörn.

Sådär är det. Rena flyttkarusellen vissa dagar. Och rena trampkvarnen vissa andra. Och bortåt onsdag anländer Kurtans Söta Sparris.

Och jag vet att jag har försummat min litteraturkull alldeles förskräckligt. Vilket år som helst ska jag ta tag i den frågan också.