Iiihh! Så pinsamt.

Såg just att jag hade ett förfärligt felslag i min förra rubrik. Hade slunkit med fingret när jag skrev lön. Och hamnat en tangent för långt åt vänster. Jag har rättat det nu.

Uschiamej så tokigt det kan bli. Och det blev inte ens roligare. Bara feligare.

Otack är världens lön!

Igår var jag lite hemmaduktig och skurade ur ugnen. När jag skulle sätta tillbaka stegarna ("hyllhållarna" för bakplåtarna) råkade jag vippla till lite och stöta i glaset på ugnsluckan. Då lossnade det! Jävla rämmil dom säljer åt en nuffertiden! Ska bli intressant att se om man måste köpa en ny spis eller om man får 100 kr rabatt om man bara köper en ugnslucka?

På tisdag kommer den fd Krullhåriga och Örnbjörn. Det får bli en total ovanpå-spisen-meny, ser det ut som.

Kränkta svenskar

Jag kan nästa sätta huvudet i pant på att "kränkt" är årets ord! Uj, vad folk känner sig kränkta bittidag och sent. Jag är inte bättre själv...

Igår skulle våningssängens transport komma. Gick och väntade och väntade. Vågade inte gå mer än 10-minuters väg hemifrån. Jag hade ju instruerat om att Mr Transportmaster skulle ringa innan han åkte från Borlänge. Inte vågade jag dammsuga heller. det har hänt förr att jag inte hört telefonen när jag brummat runt och haft skittråkigt.

Bortåt klockan 16 ringde jag och kollade, svinpälsrna stod båda med benen i kors. Men näha! Transporteriet var avblåst, samtliga inblandade - UTOM JAG!!! - var underrättade. Ockna nötter! Hela dagen förstörd, tänkte jag lite svenskt och kränkt.

Borde kanske lära mig att bli lite mera fransk. I Frankrike (läste jag i tidningen idag) blir man inte kränkt för en sådan sak. Visst! Det kan hända att tiden inte räcker till där heller. Men då kommer man lite försent.

Men lite töntigt var det att inte tala om för mig att sängen lättar först bortåt måndag. Dom måste hyra ett släp. Ska det vara möjligt det på annandag påsk?

Levnadsvisdom

Flytta aldrig en pryttel från ett fel ställe till ett annat! Har hammaren hamnat på hatthyllan - lägg den inte i kylskåpet, för då kommer den aldrig mer tillrätta. För att nu ta ett riktigt långsökt exempel.

I ett svagt ögonblick lovade jag nämligen bort ungarnas gamla våningssäng, som bara står och tar plats i boden. När nu transportens minut närmade sig tänkte jag att jag måste leta rätt på skruvarna, som behövs för att skruva ihop åbäket.

I åratal har skruvarna legat i Kurtans byrå. Dessvärre bytte han upp sig byråmässigt i höstas. Men i enlighet med min "flytta aldrig-princip" föreställde jag mig att skruvarna skulle ha följt med in i den nya byrån.

Men icke! Letade som en galning hela, halva eftermiddagen igår. Först ute i boden, så länge dagsljuset tillät. Sedan inne. Grävde igenom kartong efter kartong med underliga saker. Inga skruvar.

Ringde den fd Krullhåriga som alltid vet allting. Som Den Stora Systern sa "Man kan ringa henne och fråga var man har lagt glasögonen hemma". Inte ens hon visste. Stackars Alice var misstänkt en lång stund också. Han svor sig visserligen fri, men höll med om att det var precis en sådan sak han kunde ha gjort. Haft bort skruvarna, alltså.

Tankarna snurrade febrilt. Kunde knappt somna igår kväll. Men känslan kvarstod. Skruvarna borde inte ha lämnat Kurtans rum...

Då kom jag att tänka på att han har två piffiga plastlådor under sängen. Kunde skruvarna ha hamnat där? Inte i den första. Men i den andra! Ordentligt inknutna i en plastpåse låg de där. För övrigt tillsammans med en lika ordentligt knuten plastpåse innehållande skruvarna till den f d Krullhårigas databord. Vilket faktiskt också föresvävat mig. Nämligen att dessa båda påsar under någon omorganisation av lösöre sammanförts.

Hurra! Dessutom hittade jag under letandet en ask kanapéer. Dem köpte jag före jul i Åbo och hade tydligen knölat ner i en ask med glas från mormorn. Hurra, en gång till!

Jag vill ha vatten...

Gårdagens TV-tittande körde ihop sig med annan verksamhet, typ gå runt kvarteret med svinpälsarna. Så jag satte ett av mina favoritprogram, Room's service, på inspelning. Men nu slumpar det sig så ibland med den där idiotiska Boxer-boxen att någpn textremsa liksom hänger sig kvar och vägrar försvinna. Om man inte släcker ner hela kolifjoxet och börjar om förstås. Så hemkommen satte jag mig för att titta på målandet och tapetserandet och läste samma textremsa "Jag vill ha vatten" sjuttioelva gånger. Irriterande, men konstigt också att den passade så bra ungefär femtioelva gånger av de sjuttioelva jag läste.

Den goda fen har tydligen läst min blogg. Igår uppenbarade hon sig - denna gång maskerad till påskgumma, för hon hade fyllt sin lilla ryggsäck med björkkvistar och videkissor och såg nästan ut som ett vandrande buskage. Den goda fen/påskgumman överlämnade flera handfullar av de kommunala bajspåsarna. Tack, tack!

Förra helgen besökte jag huvudkommunen och besåg där Fjärilshuset (troligen fel säsong för det var väldans glest mellan flygfäna), var på bio (såg Juno, som kan rekommenderas) och slutligen Vårsalongen (där Snöret och jag expertade oss runt och visste precis vad som var bra konst och inte).

Idag har jag påskpyntat och penséplanterat och ska strax vaxduka i mikroskåpet. Jag är nästan chockerad själv över hur hemmaduktig jag är.

Bajspåsemysteriet har fått sin förklaring!

Jag vill börja med att utdela ett innerligt "fy skäms" till mina kolleger som sår giftiga tankar i mitt huvud. Här berättar jag glad i hågen om alla fina bajspåsar som på ett mystiskt sätt dyker upp (ner?) i min brevlåda. Varpå de har mage att insinuera att det handlar om någon form av trakasseri från någon okänd, men hundhatande (och hundbajshatande) person.

Jag skulle ha hållit fast helt och fullt vid min egen, mera blåögda, men förvisso mera positiva grundtanke. För det var ju jag som var på ett bra mycket rättare spår!

Idag låg det ett kort i lådan från den hemliga påsleverantören. Ni kan aldrig gissa vem det är. För det kunde ju inte jag heller.

Det var inte en hemlig beundrare. Snarare en rundnätt god fé, som understundom motionerar sig medelst stavgång. Och under dessa turer händer det att hon passerar kommunens strategiskt utplacerade varsågod-tag-en-bajspåse-ställ. Är det då så tursamt att ingen ser på passar hon på att sno några som hon sedan omtänksamt stoppar ner i min brevlåda! Så går det till.

Och den goda fén är Örnbjörns mammis! Jag blir hur glad som helst över dessa överraskningspresenter! Inte nog med att påsarna är gratis och alldeles uppenbart utan köptvång. De är väldigt bra och lättknutna också. Tack å tack! Hoppas hon läser detta snart.