Inte medalj...

... men en flaska vin fick jag i hittelön för kaninen!

Livräddande insats!

På sista kvällsrundan igår kväll mötte Trasan och jag en kanin på Hyttgatan! Insåg att detta inte var ett normalt animalt inslag i stadsbilden, så jag förtöjde Trasan vid en lyktstolpe för att försöka kunna ta fast den. Men jag var tydligen lite för långsam i svängarna och hann inte få något vettigt grepp. Och kaninskrället hoppade över gatan och in bakom en bil.

Enda kända kaninägaren på gatan är grannens dotter, så jag lösgjorde Trasan och hastade dit för att fråga om de tappat en kanin. Tänka sig! Det hade de gjort.

Trasan och jag gick hem och överlämnade infångandet åt de närmast sörjande. Idag träffade jag dem igen. Minsann hade de inte fått tag på rymlingskaninen precis innan han hunnit korsa Mormorsgatan och därmed varit bra nära ett liv i frihet och troligen också ett liv i konstant livsfara.

Slutet gott, allting gott.

Ska man vara ärlig verkade dock inte kaninens morfar (dotterns far) så där 100 % nöjd med utgången. Misstänker att dotterägda kaniner innebär en hel del servicejobb... Och detta kunde ju ha varit slutet på den delen av verksamheten.