Fruktkriget eskalerar

Igår skrev en Lennart och en Jocke sina namn på var sin banan. Så att det inte skulle bli någon diskussion om vems de var. Har också noterat att påfyllningskassarna står orörda bredvid kompostmöbeln. Annars brukar frukten vara på upphällningen framåt onsdag eftermiddag... Det är tydligen inte bara jag som håller tassarna borta från den kommunala fruktskålen.

Tjänst utlyses: Fruktkonstapel

Från rektorskansliet utgick ett påbud om att hädanefter fick man ta max 3 frukter varje vecka ur den gemensamma och kommunfinansierade fruktkorgen. Kunde inte hålla mig och skrev något som en kollega hade kallat ett stabilt svarsmail. Alltså. Ska det vara sådan millimeterrättvisa tycker jag att vi kan avstå från frukten helt och hållet. Inte är vi välbetalda, men nog har vi råd med att hålla oss med egen frukt. Nästa steg är väl att inrätta en specialtjänst för en fruktkonstapel, som övervakar att ingen kommer smygande för att överskrida sin kommunalstadgade ranson. Sällan eller aldrig tillförne har jag fått så många ryggdunkar. Jag var tydligen inte den enda som reagerade på detta töntmail.

Snökaos och omoral

Måndag morgon. Uppe med tuppen eller i alla fall inte försent enligt min tämligen slimmade tidtabell. Strax före klockan 7 ringde telefonen. Det var en av tanterna från Sjödahls taxi, som meddelade att Sjödahl strejkade p g a ymnigt snöfall och nypåsatta sommardäck.

Insåg snabbt att jag på 21 minuter ifrån utgångsläget morgonrock och ohundpromenerad inte skulle hinna till den minst dåliga bussen och siktade därför på nästa 20 minuter senare.

Väl nedkommen till hållplatsen var den fullständigt överbelamrad av folk som stod och väntade på bussar som inte kom. Snön i kombination med polska långtradare med dåliga däck hade fullständigt korkat igen vägen mellan Falun och Borlänge. Inga bussar kunde röra sig och biltrafiken gick väl i ultrasnigelfart den med.

Där stod vi och glodde ett tag. Sedan tog någon det kloka beslutet att gå till ett konditori för en kopp kaffe, lite värme och i bästa fall lite massmedial information. Hur trevligt som helst. Där satt vi och tjattrade. Bortåt niotiden började en svag olustkänsla inför hela arbetsdagen göra sig påmind. Någon ambitiös hade fått för sig att det gick ett tåg vid tiotiden, men då hade omoralen fullständigt tagit överhanden. Beslöt att ta ledigt. Gick hem, kollade tågtider och räknade ut att jag i bästa fall kunde vara på plats när det var en halvtimme kvar av dagens fyra lektioner.

Rapporterade in denna lite hastigt påkomna semesterdag, tog DN och återvände till sängen. Omsider blev det dags för förmiddagskaffe och bankbesök och jeansinköp. De två senare momenten hade visserligen begränsat njutningsvärde, men behövde likväl göras.

Så vänder man ett snökaos till det bästa.

För övrigt är bilen klar att hämta nu. Med sommardäck och framförallt glasruta i förardörren!

Det går upp å ner här i livet

I onsdags kväll var jag gladare och nytrare än på länge. Diskade och kände mig duktig. Gick lite mer än superkort med Trasan och kände mig duktig. Lastade in sommardäcken i bilen och ställde bilen på mackens parkering. Det var ju bevars dags att kosta på bilen nya sommardäck! Dubbelduktigt!

Torsdag morgon började med en lätt försovning. Överestimerade min moraliska styrka, blundade bara lite, lite efter att jag stängt av väckarklockan och vaknade med ett ryck 10 i 7. Det var bara att skippa frukosten och störta ut med Trasan. Väl medveten om att detta även var en dag när Sjödahls taxi inte var något att hoppas för för hemfärden, planerade jag att kompensera för utebliven tidningsläsning till frukost genom att ta med mig tidningen. Den kunde jag ju läsa på bussen hem!

Hunnen nästan hela varvet runt hörde jag telefonen ringa i fickan. Vilken strålande idé att låta Snöret byta ringsignal, tänkte jag. Det var från macken. De ville bara informera om att det varit inbrott i bilen under natten...

Hastade på stegen för att hinna gå förbi och beskåda eländet. Och inte kom jag ihåg att ta med mig tidningen heller.

Jodå. Förardörrens ruta var krossad. Någon skurkaktig person hade rivit runt i bilen. Men panelen till den fina radion (som ju bara är min till låns) låg i framsätet och tackguschelov - GPS:en var kvar i handskfacket.Amatörmässiga tjuvar! Eller kanske de hade tänkt stjäla hela bilen? Och i så fall ångrar jag ju bittert att vi kostade på bilen en tvätt i påskas.En skitig bil kanske inte alls hade varit lika lockande. Polis påstods vara tillkallad, men polisanmälning och glasmästare fick jag fixa själv.

Nu står bilen på glasmästeriet i nästa kvarter och väntar på ny ruta och igår var jag inne och betalade däck, nytt batteri och nytt antennspröt. Och det kostade bara hälften av vad jag trodde det skulle kosta.

Framåt kvällen var jag rätt utmattad och orkade inte ta Trasan på eftermiddagskiss, så hon fick följa med på styrelsemöte på Rolfgården. Hon skötte sig rätt väl, där hon satt förtöjd utanför. Ända tills skymningen föll och hon fick tråkigt. För då grävde hon upp en rejäl grop i gräsmattan.

Men det kanske inte gör något. Det är en förvirrad gubbe som ska göra socialt projekt av hela Rolfgården. Bl a ska folk få syssla med trädgårdsarbete. Och då har ju Trasan redan förberett lite...

Gammal nyhet

Vi hade besök av en tanta från Lätt Läst förlaget. Och mitt i alltihopa fick hon till det med att visa en rubrik om "Trojanska tröjor delades ut på tysk rockfestival" och bad oss gissa vad det kunde handla om. Att det var något lurt förstod vi ju genast. Men ett så himla bra lur var svårt att räkna ut.

http://www.dn.se/images/2011/08/10/tshirt.jpg

Det visade sig nämligen att Exit Deutchland på någon nationalistiskt orienterad festival hade delat ut skittuffa T-shirts. Grejen var att de vid första tvätten förlorade sitt skittuffa tryck och istället framträdde ett budskap om hur de här små nassarna skulle kunna komma loss ur sitt nasseri.

Passar väl bra att tänka på när det är 1 april?