Visst är det typiskt?

Hundra år sedan sist. Och nästan lika länge sedan jag köpte tyg till att klä om Snörets fåtölj, som hamnade här hemma hos mig. Tyget köpte jag i Gbg i januari och tyckte här i lördags, när den fd Krullhåriga ändå var på besök, att det kanske var dags att sätta igång. Fick till sittdelen - nästan - när symaskinen började morra på ett lite obehagligt sätt. Den tillfrisknade inte över natten och på måndagen förde jag den till symaskinsdoktorn. Idag ringde han. Symaskinen är död. Den fina Pfaffen från 70-talet hade drabbats av kexig drivrem och går inte att reparera. Och här sitter jag med en halvklädd stol och ingen symaskin. Visst är det typiskt.