Gam-fasoner

Det händer så gott som varje månad att jag stillar mitt världssamvete genom att betala in en peng till Läkare utan gränser eller Vi-skogen eller så. Jag har till och med ett ytterst modest månadsbidrag till Action Aid. Men tror ni att de blir nöjda? Nä. Så fort jag har betalt ringer någon av dem anställd telefonterrorist och försöker få mig att betala lite mer. Kan de där telefonterroristerna inte koncentrera sig på dem som inte har öppnat plånboken i stället?

En riktig besvikelse

Nu, när våren har kommit för minst andra gången,kan det vara dags att göra bokslut på julen. Ute på bänken utanför ytterdörren har det stått en kylskåpsbytta. Jag trodde den innehöll chokladtryfflar. För några veckor sedan kände jag ett visst godissug och tyckte att det var väl bra att äta upp dem då. Innan de börjar smälta i vårsolens glans. Det var inga tryfflar i burken. Där låg bara några väldigt sorgliga skivor lammstek från i julas.

Dessa jävla händer!

Det började någonstans efter 50-årsdagen. Det här med att händerna jobbar autonomt från hjärnan. I kväll skulle jag gå till affärn för att köpa fil och dubbla omgångar knäckebröd. Och så var plånboken borta! Tittade ömsom i skolväskan ömsom överallt. Ingen blånbok! Och jag hade den ju igår. Till sist tittade jag - med förtvivlans mod - i den kasse jag hade tagit fram för att handla fil och dubbla knäckebröd i. Där låg den!!! Hur hade den kommit dit? Jo. De där jävla händerna hade varit framme igen och fixat alltihopa medan hjärnan var på annat håll.