Irriterande

Varför har den här bloggrunkan beslutat sig för att ignorera mina styckeindelningar?

Ekonomiska funderingar

För några månader sedan tog jag det mogna beslutet att avsäga mig alla TV-kanaler utom de gratiska. Minns som igår när Kurtan hade räknat ut att om vi slutar med Kalle Anka och Illustrerad Vetenskap kan vi slå till på diverse i TV-väg istället. Nåväl. Funderade på ett bantat utbud, men upptäckte att det inte gick att hitta åtta kanaler av någorlunda intresse, så jag sket i alltihop. Det går faktiskt riktigt bra att vara utan fjörton sportkanaler och så. Men säg den glädje som varar beständigt. Inte så långt efteråt ringde DN och snirklade sig fram till att någon studentrabatt har de inte längre. Jag hann bli riktigt nervös, för det är bra länge sedan jag ärligen kunde säga att jag var student. Jag behövde aldrig erkänna mitt bedrägeri. Bara säga jaha och då får jag väl betala fullt då. Det var det ena. Sedan ramlade deklarationen in. Och hör och häpna. För första gången på åratal får jag återbäring. Nästan 1500 kronor! Men säg den glädje som varar beständigt. Middag på kokt torsk och mjuk lakrits fick en av mina antika amalgamplomber att släppa. Händigt nog hade jag tid hos tandhygienisten bara ett par dagar senare. Plomben befanns mycket riktigt fattandes och den inkallade tandläkaren tyckte att en krona nog var det bästa alternativet. 5070 ska den kosta. Där hade väl skatteåterbäringen gjort nytta? Nä! Ska man fira en så rar tilldragelse kan man ju inte gömma den i munnen. Gick in på Åhlens och brände nästa alltihop på en ny skolväska. Och bra kändes det! Att den gamla blev som ny i tvätten var ju lite tråkigt, förstås.