Millenär i bönor

Vilket har framskymtat på min FB - jag är numera lagd åt att öda bort timmar av mitt kvarstående liv på löjliga spel. Ett av dem går ut på att sätta morötter och äpplen i rad. Valutan i det spelet är bönor. Har numera tusentals bönor. Min inte f-n lyckas jag åstadkomma två drakar ändå på nivå 124.



Hur meningslöst är det då inte att ha så många bönor?

Värsta swengelskan

För åratal sedan höll vi på med utveckling av en swengelska här på dessa breddgrader. Bland de mera lyckade orden var pray-sticks (be-stick), som vi också försökte lära ut till vår dåvarande Aussie. (Just idag och apropå slog det mig att även han måste ha blivit nästan stor. Han var visst här 2008 och då ca 18-19 år gammal. Då har ju lillkillen hunnit bli 23 eller nåt!).

Hur som helst. Trasan var på sitt tjafsigaste humör. när det var dags för att lätta och ta sig till kvarterspuben. Så jag mutade - "muted" henne med ett tuggben.

Själv tyckte jag att jag var riktigt fyndig.

Ibland ser en räddande ängel ut som en Igelkottspojke

Nu förhåller det sig på det här sättet att Granntanten håller på att lägga in köksgolv. Det är en långdragen historia det hela. Det började före väldigt många år sedan när vattnet frös för henne och hon sakta med säkert demolerade sitt kök i jakt på isproppen. Steg två var att (tänka) flytta köket till ett angränsande rum. Steg tre, fyra, fem... var att leka att detta andra rum var ett kök. Nu har sista steget nåtts. Köket är på väg tillbaka där det en gång var. Och nu lägger hon golv. Det transporterar hon hem med en viss vit Volvo.

Samtidigt aviserade Igelkottspojken att han tänkte ställa en röd Volvo här på gården. Passade ju bra att lämna den vita på gatan då.

Sen ångrade sig Igelkottspojken. Men han var ändå i stan för att frottera sig med sin egen tjocka släkt. Sen började det regna. Sedan skulle Sopelisop ta sin vita Volvo och köpa mjölk och hundmat. Då hade Igelkottspojken nyss lämnat Hyttgatan efter en rar liten artighetsvisit.

Då startade inte vita Volvon. För det regnar. Men tack vare diverse gynnsamma omständigheter av typen glömda pussel och tallrikspaket hade han inte hunnit lämna stan. Så han kom till undsättning.

Med lite startgas och allmän pondus slutade vita Volvon mucka. Den är nu varmkörd och Granntanten informerad om att motorvärmare nog inte skadar, när hon ska köpa mera köksgolv.

För den som är intresserad kan jag låta meddela att första tredjedelen är lagd. Det kanske blir ett kök där det en gång var ett kök. Och kanske startar vita Volvon också.

Heddi på arabiska

Min rörmokare från Syrien frågade idag om jag visste vad Heddi (möjligen uttalat med lite bättre längd på e) betyder. Jodå. Det hade jag väl hört. Det betyder långsam, stillsam, kanske rentav rofylld.

Men du är ju liksom precis tvärtom mot ditt namn, sa han och skrockade...

Tove i fickformat

Snöret och jag åkte till Helsingfors för en månad sedan ungefär. Huvudanledningen var att se Tove Janssons jubileumsutställning. Om det händelsevis finns någon som har missat vad jubileet går ut på, är det i år precis 100 år sedan hon föddes. Vi lyckades till och med genomföra besöket precis på hennes födelsedag!

Resan fick en minst lika stilfull avslutning.

Inför avresan tog vi oss i tid till flygbussen. Värdfolket var visserligen nära att gripas av panik innan vi kom ut till Esbo för att packa och vända, men det var lite i onödan. Vi hann hur bra som helst.

Busschauffören var av den pratiga sorten och förhörde sig om vi var på väg på semester (nej - på väg hem) och vad hade vi gjort i Helsingfors (tittat på Tove) och dessutom fick jag en eloge för min galanta finska (han förstod tydligen vad jag sa). Vi satte oss och väntade på att han skulle starta, men dit var det visst ett par minuter. Så han klev ut igen och kom in till oss genom bakdörren. I handen hade han en peng, som han undrade om vi ville ha. Eller rättare sagt växla in för en lika stor peng.

Det var en jubileumstvåeuro med Tove Jansson på aversen! Han hade passat på att lägga dem i en hög för sig, för att kunna dela ut dem till folk, som var lite särskilt intresserade.

Mystisk ltteraturfrämjare

Här om dagen dunsade det in en Allers och några Svensk Damtidning. Hyresgästan slog sig fri och menade hon inte kommit upp i den åldern än.

Idag hade den hemlighetsfulla välgöraren slagit till igen.

Det handlar om begagnade tidningar. Korsorden är redan lösta. Mycket konstigt, men toalettbesöken riskerar att bli långvarigare med sådan intressant läsning. Vem vill inte veta varför älvdalskan passar så bra för motorprinsen/designprinsen?

Huvva! En orm i slaskhinken!

Det hände sig för bra många år sedan att den synnerligen ormrädda Stora Systern fick en orm i julklapp av sin lite fantasilösa far. Att hon är ormrädd beror helt och hållet på att hennes mor helt okritiskt överförfört sin mors noggranna varningar att man ska stampa och gå på när man går i högt gräs så där i början på varapålandetsäsongen.

Nåväl. Det var en väldigt liten och väldigt död orm hon fick. Ormkräket hade tydligen självdött någonstans innan det handlade bakom glas och ram. Rädd blev hon i alla fall när hon öppnade paketet och hon slängde iväg hela tavlan. När julen var slut stannade ormkräket kvar på Hyttgatan och blev omsider upphängd i trappgalleriet, där alla lite hemlösa konstverk hänger.

Nu ville det sig inte bättre än att, när jag häromdagen bar ner en riktigt obekväm loppisfåtölj för vidare transport till tippen, jag också lyckades putta ner ormtavlan från väggen, så den ramlade ner i trappan och glaset sprack.

Tyckte att det knappast var värt att renovera utan sopsorterade glaset för sig och ormen för sig. Ormen hamnade i komposthinken.

I morse skulle jag slänga en tepåse i nämnda komposthink. Och hoppade minst en halvmeter bakåt, för där låg ju en liten otäck orm!

Jag tror att de där ormvarningarna satt djupare spår än jag anat.