Det går inte så fort...

... men så blir det inte särskilt bra heller.

Förra måndagen krängde jag på mig de vansinnigt fula kläderna, brottade in mig i bh:n och infann mig - ungefär i samma stämning som hos tandläkaren - i tid på gymmet. Blev det nåt gymmat? Nej. Det skulle visas och demonstreras och varas entusiastiskt och hurtigt uppmuntrande.

När jag skulle betala upptäckte jag att jag fått med mig ICA-kortet i stället för bankkortet. Gick hem med en ny tid till idag.

Idag gjorde jag om klädbrottningen och infann mig på utsatt tid. Blev det nåt gymmat? Nej. För nu skulle det pratas och varas trevliga igen. Och apparatrummet jag bespetsat mig på var (undantagsvis, sa dom) upptaget för något föredrag.

Så det blir ny klädbrottning i morrn. Kanske blir det nåt gymmat då?

Sådant händer inte

Men nu har det hänt. Jag har gått till ett träningsställe och liksom anmält mig. Dessutom har jag investerat i ett par fruktansvärt fula mjukisbyxor och en sport-bh.

Med lite tur kommer jag att överleva detta.