sopelisop

Att titta in i en vägg

2012-01-31T21:41:00.002+01:00

I veckan som gick kom jag på mig med att stå och titta in i tamburväggen. Till sist kom jag på att det är där spegeln brukar hänga, men den hade ramlat ner och satt inkilad bakom elementet. Hel, guschelov, man vet ju vad det innebär att ha sönder en spegel.

Nåväl. Jag fortsatte med att titta in i väggen ett par dagar till. I lördags promenerade Trasan och jag ner till Järnhandeln (som för övrigt, trots 12 års tjat, inte har fått upp en hundförtöjningskrok) och köpte spik, för att kunna spika fast det lilla hängbeslaget igen.

Spikarna såldes i en påse med 180 st i. Kostade 40 kr. Jag behövde två spikar till spegeln. Nu sitter jag här med en återupphängd spegel och 178 spikar...

Nu är jag och en husmus tillbaka

2012-01-29T17:59:00.002+01:00

Ja, jag har ju aldrig varit särskilt långt borta. Bara lite oföretagsam rent bloggmässigt.

Det är vinter nu och det händer att somliga möss blir kalla om tassarna och flyttar in. T ex hos mig. Jag hörde hur det kniperiknaperiknusade i russinskåpet ovanför diskbänken och i ett anfall av huslighet satte jag igång med saneringen igår morse. Intressant vad många utgångna såser man kan ha. Hur som helst. Längst bort i hörnet hittade jag en tom påse. Den hade en gång innehållit sojastrimlor.

Så nu kan jag konstatera att jag delar hus med en mus och att han tydligen är vegan!

Lkp t/r

2011-11-06T20:27:00.002+01:00

Nu har jag varit hos Kurtan och tittat på spex. Det var väldigt spexigt att se lillgrabben på en scen! Trodde väl inte jag att någonsin skulle hända.

Det var också mysigt att få se deras nya lägenhet och tack vare att Snöret var med och att vi kunde underhålla oss själva på stan tycker jag att jag skötte mig exemplariskt och inte städade skåp vare sig i smyg eller öppet.

Några julklappar blev det också.

Gengångare

2011-10-29T18:27:00.002+02:00

Det är inte omöjligt att tecken på att Día de los Muertos visar sig även hemma på Hyttgatan.

Senaste helg var den fd Krullhåriga på besök. Babysar skulle döpas och själv såg jag ju i henne en utmärkt hantlangare vid soptippsresa. Nåväl. De döptes, soptippades, dammsögs böcker och gallrades garderober och framåt söndag eftermiddag drack vi en kopp kaffe i köket. Jag hörde ett egendomligt vinande, gnällande ljud och undrade om jag höll på att utveckla tinnitus. Eftersom Fd Krullhåriga också hörde det strök jag den möjligheten.

Hon for och jag stökade på. Så hörde jag det där ljudet igen och började oroa mig för nya vattenläckage. Källan verkade vara i diskbänkstrakten. Fnattade runt och lyssnade från tvättstugesidan - ingenting. Kollade inne hos (fd) blivande klensmeden - ingenting. Till slut öppnade jag skåpet under diskbänken och hördes inte ljudet lite bättre där?

Brötade runt bland diskmedel och välsorterade sopor för att till sist hitta speldosedelen till det fina julkortet Lina köpte i Mexiko för att par år sedan. Speldosan försökte minnas hur det lät att sjunga We wish you a Merry Christmas. Men som batteriet var slut sedan länge blev det inte mycket mer än ett tinnitussymtom.

Bondfångeri!

2011-10-20T22:02:00.002+02:00

Har retat mig på en reklam i televisorn i ett par dagar nu. Reklamen om den handsfreea tvålpumpen. De försöker få en att tro att knoppen på vanliga tvålpumpsflaskan är så smutsig att man istället borde inhandla en tvålpump som automatiskt pruttar lite tvål i handen på en när man kommer nära.

Alltså. Där står man med sina smutsiga tassar. Klämmer till på den oerhört ohygieniska, äckliga, praktiskt taget dödsbringande, förfärliga toppen på sin lilla tvålflaska - för att sekunden efter tvätta sig om händerna? Ska man hinna drabbas av dysenteri och smittkoppor? Mellan trycket och tvättet?

Jag kommer då inte att falla för den. Och jag vill inte ha någon heller. Inte ens för att det skulle vara så roligt att retas med mig. Kom ihåg det alla ni i den ironiska generationen. Och alla ni andra också.

Överföra bilder...

2011-10-02T13:28:00.002+02:00

Satte mig framför apparaten - men fegade ur.

Men om två veckor inleder vi Operation Skogsbrand, d v s åker till Korpo och eldar majbrasa i oktober samt importerar möbler (som kommer att lukta konstigt i en evighet). Tänkte mig att Igelkottspojken kanske kan bistå under den tid han inte ligger sömnlös för mina snarkningar. Allt hänger på honom nu. Stackarn.

Katten på råttan och råttan på repet...

2011-09-13T22:09:00.002+02:00

Jag måste ju fira den fina bakgrunden med en liten verbal ögonblicksbild från livet på Elsborg.

I söndags, under Trasans och min morgonkisspromenad, såg jag en ovanligt pretto duva som spankulerade in i en port på Berghauptmansgatan. Duvan i fråga hade anlagt någon form av fjäderboa. Den var liksom inte plattfjädrad som en vanlig duva, utan det vita partiet som låg runt axlarna var liksom luddigt. Och där stod jag och kommenterade den lite udda utstyrseln när en svart katt kommer i full karriär tvärs över gatan och in i porten efter duvan.

Trasan, som givit blanka f-n i duvan, med eller utan fjäderboa, kvicknade till och gjorde ett seriöst försök att störta in efter katten.

Så blev det nu inte. Det satt en matte i andra ändan på kopplet som satte stopp för det.

P.S. Vilken vecka som helst ska jag betvinga min mobil att spotta ur sig en massa bilder så att hela Sverige kan få njuta av framstegen som görs i fd Kurtans rum, snart mammas syrum. Jag kan rapportera att golvplank är på väg in och att det numera luktar dammigt tanthus med en frisk accent av friskt trä istället för den unkna doften av stampat jordgolv som varit förhärskande under de senaste fem månaderna.

Bakgrundslagning.

2011-09-10T15:39:00.001+02:00

Nu så. Ser bakgrunden mindre varnig ut.

/Bloggtomten

Som hastigast

2011-08-12T19:33:00.001+02:00

undrar även jag varifrån alla utropstecken har kommit. Och jag undrar också hur man kan få bort dem. Kan det vara någon som har funnit bloggen olämplig och lagt ut varningar av något slag?

Sammanfattning

2011-06-26T13:15:00.002+02:00

Eftersom jag kom av mig lite grand i ajourföringen kanske jag så här - i stället för att packa, dammsuga och göra nyttiga saker - skulle påpeka att jag i mitten på maj var i Åbo och begick 40-årsjubileum sedan jag tog studenten. Arrangörerna hade valt restaurang med ypperlig fingertoppskänsla, den anrika Pinellan, där vi som mycket unga satt och drack öl och kände oss stora.

Nu är restaurangen kraftigt renoverad och har en ytterst ambitiös meny som inte når ända fram. Mitt förhandsval var sparrissoppa med 67-graders ägg. Som jag muntligen har delgett gud och hela världen är Keldas sparrissoppa på tetra mycket fyllig och god i jämförelse. Till huvudrätt serverades "stek med kalvkind med palsternackspuré". Det visade sig vara två små (mycket små) köttbitar med en mindre köttbit emellan. Dem mittersta biten var nog kinden. Smakade kokt. Palsternackspurén hittade jag till slut. Det var en matsked blaskigt mos som sevicen kletat på till vänster om köttbitarna. Efterrätten brule-pudding var en drygt tändsticksasksstor fyrkant i mitten på en enorm tallrik. Fin miljö, men maten var som synes hjälplös.

Av familjetekniska skäl bodde jag hos Bästisens brorsa i Raunistula. En mycket trevlig upplevelse, Att det låg så nära och att det var så fint. Förr i världen (typ för 40 år sedan) hette det att Raunistula låg bakom busstationen och så fortsatte man en bit. När man fick en kniv i ryggen visste man att man var framme... Jag kom mig också för att gå på Åbo kontsmuseum, där jag visst aldrig tidigare satt min fot. Samt på banken, hos frissan och köpandes nya gardiner till Korpo.

Nu har jag tröttnat på att skriva och antagligen du tröttnat på att läsa. Så nu blir det nog lite diskning.

Snörvel

2011-06-25T13:34:00.002+02:00

Importerade tydligen en förkylning från Stockholm, där jag tillbringade förra helgen flyttandes Snöret och gåendes i vägen på mer eller mindre konstruktiva sätt. Så nu hostar och snörvlar jag mig genom tillvaron och ska med mina yttersta krafter försöka sammanställa semesterbabgaget.

Varför skulle den här förkylningen hoppa på mig för?

Om jag bara hade haft en bil...

2011-06-04T16:36:00.002+02:00

... kunde jag ha testat min födelsedagspresent direkt! Är nämligen nybliven GPS-ägare och det finns knappast någon på norra halvklotet som har behövt en sådan lika mycket som jag. För jag kommer alltid bort.

Men från och med nu ska jag alltid komma fram. Förutsatt att bilen återvänder från Norrland, där den just nu tjänstgör som marketenterifordon.

Jag har till och med läst instruktionsboken. Redan.

Hur man än vänder sig...

2011-06-03T14:13:00.002+02:00

Nu blir det ett jobbmorr.

Vi jobbar alltså fyra lärare med fyra klasser. En lärare har hand om läsa, en om skriva, en om prata och en om grammatik. En av klasserna är dubbel - ena halvan är på praktik i två veckor medan den andra bibringas skolkunskaper. Och sedan tvärtom. Det gör att varannan vecka upptäcker man att man ligger två veckor snett i sitt sysslande, när andra halvan av praktikklassen ramlar in och man ska komma ihåg var man slutade bibringa dem för två veckor sedan. Det var en virrig förklaring.

Nåväl. Nu har vår rektor i sin godhet åtgärdat detta. Han har beslutat lyfta ur praktikklassen ur ovannämnda karusell. Men utan att tillföra en stadigvarande klass med tillhörande fjärde lärare.

Det var lite som att lämna in en bil med punktering på ett däck. Få punkan åtgärdad men inte däcket monterat. I stället får vi bygga om bilen till trehjulsdrift. Och vara tacksamma.

Nu har jag gjort en Örnbjörn!

2011-05-25T23:39:00.002+02:00

Och med det menar jag inte att jag har skaffat mig ett fyrkantigt blåmärke på benet, vilket kan ha varit resultatet av gårdagens misshapp med truckar och flakramlingar och med akut behov av tröstbulle som följd.

Vad jag menar är att jag har beställt en ny telefon. Trivs inte riktigt med min Metal Black. Färgen är fin. Men det är ett himla bök med detta upplåsande varenda gång man får ett reklam-sms från Kapp-Ahl eller en konstigt stavad sjukanmälan från någon elev.

Nu blir det en röd. Med slide. Fast annars ganska lika. Och skulle jag nångång komma mig till Söderbodan kan det uppstå de mest förtjusande komplikationer och förväxlingsincidenter. För där finns en likadan.

Högt puckoindex

2011-05-23T22:40:00.002+02:00

I söndagens DN skrevs mycket om hundar. Det fanns också en lång lista på hur olika hundraser lär sig saker och begriper vad man vill att de ska göra. Listan toppades av bordercollie som lär sig nya trix med kan det ha varit 5-10 repetitioner.

Längst ner på listan var afganhunden, På plats 78. Hundarna i den avdelningen behövde träna 80-100 gånger för att lära sig något enklare trix. På plats 73 kvalade mastifferna in.

Trasan som förmodas vara mastiffkorsning och som troligen har lite vinthundsblod i sig är alltså praktiskt taget ett hopplöst fall. Bara att tugga i sig, så att säga.

På bilden har hon i alla fall fattat att det kan vara lönt att hålla sig i närheten när någon parerar oxfilé.

Tiden står still

2011-05-03T22:31:00.002+02:00

Min väckarklocka ramlade i golvet häromdagen. Verkade fungera perfekt ändå, fastän sekundvisaren låg och skvalpade längst ner under glaset.

I går morse låg jag och sov i min sötaste sömn, när kollega och tillika samåkare tassade in och ropade på mig. Där ser man hur praktiskt det är med måttligt låsta dörrar. Yrvaket kisande upplyste jag henne om att jag sov. Men tiden var gott och väl en timme efter normal väckningssignal från ovannämnda klocka.

Det visade sig att sekundvisaren vippat till i sitt trånga utrymme bakom glaset och lagt sig med piggen utåt och med denna pigg effektivt satt stopp på minutvisaren när denna närmade sig halv.

Det blev ultrasnabb frukost, dvs ett halvt glas juice, ett varv runt kvarteret med Trasan och egen Volvobil till jobbet.

Det drar för övrigt ihop sig till Operation Spånhög. Mer om detta senare.

Bland allt ludd...

2011-05-01T22:52:00.002+02:00

... dök knappen upp. Samt en spännbricka(?), en liten sol av mässing. Diskade båda och trädde upp den lilla solen på en gaffel i bestickstället. När jag sedan omsider, i mitt välstädade lilla hem, åt min påvra middag - sambosas med tomatsallad - fick jag plötsligt en otäck svårtuggad sak i munnen. Trodde ett fasans ögonblick att det var en tand som var ute på egen hand. Men det var den lilla mässingssolen. Av alla gafflar måste jag ha tagit just den med mässingssol på tork.

Ännu har jag inte applicerat den saknade knappen, men jag har kommit på att man kan trycka med en penna i hålet där knappen ska sitta när man ska skriva bokstaven B. För jag vet ju inte om lilla solen ska dit också. Och nu kan jag inte dammsuga upp fler knappar, för sista påsen gick åt i det senaste bytet.

Fan! Är det inte det ena så är det det andra.

2011-05-01T11:11:00.002+02:00

Försöker mig på en sanitär uppryckning. Dammsuger på flajen. Tog ett varv i dataskruppen - ja jag vet, det stavas inte så - men du får strax veta varför. Skämdes lite för tangentpordet när RSV hjälpte mig med deklarationen, så jag tog ett varv över det sistnämda datortillpehöret också. Och då sa det slurp och det som kommer mellan a och c i alfapetet försvann. Nu måste jag öppna påsen fastän den inte ens var proppfull och leta efter den där knappfan.

Det trodde vi inte!

2011-04-30T18:10:00.002+02:00

Det hände sig för ett par jular sedan att Snöret och jag träffade på en trevlig Björn på Myrorna. Vi lät honom följa med på både café och nycirkus. Han åkte tunnelbana som om han aldrig hade gjort det förr och till slut fick han flytta till Örnbjörn. Vi trodde att han skulle uppskatta att bli co-driver.

Co-driver blev han visst aldrig. Men han verkade ha funnit sin plats i livet som gästsoffevärmare och sällskap till Den fd Krullhårigas bästa barndomsnalle, som aldrig hade ett vettigt namn utan bara hette Gula Nallen. Gula Nallen var världens bästa tröstnalle. Inget blåmärke var så stort och smärtande att det inte hjälpte med Gula Nallens trygga sällskap.

Själv var jag på Göteborgsbesök för ett par veckor sedan. Typiskt mammaanpassad underhållning, slänga saker ur förrådet och stuva in resterande på ett bra sätt, äta god mat och avsluta med fint café med världens vackraste macaroner.

Men björnen Björn, då? Det är bara att titta på bilden och se vad han går för. Usch!

Mobillös och billös!

2011-04-27T22:03:00.002+02:00

Den sorgesamma mobilförlusten består. Ändrade telefonnummer i min Blocket-annons och i morse ringde en gube och var intresserad. Skulle ta bussen kl 16 från Borlänge. Han visste för övrigt att ett fruntimmer (inte jag) svarat i mobilen ungefär en halv timme efter att jag nesligen glömt den på disken.

Hur som helst - guben med förhoppningsfull son dök upp strax i fem, tittade lite och trodde på allt jag sa, prutade till 3500 kr och höjde själv till 3600 kr varpå jag slog till. Vi skrev ägarbyteslapp, jag fick pengar och Saaben rullade ut på Hyttgatan för sista gången. Snabbt och smärtfritt, för samtidigt satt förra föreningsskattmästaren och fixade min deklaration, kom ut med eländet och jag skrev på och sedan tog hon med sig alltihopa, för hon jobbar på Skatteverket.

Nu när jag har blivit så duktig på uppdatering ska jag inte bränna av alltihop på en gång. Nästa gång blir det riktigt tveksamma grejer som hände i Göteborg...

Dyster dag

2011-04-26T23:11:00.003+02:00

Kände mig som falskheten själv redan i morse när jag tog den omduttade Saaben till jobbet för att sedan kunna hasta hem och diskutera med byggfirman om hur man på dyrast möjliga sätt bygger igen vattenskadan i Kurtans rum.

Hastade sedan till Myrorna med konstiga kläder i en kasse och köpte konstiga böcker att presenta de sfi-elever som har lyckats gneta ihop ett c-betyg åt sig. Trasan satt ute i duggregnet och glodde. Sedan hastade vi vidare till ICA för mjölk och andra onyttigheter och efter det till videoaffären för att hämta ut en impulsköpt Gudrun Sjödén rock.

Det var väl då det sorgliga måste ha hänt. Jag plockade upp mobilen för att visa aviseringsnumret, personalet kilade iväg till de bakre environgerna för att hämta paketet. Sen ville hon se leg också och sa att då var det klart. Jag knölade ner plånbok och paket i kassen och glömde högst roligt mobilen på disken. Sedan hasade vi hem. Trasan och jag och dramaten med böcker, mjölk och paket.

Ett par timmar senare funderade jag på om någon kanske hade ringt på min Saab-annons och upptäckte att mobilen inte alls låg i byxfickan. Letade och ringde mig själv och så. Sedan släpade jag Trasan i rask takt till videoaffären, men där hade de inte sett något alls. Oh nej!

Nu är numret spärrat, mobilen polisanmäld, Blocket-annonsen ändrad och jag mycket ledsen.

Tant Duktig tar i så det knakar

2011-04-24T13:27:00.002+02:00

Vackert väder, fridfullt, lång lista på bra saker att göra. Tyvärr inte så lämpliga för tanter med begränsad muskelkapacitet. Bytte två däck på stackars Saaben igår och idag är jag så ledbruten att det inte är klokt. Och då är det två däck kvar, ett skåp som behöver flyttas, en säng som behöver baxas, gammal spirea som ska klippas av och som kräver femtinitton ryggböjar för att plockas upp, en stenplatta som borde appliceras där Trasan har inlett sitt nya gruvprojekt, dammsugning av bil och hus...

Hur fan ska det gå till? Men jag blev lite beige på armarna igår. Om man nu ska se till den ljusa (beignande) sidan.

Är det inte typiskt?

2011-04-22T18:39:00.002+02:00

Sedan i september har jag inte kunnat utöka min samling av registernummer. Har stått och stampat på 226. Häromdagen stod 227 parkerad hemma på min gata. Och dagen därpå 228 runt hörnet.

Kunde de inte ha ställt sig där lite tidigare? Nu dröjer det väl till september innan jag hittar 229.

Is, snö, vatten...

2011-02-26T17:09:00.002+01:00

I morse när jag slog min morgondrill tyckte jag att cirkulationspumpen väsnades ovanligt mycket. Som den ansvarsfulla husägare jag är tittade jag in i pannrummet och såg inte så mycket som skulle ha gjort mig klokare. Rusade dock upp på övervåningen, Smedhalvan har sportlov, för att kolla att det inte fanns några vattenrelaterade oegentligheter där.

Sedan rusade jag ner igen och in i Kurtans rum. På grund av mitt dåliga lokalsinne trodde jag på något sätt att jag befann mig rakt under Smedhalvans lägenhet. Och där var det blött på mattan! Hjälp! Upp igen och md uppbådande av allt i lokalsinnesväg jag har förstod jag att jag skulle titta in i Den Stora Systerns rum. Inget att se. Ner igen!

Slet med förtvivlans krafter bort sängen och såg en formlig fontän stå rakt upp ur rörstumparna efter frissans (det bodde en frissa här en gång) handfat. Vräkte ner överkast, lakan i den växande pölen och flaxade iväg till pannrummet och stängde av alla huvudkranar jag kunde få syn på.

Fontänen lugnade sig lite, men lade tyvärr inte av. Ringde mocken! Mocken kom, släppte på trycket genom att öppna en kran i pannrummet. Fontänen lade av. Sedan bökade han runt i två timmar och har nu oskadliggjort all vattentillförsel till Kurtans rum. Det ser ut som om nästa renoveringsprojekt är just Kurtans rum. Vare sig jag vill det eller inte.

Annars har vi under relativt ordnade former sagt hejdå till mamma som (äntligen - får man säga så - men hon var jättealzheimrig) dog för en liten månad sedan.

Begravningen var satt till den 12 februari och researrangemangen från Skellefteå/Göteborg/Linköping/Falun/Stockholm gick under arbetsnamnet Operation Snöstorm. Som vi har fått äta upp vår lustighet! Skellefteåflyget var inställt, så Den Stora Systern satte sig i bilen och körde mot huvudkommunen. Under resan lyckades hon också passera 30 000 kilometers (mils?) strecket och det var något som var menat att firas på ett roligare sätt.

Göteborgsflyget var även det inställt, men Den Fd Krullhåriga anade oråd i tid och klämde sig med på ett tåg och anlände faktiskt i god tid. Linköpingståget fungerade också utan anmärkning.

Själv belöt jag mig för att ta ett tidigare tåg än det jag egentligen bokat. Det var försenat. Så istället för att anlända till Stockholm med tre timmars extra marginal krympte nämnda marginal ihop till bara en timme. Men det räckte ju till. Kurtan väntade på Centralen och tillsammans tog vi oss till Slussen. Där väntade och väntade och väntade vi på en buss som aldrig kom. Så vi pulsade genom drivorna hem till Snöret. Och höll tummarna för DSS.

Resan för DSS gick väl riktigt bra tills hon närmade sig Stockholm. Igelkottspojken inkallades för att dels telefonguida in henne till Stadsgårdskajen och dels ta hand om bilen. Tidsmarginalerna var vid det laget inte alltför vidlyftiga. När en ynka kvart av tiden återstod hade hon inte kommit och Igelkottspojken fick utstå tämligen falsettbetonade mobilsamtal från Snöret. När det visade sig att han stod och sandade loss en buss på Stadsgårdsleden höll alla proppar på att gå. Men det var ju bra tänkt. Den slirande bussen var en av orsakerna till att det gick trögt för trafiken. Hur som helst. Igelkottspojken hann slänga sig in i DSS:s bil och själv hann hon löpandes i tid för färjans avgång. Det var väl ca 5 minuter kvar då.

Det tog flera timmar för oss att sluta skrika åt varandra, för vi var allihopa så himla adrenalinstinna.

Anlände till Åbo, åt hotellfrukost, hämtade ut hyrbil, köpte blommor och trodde att en timme skulle räcka för att hinna den 10 minuter långa vägen till kapellet. Där gick mycket fel. Värsta felet var att det finns två kapell och klen skyltning, så vi kom till fel kapell och fick springa som älgar genom en halv begravningsplats och anlände i sista minuten (men faktiskt inte försent).

Resten gick väl efter beräkningarna. Förhoppningen om att broren skulle ha tinat lite kom ju på skam. Men det är en annan historia och faktiskt inte av intresse i detta forum.

Men det var ett gemensamt och välgrundat beslut att tillbringa de två sista timmarna på färjeterminalen. Vi klarade liksom inte av fler andanihalsenmoment till.

Rentvådd!

2011-02-02T18:18:00.002+01:00

Mina jobbnycklar försvann för rätt länge sedan. Eftersom det är lite läskigt med försvunna nycklar på en stor arbetsplats var jag ju tvungen att skicka ut ett mail till alla och erkänna min försumlighet. Att få ut ett par nya nycklar var inte alls något problem...

Idag, när jag börjat bestyra lite inför Den Föredetta Krullhårigas och hennes entourages ankomst, trasslade jag mig in på en av kattvindarna för att lirka fram knarravippan (turistsäng för er som inte behärskar terminologin). Det skramlade lite nyckligt kring den och jag var rädd för att den försökt norpa åt sig de nya nycklarna. Vilket borde vara omöjligt. För till dem har jag tillverkat en rejäl nyckelkedja genom att modifiera Zeros gamla strypkoppel. Men så långt hann jag inte i tanken.

Nåväl. Vad var det som skramlade då? Jo. De ursprungliga nycklarna som sängen norpat åt sig när jag ställde undan den senast. Och när det var minns jag inte alls.

Hur som helst ska det bli en fröjd att skicka ut ett massmail i morgon.

Julklappspappersmysteriet

2011-01-02T21:42:00.002+01:00

Jag hade knölat ner allt julklappspapper i två svarta sopsäckar som jag lade på Saabens tak.

Idag tog Kurtan Saaben och åkte ut till pappan. Han lade inte märke till några säckar på taket utan bara brummade iväg. Inga säckar på taket när han stannade och tankade uppe vid Rusta heller. Nu har jag just promenerat samma väg han körde och inte fått syn på två svarta sopsäckar fyllda med julklappspapper. Någonstans. Inte alls.

Vart sjutton tog säckarna vägen?

Titta på tv, var det.

2010-12-27T13:24:00.002+01:00

Stillbild, med tillhörande pratgubbe som läste ur ett papper och spelade intetsägande musik, blev det. Fjärrkontrollen till Boxerboxen har visat lite oroväckande symtom det senaste året. Antagligen utsliten, jag har fått trycka och rycka och verkligen vara bestämd för att kunna byta kanal och så. På julaftonen lyckades vi få se Kalle Anka, men det var fjärkans sista insats i det här livet.

Så jag ryckte ut sladden och tänkte att det får väl bli DVD, då. Har fått låna Mad Men av Sufflösen (kollega på jobbet som genom lämpliga stickrepliker sotto voce håller mig underrättad om datum och klockslag och andra viktiga saker så att jag inte ska framstå som totalt gaggig). Men det bidde inget ljud på Mad Men. Provade med en egen skiva för att utesluta att det var något modernt tjafs jag fått låna. Lika tyst.

Ringde supporten (den fd Krullhåriga) och med stöd av henne började jag dra ur och stoppa i sladdar. Först blev Ice Age (testskivan) bara röd-blå i bilderna. Och fortfarande tyst. Sedan slet jag ur alla sladdar och kopplade DVDn direkt till tv:n med hjälp av korta sladden.

Oj, nu blir det mycket sladdar och ganska ointressant, men sladdrikedomen kommer sig av att Örnbjörn gör åratal sedan gjorde en sladdrik konstruktion som resulterade i att apparatparken kunde stå uppe på en bokhylla...

Då blev det både färgbild och ljud i lådan. Så idag ska jag promenera till någon elektroniklada och uppgradera mig med fungerande apparater.

Då är det faktiskt värre för Sen Stora Systern och Hennes Långsmala Vän. De bytte jobb, sålde sitt hus, åkte till Gotland för att sedan nås av rapport från tanten som skulle flyttstäda att hela huset frusit till is. Pannan hade stannat. Överlåtelse av huset nästa vecka...

Hur kan julen vara slut?

2010-12-26T17:50:00.003+01:00

Den har ju inte ens börjat...

Fort gick det. Och så appselut smärtfritt att det inte går att förstå. Hyfsat noggranna förberedelser med en helg julgodis, en helg packa paket, en helg städa och faktiskt en helg baka pepparkakor med Snöret när hon var uppe och fixade pass. Pass för att hon inte haft ett id-kort på åratal och använt sitt pass till det. Tills hon en dag tänkte "lägger jag passet här hittar jag det aldrig". Det gjorde hon inte heller. Så hon fick skaffa ett nytt och använda mamman som legimitation.

Jag hann träffa Sen Stora Systern och Hennes Långsmala Vän i 15+30 minuter också, när de mellanlandandade här för utbyte av julklappar och upphämtande av julgodis och utbytande av pepparkakor.

Och nu är det slut. Det kändes aldrig som jul? Fastän vi åt lammstek, fastän vi tittade på Kalle Anka, fastän vi packade upp paket i timme efter timme och fick så många fina saker. T ex fotoalbum (som jag först tyckte att verkade lite pensjo-varning på tills jag kom på att jag själv önskat mig dem, eftersom min dator kraschade i våras och tog med sig alla bilder i fallet) och braiga böcker och halsband och 100 skrivböcker till fattiga barn och jag vet inte vad.

Och så är det slut. Nu ska jag titta på tv. Det har jag inte gjort på flera dar!

Ny hyresgäst

2010-12-17T23:23:00.003+01:00

Lugn! Smedhalvan, som flyttade in i september, är kvar. Skottar gör han också. Noga.

Vad jag menar är en liten mus som tycker att handdukslådan under diskbänken är hans drömboende. Hörde ett visst rotande i slaskämbarenvirongerna i höstas och apterade den snordyra musskrämmaren. Sedan var det lugnt. Tills härom veckan. Jag ville ta fram en ren handduk efter allt sockerklibbande och drog ut lådan.

På översta handduken hade han myst till det. Han hade radat några pistaschnötskal till vänster och en hel rad utlagda snusar, arrangerade i en nätt halvcirkel, till höger. Skulle väl ha dem som soffkuddar trodde Den Rumpbitna kollegan. Handduken hade han gnagt lite på också. Ville väl ha en lite mera shabby chic look i sin nya lägenhet?

Tyvärr slutade det med att musskrämmaren hamnade i handdukslådan efter att denna hjälpligt sanerats. Ytterligare inredningsförsök har inte synts till.

Hur man använder mycket socker...

2010-12-12T18:04:00.002+01:00

... och når måttliga konditorframgångar.

Jag har alltså försökt klara av julens gotteritillverkning. Det blev som olika. Fastän jag använde termometer. Lingonkolan t ex blev klibbig och lös och det är bara att hoppas att den har förstånd att hållas kvar i sina omslagspapper. Den moderna saltade pepparkakskolan (Ja! Du läste rätt! Om saltet i alla fall) smakar hostmedicin. Och mintkyssarna blev lika knöliga som någonsin förr, men kanske chokladtäcket döljer lite av knöligheten. Eller också löste de i smyg upp sig inne i chokladen.

Chakoladpruttarna har jag inte ens försökt mig på. Behövs fler händer än vad jag har. Men apkulorna är ju svåra att misslyckas med. Och knäcken ser OK ut.

Jag hoppas verkligen att Snöret inte var för medtagen och svag för att komma ihåg att köpa n***rlakritz på båten.

Från topp till botten på en timme

2010-12-11T19:38:00.002+01:00

Vi har nått den nionde veckan, d v s det har varit dags för omarronderingar i våra sfi-grupper. På lunchen häromdagen berättade en av kollegerna att en elev som var mogen att flyttas upp ett snäpp till c-nivå hade utbrustit i ett glatt "Och Sopelisop - det är en FANTASTISK lärare!"

Nån timme senare kommer en annan kollega och berättar att en elev, som inte klarat c-nivå och följaktligen får gå om ett varv till, förklarade det med att det är Sopelisop som bestämmer allt. I hennes klass fick minsann jättemånga elever betyg och inträdesbiljett till den eftertraktade d-nivån. Släpphänt j-l som tydligen godkänner lite vad som helst. I själva verket har jag haft förmånen att chefa för russinen på nivån.

Efter ompaketering av eleverna har jag numera hand om vindruvorna, medan en annan lycklig fick ta hand om russinen och kan förvänta sig ära och berömmelse om si så där åtta veckor...

Fritidsintresse für alles

2010-12-09T19:41:00.002+01:00

Trasan och jag har hittat ett gemensamt fritidsintresse! Vi vilar tillsammans när jag har kommit hem från jobbet. Idag tyckte hon nog att jag dröjde lite för länge, för hon hade börjat redan när jag kom hem. Men hon hade så pass mycket skam i kroppen att hon viftade lite inställsamt på svansen i alla fall, där hon låg och mös i min säng.

P.S. Tvättmaskinen beslöt sig för att sluta med sina divafasoner när reparatören varit på besök. Han avslöjade att han brukar tala om för hushållsapparaterna att det inte särskilt långt till Varggården (kommunala soptippen). T o m Boxer-boxern kände på sig att det var dags att skärpa sig. Nu kan man åter stoppa program mitt i...

Dags för det årliga maskinhaveriet!

2010-12-05T15:29:00.002+01:00

Tvättmaskinen mår inte bra. Inte ens fastän jag fjäskar för den och rensar luddfiltret - och får ut en näve småspik och 50 öre. Var det i fjol spisen havererade? Och ska vi tro att det blir kylskåpet till nästa jul?

Idag har jag i alla fall köpt julgran. Lyckades smita obetald in. Är av princip emot att man ska tvingas betala för att få köpa. Tycker att man kunde se det som ett miljöpolitiskt ställningstagande att premiera folk som inte tar bilen till julmarknaden... Att inte ta betalt av fotgängare, alltså. Jag har också lyckats fästa upp julbelysningen i bönsnörena och tomtat till det i en syren.

Och så kommer då tvättmaskinen och lägger smolk i duktighetsbägaren. Aldrig får man vara riktigt glad.

Musikalisk? Jag?

2010-12-04T12:23:00.003+01:00

Nä. det har jag ju aldrig varit. Och idag fick jag det ultimata beviset. Jag stod utanför stadsdelens inkvarteringsverksamhet (och då menar jag inte hotell Hyttgatan) där det hålls på med att byggas tvättstuga och andra vattenburna faciliteter. Trasan undersökte noga någon intressant plätt i rännstenen.

Då! Ett telefonsamtal! Men det durrade inte i fickan av Reise, reise? Och varför inte det då? Jo, för att det inte alls var ett telefonsamtal i min mobil. Det var någon som startade en motorsåg i tvättstugebygget.

(Och här kunde det vara läge för någon av mina high tech supportrar att lägga in ett klipp på Rammstein. Men de har väl slutat titta in, eftersom jag bloggar så sällan....)

Kaffeflickor och andra hembiträden

2010-11-14T14:23:00.002+01:00

På inte mindre än två ställen nämndes ordet "kaffeflicka" i dagens DN. Eftersom jag inte förstod ordet ringde jag Snöret. Hon bor ju i Stockholm och förväntas veta allt. Men det gjorde hon inte. Kunde inte annat än uppmana henne att låta bli att bli kaffeflicka tills hon har tagit reda på vad det innebär. Hade mina aningar.

Nu har jag googlat och kommit fram till att det hänger ihop med den famösa boken om kungen. En kaffeflicka är tydligen något man beställer in till kaffet om man inte är så förtjust i kakor. Resten får ni försöka klura ut själva.

Och andra hembiträden? Så här är det. Den svartmicklande litauen återvände och gjorde klart kring källarkojan. Det tog en liten vecka. Sedan visste han inte vart han skulle ta vägen, så idiotsnäll som jag är sa jag att det väl var OK att bo kvar en liten vecka till. Men att han då fick gå ut med hunden, dammsuga och laga mat. En intressant upplevelse i och för sig.

Veckan gick och han kom med propåer om att hyra rummet. Njaaaa, sa jag. Jag tror inte att jag orkar vara trevlig efter kl 17. Och det gick en vecka till, men halleluja vilken lättnad det var när han packade och drog i lördags! Jag förstår inte riktigt varför. Det borde ju vara fantastiskt att ha en hemmafru. Jag kanske bara inte är hemmafrumogen?

Inte medalj...

2010-09-12T17:01:00.000+02:00

... men en flaska vin fick jag i hittelön för kaninen!

Livräddande insats!

2010-09-09T20:40:00.003+02:00

På sista kvällsrundan igår kväll mötte Trasan och jag en kanin på Hyttgatan! Insåg att detta inte var ett normalt animalt inslag i stadsbilden, så jag förtöjde Trasan vid en lyktstolpe för att försöka kunna ta fast den. Men jag var tydligen lite för långsam i svängarna och hann inte få något vettigt grepp. Och kaninskrället hoppade över gatan och in bakom en bil.

Enda kända kaninägaren på gatan är grannens dotter, så jag lösgjorde Trasan och hastade dit för att fråga om de tappat en kanin. Tänka sig! Det hade de gjort.

Trasan och jag gick hem och överlämnade infångandet åt de närmast sörjande. Idag träffade jag dem igen. Minsann hade de inte fått tag på rymlingskaninen precis innan han hunnit korsa Mormorsgatan och därmed varit bra nära ett liv i frihet och troligen också ett liv i konstant livsfara.

Slutet gott, allting gott.

Ska man vara ärlig verkade dock inte kaninens morfar (dotterns far) så där 100 % nöjd med utgången. Misstänker att dotterägda kaniner innebär en hel del servicejobb... Och detta kunde ju ha varit slutet på den delen av verksamheten.

Hur tänkte dom nu?

2010-08-24T22:13:00.003+02:00

Såg en av Västerpartiets valaffischer idag.

Hur som helst står det "Bratsen vaskar skumpa. Jag vill vaska dina skattepengar".

Alltså. Visst är det larvigt att köpa mousserande vin och sedan be någon hälla ut det. Men då är det i alla fall köpt och skattat, om så för pappas pengar. Och kanske är det rentav alkoholpolitiskt bra. Hade bratsen druckit upp det hade de väl bara blivit ännu fullare och ännu odrägligare.

Men att vaska skattepengar? Ska (v) liksom bara öda det vi surt betalar i skatt? Eller tänker de på vaska i bemärkelsen tvätta pengar? Och insinuerar de då att skattepengarna är orättmätigt förvärvade och behöver tvättas?

P.S. Jag tror att jag har gått på en blåsning. Se valaffish.se/worldpress

Trasan i kultursvängen

2010-08-14T19:22:00.003+02:00

Igår kväll gick Trasan och jag på spökvandring. Trasan travade på som om hon ideligen och jämt var ute på kulturpromenader. Inget tramsande. Antingen satt hon ner eller också passade hon på att beta lite medan teatrandet pågick. Det bästa på hela turen var att få träffa Kuckelikana inne på Vass Brittas för där fick man korv. Falukorv. Tre bitar! Efter det kan man säga att hon verkligen var teaterbiten.

Glömda grejer

2010-08-08T23:06:00.002+02:00

Inte nog med att jag glömde laddaren på landet (och nu har fått en ny från den fd Krullhårigas och Örnbjörns rikhaltiga samling) utan jag glömde också kokböckerna. Bland andra Svarta boken! Det lär bli klent med julgodis om inte Den Stora Systern initierar något höstligt byggprojekt.

Kunde just tro det!

2010-06-28T18:28:00.002+02:00

Har nåtts av meddelande från Brorkär. Pumpen är kass. Det börjar bra...

Uppdatering

2010-06-27T23:31:00.002+02:00

Midsommar har det varit. I torsdags vinkade jag av Den Stora Systern som med sin Långsmale vän och Potodlarsonen skulle paddla i österled. Trodde i min enfald att jag skulle hinna via Det Stora och Jätteskojiga Varuhiset i Valbo. Men se det gick inte, så där har jag varit idag i den Långsmalevännens utmärkta Volvobil. Köpt täcken och täcken och täcken och kuddar och spelskåp. Och lite annan bröte. Det är lätt hänt.

Hemmavid snickras det för fullt. Har drabbats av svartmicklande litau och det håller på att bli en riktigt ståndsmässig källaringång. Pengarna bara rinner mellan mina fingrar...

På torsdag bär det iväg till Korpo i ovannämnda Volvobil. Trasan har tränat ihopp flera gånger. Och med nyinköpta feromoner och åksjuletabletter kanske resan blir uthärdlig. Har redan fruktansvärd resfeber och ENORMA förväntningar om hur trevligt det ska bli. Så det blir säkert mest pannkaka. men det är f-n i mig första gången på 25 år som jag har längtat så här mycket.

Packningen bara växer och växer och alla bord svämmar över av listor av olika slag.

Får väl återkomma med en rapport när det hela är överståndet. Blir det hälften så härligt som jag tror är jag övernöjd.

Kan inte låta bli

2010-06-20T17:52:00.002+02:00

Tittade faktiskt på det kungliga bröllopet igår. Det är något visst med bröllop. De är så tindrande glada. Och tanterna har så fina klänningar.

Men det stora kvarstående intrycket är att nyprinsen är så oerhört lik den där hittepågubben i Boxer-reklamen. Robbert. Nyprinsen borde köpa nya glasögon senast i morgon!

Snart tillbaka på ruta ett

2010-05-31T19:08:00.002+02:00

Idag har jag hämtat nin lilla äppelburk från verkstaden. 1444 kr fattigare och en fungerande burk rikare. Det är ju några ynkliga detaljer i stil med att installera operativsystem och sånt som fattas. Det fixar jag väl lätt? (Här borde den trogna läsekretsen brista ut i sneda leenden).

Övervägde i minst tre minuter att följa Den Stora Systerns råd att också inhandla en extern hårddisk att backuppa på. Men de kostade 999 kr oberoende av storlek, så jag bestämde mig för att ta det lite lugnt.

Istället köpte jag en ny cykelpump. En sån där brandsprute modell. Det gjorde jag för övrigt förra veckan också - på J**a - men den visade sig vara en cykelpump för bilar? Så den ska jag lämna tillbaka.

I morrn ska det sportas ordentligt. Trasan är inbokad för rabieskontroll, rumpservice och åksjuketablettskonsultationer. Och vi kan inte ens välja. Vi måste gå, för Saaben står hos Inge Rost och får framändan fastsvetsad.

Uppsatseländesembryot är också inskickat för respons.

Tro det om ni vill. Men jag har nästan koll på läget.

Man ska inte klaga

2010-05-30T14:08:00.002+02:00

När jag gnydde för Snöret häromsistens om stela akillessenor eller vad det var, citerade hon någon klok människa - kan det ha varit Slas? Hur som helst gick det ut på att om man är över 50 och vaknar en morgon och det inte gör ont någonstans är man antagligen död!

0 kronor

2010-05-29T14:15:00.003+02:00

Det hände sig härom veckan att nin trogna följeslagare - Dramaten - tappade ett hjul. Jag gjorde en lite plötslig sväng, för att Trasans radar låste sig, och när jag skulle fortsätta promenaden lät det väldigt illa. Det var för att nämnda shoppingunderlättare alltså tappat ett hjul.

Nåväl. Det gick ju att trä på det. men återavramlingsrisken var ju fortsatt hög.

Har funderat på att återkräva presenten jag gav till Kurtan, en alldeles sprillans IKEA-variant. Men började alltså med att gå ned till Bergnils, för att se om man kunde köpa en liten plupp att trä på hjulaxeln och sålunda undvika flera avramlingsincidenter.

Nä. Pluppar fanns icke till salu. Men farbrorn på spik- och skruvavdelningen bestämde sig för en insats. Han gick och hämtade en borrmaskin och försökte göra ett hål i axeln. Det gick inte. Borret bara hoppade av. Då tog han projektet vidare in på lagret, där det fanns ett litet skruvstäd. Då gick det bättre. men då tog batteriet slut i borrmaskinen. Då gick han och hämtade en annnan borrmaskin. Då tog batteriet slut i den också. Slutligen hämtade han en tredje borrmaskin (med sladd) och se! Sakta men säkert åstadkom han ett hål, trädde på hjulet och säkrade konstruktionen med en böjd spik! Dramaten är återigen i körbart skick.

Pris 0 kronor.

För en gångs skull avslutade jag inte mitt mellanhavande med denna affär med att gnöla över att de aldrig lyckas få till en hundparkeringskrok utanför. För det har jag gnölat över i snart 11 år nu.

Av och på!

2010-05-23T18:29:00.002+02:00

Förra helgen var det meningen att jag skulle skriva en uppsats. Kämpade på som ett litet djur. Och inte blev det särskilt bra heller. Det enda som höll modet uppe var att det i alla fall var väldigt dåligt väder ute. Ösregn.

Lördag morgon grydde. Strålande sol. Ljummet i luften. Skrev ett gnäll-sms till den fd Krullhåriga och fick till svar att det bara var att koppla ifrån närminnet och krypa in i garderoben (där datorn står, för den som till äventyrs inte känner till det).

Gjorde det. Och fann att äppeldatorn hade gått hädan. D v s det jag fann var att inget funkade, men med hjälp av telefonsupport från Örnbjörn verkade dödsattetsten vara aktuell. Han fixade att hans far skulle titta in och tala allvar med apparaten. Det har han inte gjort än. Det är liksom detta faktum som korresponderar med av i rubriken.

Datorhaveriet var i varje fall gudasänt. Jag fick en ursäkt för att slippa skriva uppsats och kunde tvärnjuta i två dagar istället.

Men nu har jag lyckats få låna en laptop och (nästan själv) fått kontakt med mim interwebb. Det är det som är på.

Igår fortsatte jag med njutandet (blev liksom inte klar förra veckan), men idag har jag efter att noggrannt ha dammsugit och tvättat drägelfläckar från köksgolvet kopplat in mig. Och får väl börja med att skriva av den dåliga uppsatsen, så att jag kanske kan göra om den till en halvbra sedan.

Loppis idag

2010-05-08T13:37:00.002+02:00

Som en liten uppstart på den heta gröten (uppsatseländet) har jag nu rantat två varv runt Elsborg kommit hem 240 kronor fattigare samt
en jätteplanchram med hyfsat snygg bild i
en taklampa
två bordslampor
en vas
en godisskål
två pussel
en hemlig present
en annan hemlig present
en trangia
en knoppbräda
en rislampa
en kakburk
en bok, men den var gratis
rikare. Ett hyfsat resultat. Må nu arbetsmoralen stå mig bi, så att jag lyckas börja på det där som jag egentligen borde göra. Och igår kväll lyckades jag fylla upp halva Trasans gruva, hänga upp ny tvättlina, ta ner julbelysningen (som helt hade slutat lysa), plantera förgätmigejer i en balja och ersätta barrande tallris med orangea penseer och en murgröna.

Men först en kopp kaffe. I trängda lägen ska man alltid börja med att ta en liten paus.

Möte med totem

2010-05-06T19:47:00.003+02:00

Härom kvällen hittade Trasan en igelkott! Den töffade invid staketet mellan cykelbanan och järnvägsvallen. Den förstod nog vad ett staket var, för den ides inte ens rulla ihop sig.

Lite bekymmersamt var det förstås. Hoppas att den förstår vad tåg är också. Så att den inte försöker klänga över rälsen just när det kommer ett tåg...

P.S. Jag fuskade och tog en bild från interwebben. Min mobilkamerabild måste man vara synsk för att förstå att den föreställer en igelkott.

Tredje gången gillt!

2010-05-05T21:41:00.002+02:00

Den fd Krullhåriga ringde idag och berättade att hon för tredje gången blivit uppsagd från samma gamla företag! Det är lite av ett rekord i sig.

Och inne på temat "tre". Tittade lite i Lars-Eriks, Nisse och Grodan Nilssons dockskåp och hittade "Möbelnytt" (IKEA-katalog för dockskåpsvarelser), troligen författad av Den Stora Systern under tidigt 90-tal. Där finns bäddsoffan "Trekant" (!), som är rymlig och mysig som sittsoffa funkittionell och praktisk som gästbädd. Pris 2895:-

Har visserligen fått lov att donera hela skapelsen till sfi och alfabetiseringstanterna. Men ser nu att det bör dokumenteras i detalj innan det släpps iväg. Efter bäddsoffan "Trekant" vågar man inte låta fler guldkorn gå förlorade.

Nu är det en isbjörnsliknande varelse som påtalar bristande kvällsrunda.

Jag önskar...

2010-05-01T14:11:00.002+02:00

... att jag med gott samvete och helt sanningsenligt kunde ha haft anledning att leva efter min senaste favoritdevis (självfallet stulen någonstans):
Idag ska jag göra ingenting. Jag gjorde det igår också, men då blev jag inte riktigt klar.

Men idag är rätta dagen att kasta sig över en fördjupning i ämnet Svenska som andra språk. Det regnar åtmnstone.

Snön smälter...

2010-04-07T21:50:00.001+02:00

... och snart, snart får jag se om min gerillaplantering vill sig. I höstas smög jag upp i parken och smygplanterade 50 krokuslökar i den kommunala rabatten i parken här hemma på Elsborg.

Var ska jag börja?

2010-04-05T21:09:00.002+02:00

En snabb resumé kanske?

Jag har varit i Tokholm och traditionsenligt dissat och hissat tavlor på Vårsalongen. Det var många lite småskojiga saker i år. Köpte en DVD med ett riktigt skojigt skoj med gamla holländare. Bossemostern vi besökte kunde dock hålla sig för skratt, men hon har nog inte tillräckligt långsam humor.

Var också och tittade på Snörets täckjackor (Mor Courage och hennes barn) och fann det hela njutbart i all sin sorglighet. Den för dyra pengar inköpta antisnarksprejen fungerade inte alls, intygade såväl Snöret som Igelkottspojken.

Nästa spännande sak som hände var att Den Stora Systern ringde från akuten i Visby. Dit hade hon räddats med helikopter efter en lite misslyckad skidutflykt på isarna utanför Slite.

Nu sist hade jag fint besök från Skellefteå. Antikvarien (brukar jag kalla henne så?) med kolleger tog in på Hotell Hyttgatan och förgyllde flera kvällar med sin blotta närvaro. Fruktansvärt lukrativt var det också. Förutom betalning i natura, renstek i blodpuddingsform (deras egen formulering) och Västerbottensost lämnade de alldeles för många kronor efter sig också. Nästa gång får de nog sova gratis.

Nu har jag firat påsk alldeles själv, drullat bort mitt Visa-kort vilket jag finner högst obegripligt och lyckats tota ihop några rader inför fördjupningen i de studier jag motvilligt ägnar mig åt. Samt aktivt försökt förtränga en riktigt besvärlig farbror i min klass, som redan vet och kan allt och därför inte behöver lära sig något mer. Men som blir djupt sårad och känner sig illa behandlad när jag påpekar sådant som att man ska skriva stor bokstav efter punkt.

Endera dagen ska jag ägna mig åt ett litet smörskriveri. Och med denna godbit i sikte får ni nöja er just nu.

Trasan raggar killar

2010-03-06T19:27:00.003+01:00

För en stund sedan träffade vi Roy - en blandis neråt gatan - som vi faktiskt bekantade oss lite med för någon vecka sedan. Roy låg platt på gatan och väntade på att få säga hej. Och så fjantade de runt lite grann. Roy sprang lös och jag försökte parera med Trasan i koppel. I något skede blev det för trassligt, så jag släppte och Trasan remmade iväg i riktning mot Gruvgatan. Och Roy efter.

Händigt nog tog Trasan in en skarp vänstersväng in på våran gård. Och Roy efter. Lek och ras och fröjd och gamman.

I förmiddags sportade Trasan och jag iväg för att köpa en skarvsladd på Lidl i Norslund. Det blev ingen. För butiken var nedlagd.

Bajstant

2010-02-21T15:20:00.004+01:00

Det har snöat. Igen. Mycket. Så när Trasan och jag tog vår förmiddagstur och Trasan omsider korvat klart, stod jag där på Kung Magnigatan och fipplade med bajspåsen. Då såg jag en bil komma slirande från Mormorsgatshållet och insåg att den näppeligen kunde passera oss där vi stod. Drog mig därför in i en portgång för att kunna knyta ihop påsen och samtidigt släppa förbi bilen.

Då öppnar en tanta fönstret och säger att hon inte gillar att jag slänger bajs i hennes soptunna? Man blir så paff. Det gjorde jag väl inte? Och inte tänkte jag göra det heller. Och har för övrigt aldrig gjort det heller. Inte ens i min egen, för sopverket har i sin manual "Sopor A-Ö" klassat Trasans toalettprodukter som deponirest.

Det här att få snubban innan man gjort något fel slutar alltid med att man känner att man liksom vill begå felet, för följderna har man redan betalt för.

Underbart är kort

2010-02-20T18:30:00.002+01:00

Vi bytte ju jobblokaler kring jul. Redan då satt det små slarvigt tillklippta lappar, som bad en vara så snäll och fälla ner båda locken, på toaletterna. Sedan dess har jag funderat och funderat på varför. Till slut kunde jag inte hålla mig längre, utan satte upp en egen (och lika anonym och illa tillklippt) lapp med några tänkbara orsaker till nyttan av att fälla ner bägge locken.

Min lilla lapp genererade en ny lapp, som genererade en ny lapp, som genererade det första möjliga svaret. Nämligen att det kan komma upp boaormar genom avloppssystemet... Det blev liksom roligare och roligare att gå på muggen, för tänk om debatten hade fått ett nytt inlägg?

Dagen därpå var alla lappar borta. Utom originallappen. Jag kan tillägga att även den saknas numera. Den föll för min egen hand.

Vargavinter?

2010-02-06T15:05:00.002+01:00

Vargavinter - gärna för mig. Men musvinter - nej tack!

Jag har haft hedersuppdraget att vara lunchrumspedagog (= disk och fikabrödsanvarig, rektorn är mycket, säger mycket, nöjd med termen som han måste ha hittat på själv). Tänkte imponera med att baka morotsbullar och gjorde det också. Åtminstone bakade jag. Tänkte, när bullarna väl var klara, att de skulle se käckt ut att servera dem i en korg med fräsch handduk över. Öppnade handdukslådan och såg inga handdukar, bara en massa lökskal och gamla kvitton och sånt? Tydligen hade en liten mus tänkt inreda en trevlig vinterbostad i lådan och börjat med själva pimpningen.

Resultatet blev ju att jag insåg att jag a) måste tömma kompostpåsen oftare b) måste städa lådorna och c) överväga inköp av musfälla.

Idag trampade Trasan och jag till järnhandeln i akt och mening att effektuera detta inköp. Hittade fälle-hyllan och valde mellan smällefällor 12 kr för ett tvåpack och hyperultrahightechpipochskrämmaskinen för 669 kr. Det blev den senare. Har nu apterat denna lilla konstiga dosa i lådan medelst skarvsladd. Skrämseleffekten lär inte ta sig genom väggar stod det på kartongen.

Apparaten i fråga ska nämligen åstadkomma någon form av pulserade magnetfält kring alla elledningar och utsöndra ett äckligt ultraljud som musskrällena inte gillar.

Ska bli intressant att se om det funkar.

Festligt värre

2010-02-03T23:29:00.001+01:00

Idag har vi afterworkat med pizza och öl. Lyckades få bussen att stanna på Gruvgatan och blev så glad att jag firade med att köpa mjölk på macken. Dyrt men värt att slippa släpa både sig och mjölklitern ända nerifrån stan!

Att det ska vara så märkligt med att kalla en spade för en spade.

2010-02-02T19:18:00.002+01:00

Nu hände det igen. Ramlade över några kolleger i kopiatorrummet och hamnade mitt i deras diskussion om fördelarna med att jobba på sfi. En av dem stod och prisade sin smala lycka, "speciellt om man tänker på den där domen".

För att kolla att jag hängde med frågade jag om det var den där dagisfrökenen som halvdränkte en unge i det som inte fick heta Röda Börjes park och som sedan rådigt och kompetent återupplivade ungen och allt kunde ha slutat lyckligt där. Men hon blev polisanmäld för slarv i barnpassningen och nu har tydligen domen fallit och frökenen åkt dit.

Då satte kollegerna igång och fnissade på sig. Tyckte att halvdränkt var så rysligt rakt på sak, Men det var ju precis det som hände. Möjligen med reservation för att ungen druttade i vattnet på egen hand.

ICA-logik

2010-01-31T11:48:00.002+01:00

Min ICA-butik har genomgått renovering. Då kan man ju förstå att det blir extra svårt att hitta vad man ska ha. Det är ju illa nog när en butik piffar till det lite med att byta plats på tvål och tuppappaer. Efter renoveringen har de hittat på en massa nya fiffigheter som att särskilja på ost och matlagningsost, bara för att ta ett exempel.

För en vecka sedan fick jag för mig att jag ville ha en bit parmesan. Körde varv på varv med min kundvagn och tittade ömsom i hyllan med ostost och ömsom i hyllan med matlagningsost. Inte en parmesansmula så långt ögat nådde. Utanför satt Trasan och frös om rumpan, så jag gav upp.

I fredags gjorde jag om försöket. Det blev minst lika många vändor runt samma hyllor med en och annan avstickare till mjukosthyllan som ligger till höger om korven som ligger till höger om ostosten...

Till slut frågade jag och fick handgriplig vägledning fram till parmesanen. Den hade en egen liten hylla mellan köttkorven och färskpastan. Efter denna käcka kombo kom bacon och falukorv för att sedan följas av den redan omtalade ostosthyllan.

Tänk att jag inte kunde räkna ut det själv.

Jag trodde hon hade slutat

2010-01-30T14:30:00.002+01:00

Trasan, medelålders och lugn som en filbunke, har fortfarande det i sig. Igår hittade jag något svart och knorvigt på golvet. Trodde det var ett provätet After Eight-papper. Det var det inte. Det var tv-fjärkans batterilock.

På't igen!

2010-01-26T22:43:00.003+01:00

Nu har det jobbats i ett par veckor. Som det med största sannolikhet har framskymtat flyttade vi till nya lokaler på dit- och hitsidan om jul.

Vi hann packa upp våra pinaler och det mesta av våra gemensamma böcker, för vars förvaring och hantering vi har begåvats med ett Klippåklistrarum. Min stadiga passion för garderobsorganisation har gjort att jag ytterst frivilligt och framfusigt har tagit på mig någon form av materialrumsmammaskap. Före jul lyckades jag och en kollega t o m få plats för ett runt bord nära fönstret i detta KåK-rum. Men se där kammade vi noll! Vår allestädes närvarande rektor ingrep och sa att där skulle det minsann inte finnas något sådant. Genom att bussa flyttgeneralen på högskolans vaktmästare fick vi dock en gammal labb-bänk att stå och bläddra kopior på och tejpa ihop grejer som vi kan ta ännu fler kopior på. Så som det ser ut just nu är det att om två tanter står och klipper och klistrar får tredje tant som önskar tillverka egna läromedel antagligen sitta på golvet och bläddra i böckerna...

Även vad gäller klassrum drog jag en liten nitlott. Sist jag berörde ämnet hade vi ännu inte hittat rummet. Det visade sig att 116 än så länge bara är en arkitektfantasi, men 112 finns och ska omsider styckas upp så att en 116 uppstår. Jaha!

När då salen äntligen var lokaliserad visade det sig att jag inte hade behörighet att ta mig in i den. Även detta problem löste sig. Då anföll underjordens alla odörer. Det luktade Obbola, som en av kollegerna med norrlandsrötter formulerade det. Eleverna gnydde och pekade på en golvbrunn. Vaktmästaren visste bättre och skyllde på ventilationen. Gissa vem som hade rätt till slut? Eleverna!

Nu har det idkats omarronderingar i klasserna och jag har avancerat ett snäpp från rena nybörjare till blivande halvfärdiga. Tyvärr hade jag helt förträngt gnällorkestern som brukar uppstå i dylika situationer. Hälften av eleverna springer till sina gamla fröknar och klagar på att de andra eleverna pratar för mycket och att de inte lär sig tillräckligt fort. Resten springer också till sina gamla fröknar och klagar på att undervisningen går för fort fram. Och så var det en som nästan inte kan läsa och dessutom klagar på att det är för många nordafrikaner i klassen...

P.S. Kan inte låta bli att skryta lite. Jag klarade tentan som jag tvingades syssla med halva jullovet, medan barn och andras barn hade det trevligt en trappa ner. Fick VG. Och det tyckte jag för en gångs skull att jag var värd. Så mycket som jag fick försaka,

Mobboffrets revansch

2010-01-18T13:30:00.002+01:00

Jaha. Vad är det jag brukar hävda? Jo, att bilen är bra.

Idag har bruna bilen och jag varit på besiktning. Inga fel! Fina lyktor, fin handbroms, superfina avgasvärden... Det blev dock några "bra att veta" som att det kan vara klokt att fixa avgasröret och sedan lite svetsa på länkarmarna fram. Men inget superakut.

Vad säger ni nu då?

Reckless drivers!

2010-01-11T22:37:00.003+01:00

På måndag ska Saaben besiktigas. Jag har till och med tagit semester dagen till ära. Dock var det lite bekymmersamt med hela bilen. Igelkottspojken kom hem under jullovet och okvädade den stackarn, trots att sådana bilar inte ens görs numera (det var ett riktigt trött skämt, lovar att aldrig mer säga så) och hävdade att fläkten inte ens gick mer.

När jag följde Örnbjörn och den fd Krullhåriga till tåget var det på håret att jag tog mig in i garaget utan att motorn började koka. Så det här med besiktning kändes lite nervöst. Verkade liksom lite vågat att kosta på den dyra reparationer innan Bilprovningen sagt sitt.

Funderade till och med på en så radikal åtgärd som att öppna motorhuven och studera tillgången på kylarvätska! Men det kändes lite jobbigt. Speciellt som jag hade lyckats parkera så snett att det var knepigt att ta sig in i bilen och dra i den där flärpen som får huven att poppa upp.

Istället ringde jag till Inge Rost. Han bad mig ställa bilen utanför sin verkstad igår kväll. Sagt och gjort.

Idag ringde han och sa att bilen mådde bra. Fläkten gick och allt var frid och fröjd. Det visade sig nämligen att alla säkringar hoppat ur (de gör visst de med tiden, för "spännena" slappnar) och att det fattades tre liter glykol i kylaren...

Är faktiskt lite tveksam om jag ska låna ut bilen mer till glopar som kör så att säkringarna skramlar runt som ärter i en burk och som inte ens kollar kylarvätskan. Man ska vara försiktig med gamla bruna bilar. Sådana som inte ens - ja ni vet...

Dubbelpilutta!

2010-01-05T18:42:00.002+01:00

Hemma på vår gata töms soptunnorna på tisdag morgon, udda vecka. Det där med udda vecka håller jag inte så väldigt noga reda på. Udda vecka är liksom synonymt med varannan vecka. Brukar titta på bilarna. Vi har nämligen veckoparkering också. Står de på andra sidan gatan är det soptisdag.

Igår kväll såg jag att några nötter hade ställt ut sina tunnor? Log snett och överseende, väl vetande att jag minsann ställde ut min tunna förra veckan och fick den tömd. Tittade lika snett och överseende på någon tönts bil som stod parkerad på andra sidan, medan granntanten snyggt och prydligt hade flyttat sin till vår sida. Andrasidedstönten stod precis mitt emot granntantens bil och det bidde väldigt smalt emellan. Alltså var jag övertygad om att andrasidestönten var lite extra töntig.

Men kan ni förstå? I morse var det granntanten som hade böteslapp på rutan! Då insåg jag att undret hade inträffat. Två udda veckor på rad. Förra året slutade med vecka 53 och det nya började kanske inte lika överraskande med vecka 1. Tyckte nästan lite synd om granntanten.

Idag har vi haft studiedag och bl a läxats upp på förhand av rektorn i nästan en kvart om hur viktigt det är att vi håller ordning i personalrumsköket... Barbarerna från sfi förstår väl inte sådant av sig själva?

Detta var en parentes.

Vi tilldelade oss också klassrum utifrån en lista som överste rumsfördelare satt ihop. På min lott föll sal 116. Jag och alla andra gav sig ut för att besiktiga våra nya kungadömen.

Men kan ni förstå? Sal 116 finns inte! Eller har i varje fall ingen dörr. 112-114 stod fint på rad, sedan följde tre (onumrerarde) toalettdörrar och sedan kom sal 118 och 119.

Sal 116 är kanske som Harry Potters tågperrong 9 och 3/4. Man kanske bara full av tro på sig själv ska störta rätt in i väggen och plötsligt befinna sig i 116?

Hotell Hyttgatan har stängt för säsongen

2010-01-02T16:43:00.002+01:00

Vid ett-snåret lämnade de sista gästerna hotellet. Årets beläggning slog i och med bröllopet sin all time high beläggning. 17 övernattande. Tre tvättmaskiner senare har tystnaden slutat eka i öronen och direktionen har närmat sig den halvskrivna tentan.

Jullov!!!

2009-12-18T22:24:00.002+01:00

Repetition på tio år gammalt julkort. Men jag gillar det ändå.

Den första julkrisen inträffar i 9-års åldern, när man inser att tomten inte finns på riktigt. Den andra julkrisen inträffar i 19-års åldern, när man inser att julen inte är en vinstmaskin. Den sista och livslånga krisen kommer i vuxen ålder när man inser att man måste julstäda själv.

Jag håller sakta på att ta in detta sista faktum.

Det blir visst pepparkakor i år också!

2009-12-14T23:10:00.002+01:00

Men ett tag såg det lite tveksamt ut. Visserligen hade Den Stora Systern redan bakat sådana. Att hennes Långsmale Vän sedan malt i sig de flesta var inte heller något orosmoment. Hon är ju så händig, så hon hade säkert bakat nya. Men nu är det så att den fd Krullhåriga har köpt en ny pepparkaksform i pingvinmodell. Och klart att det måste finnas pingvinpepparkakor på Storpingvinens, aka (hepp! nu var jag ungdomlig - man lär sig så mycket när man googlar....) Örnbjörns julafton.

Haken var att ugnen drog sin sista suck för en dryg vecka sedan. Reparatören var krasslig, så det dröjde tills idag när han kom, såg och uttalade en dödsdom. Jag bad honom stoppa i motorvärmaren innan han gick. Så tack vare förstående kolleger och måttlig arbetsbörda skolkade jag och tillbringade en liten timme med att göra en ytterst ytlig marknadsundersökning, för att sedan slå till på det billigare alternativet.

På fredag bör det stå en sprillans ny spis i köket! Och hinner jag inte julstäda någon annan stans är det i alla fall skurat bakom spisen. Det är sånt man gör, när man går och väntar på en reparatör...

Flyttbestyr och röda prickar

2009-12-12T15:09:00.002+01:00

Skolan jag jobbar på är i flyttagen. I fredags packade vi allt vad tygen höll. Någonstans halvvägs mellan nedplock av personliga bobyggarattiraljer och djupdykning i nedersta skrivbordslådan slog det mig att det kanske hade varit roligt att ha tagit i en bild av hur det såg ut. Försent.

För övrigt har jag tagit och överlevt min grisspruta. Var tvungen att slåss för den, eftersom de där skolsystrarna plötsligt fick kalla fötter när jag på direkt fråga sa att jag fått röda prickar av en sulfakur på 80-talet. På lappen man skulle lämna in fanns en kryssruta, där jag vederbörligen kryssat ett nej, för frågan gällde om man någon gång fått allvarliga reaktioner (typ medvetslöshet eller blodtrycksfall) av något. Och röda prickar är väl inte så allvarligt?

Sulfa är väl något jox man rör ihop i stora medicinfabriken? Det som eventuellt skulle vara allergiframkallande i den här grissprutan var väl att vaccinet vuxit upp i äggmiljö?

Nu ska jag överväga om det inte är dags för lite paketinslagning.

Arbetsförmedlingen kvicknar till

2009-11-26T19:05:00.002+01:00

I postlådan låg idag ett brev från min ambitiösa handläggare på Arbetsförmedlingen. Han hade upptäckt att vår kontakt upphört den 25 november "av okänd anledning". Och nu blir jag avförd ur registret, Och hör sedan! Jaha?

Mig veterligt har vi inte haft några mellanhavanden sedan i februari/mars 2007. Tackålov. Men saknaden infann sig tydligen inte förrän nära tre år senare.

Är inte detta något som närmast underblåser eventuella fördomar om denna hårt arbetande institution, så säg!

Råddigt!

2009-11-15T14:57:00.002+01:00

Vår rektor poppade till det med att prata om hur vi skulle rodda klasserna till våren... Jag borde ha frågat hur han stavade ordet.

Det verkar vara väldigt populärt just nu att tala om "att rodda". Senast idag såg jag det i DN i en artikeln om två karriärmänniskor som hade "råddat" ihop sin vardag så händigt med att vara föräldralediga varannan dag.

De här föräldrarna menade ju att de hade ORDNAT sin vardag, att de hade roddat sin vardag. Om de hade råddat den hade det ju blivit bara pannkaka av alltihopa. Det vet varenda finlandssvensk. Se Finlandssvenska ord och uttryck (Harry Stenmark,1976) om du inte tror mig.

När man råddar ställer man till en himla oreda. Tänk på Råddjuret med sin knappsamling (läs Mumin-böckerna om det blev för råddigt att förstå just nu!)!

Det här med att fixa och dona och ställa allting rätt kommer ju från turnéfarandet med road crews/roadies, som packar uoo och packar ner alla grunkor popmänniskorna behöver för att höras och synas. Försvenskar man roadie måste det ju bli roddare och i konsekvensens namn att rodda för att beskriva vad roddaren gör.

Det är fullständigt OK att hitta på nya ord. Men de där rikssvenskarna kunde gott komma ihåg sina egna stavningsregler innan de skriver ner orden på ett papper. Kort å-ljud stavas med o, t ex soppa, hoppa, soffa - och rodda. För se nu hur råddigt det blir när om bara hafsar fram!

Sedan är det ju en himla tur att vi finlandssvenskar har dubbel uppsättning hörselorgan, så att vi förstår om det ska roddas eller råddas.

Snurrigt?

2009-10-17T19:19:00.003+02:00

Jag har just genomfört en hygienisk uppryckning och ska i och med detta inlägg lägga sista handen vid det. Jag hittade nämligen en liten skrynklig lapp med ett uppslag på. Och skriver jag detta kan jag slänga lappen...

För någon månad sedan eller två satt min kollega och tillika rumskamrat på sin skrivbordsstol och resonerade om någonting. Vad jag kan minnas resonerade han väldigt insiktsfullt och klokt. Riktigt vad han resonerade om har jag alldeles glömt bort.

Hur som helst. Där satt han och sa kloka saker och samtidigt snurrade och snurrade och snurrade han på sin stol. Ända tills han plötsligt pep att han mådde illa! Tror f-n det efter allt det där snurrandet.

Lite fascinerande att en person kan lyckas med att vara smart och osmart samtidigt.

Gungor och karuseller

2009-10-14T19:21:00.002+02:00

Var tvungen att köpa nytt busskort i måndags. Gjorde ett seriöst och ärligt försök att inhandla ett normalt vuxenkort, eftersom studentkåren sorgligt nog inte gjorde om sitt misstag att ge mig fel kort. Och fel kort är ett sådant som berättigar till studentrabatt.

Men vad fick jag i busskortsväg? Jo, ett rabatterat månadskort! Den glädjen förbyttes dock i sorg på hemvägen, när jag drullade bort min ena handske och var tvungen att köpa två nya. I stort sett hela busskortsvinsten gick åt.

Hes resa

2009-09-30T22:52:00.002+02:00

Hes som en kråka fortfarande. Trasan överlämnad till hundvakten. Det gick t o m att få henne in i bilen. Klokt nog medförde hundvakten en son som kunde hålla i kopplet... Väldigt konstigt med hundtomt hus.

I morgon bär det av på den efterlängtade fixarhelgen i Korpo. Förberedelserna har varit minutiösa. Kvalen i valen har varit monstruösa. Hoppas det blir ens hälften så roligt som jag hoppas att det ska bli.

Och så är det ju så typiskt att gå och bli halvdan. Hoppas jag inte smittar ner medhjälparna i alla fall.

Nämen vaf...

2009-09-28T20:16:00.001+02:00

Händer i princip aldrig. Men nu har det hänt. Idag tappade jag rösten. Har haft lite ont i halsen de senaste dagarna och det var tydligen på riktigt. För ca 11.15 gick jag in i målbrottet.

Määäh!

2009-09-23T21:27:00.002+02:00

Det ser ut att bli getköp av... Nu har det uppstått små pinnar längs fotbollsplanskanten. Ska väl bli något litet bollnät där.

Vad är det som luktar i hallen?

2009-09-20T13:10:00.002+02:00

Det har jag undrat i ett par dagar nu. Igår kopplade jag på min bästa spårhundsnäsa och sniffade runt. Till slut lokaliserade jag luktkällan till en rödochvitrandig kasse som hängde på lilla hatthyllan bakom köksdörren.

Kassen hade jag haft med mig på styrelsemöte för en dryg vecka sedan. Till mötet medförde jag en puckoflaska med mjölk, ity jag såg fram emot att få min efter maten kaffekopp medan det var möte. Det fick jag också.

Tyvärr glömde jag bort puckoflaskan när jag kom hem (och inte har jag lyckats ta mig samman för att skriva protokoll heller). Nu hade restskvätten mjölk surnat och dessutom börjat sippra ut...

Det var nästan Ogeni-klass på hela alltihopet.

Jag har slagit vad med mig själv

2009-09-19T18:21:00.002+02:00

Det pågår renovering av Hästtorgsparken i stadsdelen där jag bor. PEAB utför arbetet på uppdrag av Falu koimmun. Till alla nyfiknas fromma har de satt upp en karta på hur fint det ska bli.

För ett par veckor sedan upptäckte Trasan och jag att två stiliga granar intill fotbollsplanen fallit för motorsågen. Studerade den fina kartan bara för att kunna läsa mig till "bef. barrträd - skyddas". Varför var de då fällda?

PEAB-praorna som utför arbetet påstod att det var för att träden stod i vägen för ett plank, som skulle sättas upp. Nu pågår plankuppsättning för fullt.Men just där bef. barrträd stod kan då inte jag se minsta lilla stolphål. Jag tror att granarna strök med för att man hade tänkt sätta upp ett plank. Men sedan ändrade man sig.

Beslutet att kapa träden togs tydligen av parkchefen själv. Peter Garvö heter han och jag finner ingen anledning att hemlighålla hans namn. Hans ledstjärna inom parkvård heter "succession". Tyvärr kommer han aldrig längre än till steg ett - ta bort träden. Steg två - plantera nya - har vi inte sett så mycket av. I själva verket tror jag att hans underhuggare (!) i huvudsak består av arbetstränande skogshuggare. Och det enda dom kan är att fälla träd.

Jag lovar alltså härmed att inhandla en välgörenhetsget och i andanom döpa den till Garvö om det mot förmodan skulle bli ett plank där granarna stod.

För att illustrera successionsarbetet får ni här se en bild från i vintras. Det är alltså inte bara granarna som försvunnit utan ca 15 andra träd också.

För övrigt har jag idag tömt returboden och blivit 577 kronor rikare.

Åtta månader! Nästan på dagen!

2009-08-23T17:30:00.002+02:00

Sedan julafton har jag letat. Ibland mera aktivt och oftast mera passivt. Letat efter mina röda skor. De dyra och fotriktriga jag köpte när broren fyllde år.

Idag kröp de fram! Hade samlat mig till en dammsugningsinsats och låg och kravlade på tamburgolvet med lilla möbelborsten. Trasans hår verkar ingå en kemisk förening med röda mattan. Då får man ta kavadrattum för kvadrattum med lilla borsten... Liggandes på knä har man också en bra vy över skohyllan och längst bak, på tvären, låg de röda.

Nu undrar jag bara var min murarskjorta är.

Tveksamma insatser

2009-08-05T21:38:00.002+02:00

Igår skulle kollegan S posta några vykort till sina elever. Jag rekommenderade brevlådan vid Turistbyrån, så att det hela blev gjort redan innan avgång från Borlänge. Upptäckte t o m att hon missat att skriva postnummer och ort på ett av korten,

Plonks - korten åkte in i brevlådan och då såg hon att lådan tömdes redan kl 15. Nu skulle korten inte hinna fram till idag...

Vi satte oss i bussen och jag komplimenterade henne för hennes fina tröja med många, långa fransar i nederkanten. Föste undan lite fransar för att kunna knäppa mitt bil/bussbälte. Tydligen inte tillräckligt många fransar. Min bältesrulle passade på att rulla in några av fransarna i samma takt som bältet rullades ut. Sedan satt hon fast. Det var stört omöjligt att komma loss. Jag fick gå fram till busschauffören och fråga efter en bälteskniv. Efter intensivt rotande hittade busschauffören sin skärmojäng och vi kunde skära av fransarna och kollegan slapp tillbringa natten i bussgaraget.

Det är inte lätt när det är svårt.

Åska och regn

2009-07-03T23:19:00.002+02:00

Detta skulle ha varit kvällen före min semester. Vad klokt att ta två extra smällheta dagar, när jag kunnat sitta och flämta i skuggan. Lagom tills jag börjat försöka fylla bilen brakade åskvädret loss. Det dundrar och smäller och regnet skvalar...

Men vi slipper 30-graders utetemperatur och fladdrande innertak i bilen. Men den är tungt lastad. Som de snåla svenskar vi är har vi provianterat hårt, för att slippa öda dyra eurosar på tråkiga saker som makaroner och tomatburkar.

Må bilen hålla och må vi hitta fram till Söder.

Från det ena till det andra...

2009-07-03T13:32:00.002+02:00

Jobbgunget upphörde i en stor antiklimax. Alla lösa tanter och farbröder fick vara kvar! Här har man konsekvent börjat varenda mening de senaste tre månaderna med ett "om jag får vara kvar...." Och så får man det. Som man har gått och undrat och hetsat upp sig. För inte är det särskilt roligt att inte veta om det är semester eller arbetslöshet som väntar.

Firade det hela med att två extra dagar semester och nu sitter jag här ensam som en pelikan i öknen. Den fd Krullhåriga och Örnbjörn har dragit till Arvika. Örnbjörn har kommit sig upp i smöret och är VIP-gäst där. Den som har följt hans blogg vet att han har jobbat som ett djur i veckor nu. Och knappt hört mer än en halv låt på hela Peaceandlove. Så lite väl unt är det.

I morgon vidtar operation åka till Korpo. Kurtan och Söta Sparrisen eskorterandes Trasan är vår första insatsstyrka. Packar och packar och packar. För sedan följer fd Krullhåriga och jag efter om en vecka. Och så kommer Snöret.

Men först ska vi ta oss till Stockholm. Och det är liksom lite värst...

Nu gungar det lite under fötterna

2009-06-03T22:23:00.002+02:00

Kommunen jag jobbar i har taskig ekonomi. Det ska sparas på det ena och på det andra och på skolan. I ett kommunalt genidrag har kommen valt att lägga rabarber all sfi-undervisning för att slippa spendera surt förvärvade slantar på att köpa tjänsten från annat håll.

Det här kunde ju ha låtit som ett guldläge. Baktanken med denna rabarberisering av verksamheten är dock inte att värna om sina visstidsanställda (t ex mig), utan att försäkra sig om reträttplatser för de lärare som blir över i annan skolverksamhet.

För någon månad sedan fick vi visstidare avsked på grått papper, men med en lite tröstpost-it från rektorn att detta bara var en formalitet. Sedan malde de kommunala kvarnarna på och för en vecka eller två sedan lät det som om fem-sex överloppiga lärare hängde på porten.

Det lät ju betryggande, eftersom elevantalet ökar från 100 till 350.

Idag fick vi veta att det finns ca 17 lärare med åratal av fast anställning i portföljen som har anmält intresse för sfi.

Det är inte utan att det gungar lite nu. Och bara om gud vill och seglena håller får vi veta hur det slutar före midsommar... Tänk om vi behöver börja vår semester den 4 juli utan att ens veta om vi är välkomna tillbaka?

Roligare kan man ha.

Berömfiskeri?

2009-05-26T18:50:00.002+02:00

Varför i all världen är det så många som känner sig tvingade att fiska efter beröm för att de har bytt dassrulle? Någon annan förklaring till att folk lämnar rullen framme, i stället för att slänga den i papperskorgen, kan jag inte komma på.

Dammråttor

2009-05-23T13:18:00.002+02:00

Klart att jag saknar Zero. Men nu har det visat sig att jag även saknar hans ludd. Det var tydligen hans småstyva päls som armerade våra dammråttor.
Nu när Trasan ensam står för produktionen blir det ena ängsliga, usliga dammråttor. När man får syn på en riktigt fin och böjer sig ner för att fånga den löser den genast upp sig och fjunar ut åt alla håll.

Heddi åker bil...

2009-05-19T22:45:00.002+02:00

... med en bajspåse på taket.

Busskortet tog slut och den här arbetsveckan är bara två dagar lång för min del. Så jag beslöt att lyxa till det med två dagars bilåkning. När jag skulle åka hem idag såg jag att en bajspåse hängde lite käckt från takräcket. Bilen har stått lite tight parkerad här på gården och blockerat min slänganordning. Påsen hade hängt med (!) hela vägen från Falun! Tur att det var på den sidan av bilen som stod mot en vägg.

Nu har vi startat motorn...

2009-05-18T13:29:00.002+02:00

... och åkt upp till Jet och tankat. Det gick inte helt smärtfritt. Den feta bruden har inte fattat att man ska sitta ner, utan står och vinglar hit och dit flåsande och dreglande. På hemvägen lyckades hon få ner rumpan på sätet och framtassarna på kardanaxeln och då gick det lite bättre. Men bakre bisittaren (jag) fick ha full koll på att hålla tillbaka henne hela tiden.

Dessutom regnar det idag och vi hade tagit en tur till biblan först. Blöt ångande ångesthund som släpper päls vid minsta beröring. Imma i hela bilen.

Vi har nog en bra bit kvar innan resor utan bisittare ens är att tänka på.

Bilträning

2009-05-17T13:11:00.002+02:00

Trash har aldrig varit någon bilåkarentusiast. I själva verket har det varit en pärs att ens få in henne i bilen och en ännu värre pärs att åka iväg.

För en dryg vecka uppfann jag ett träningsprogram som gick ut på att efter varje kisspromenad tvinga in henne i bilen och sedan släppa ut henne igen. Även Kurtan involverades i detta program.

De första gångerna handlade det huvudsakligen om stenhård dragkamp. Övningsledaren satte sig i bilen och drog och slet tills även Trash gjorde det. Satt alltså.

Efter några få gånger behövdes inget slitande alls. Och numera är det bara att öppna dörren och be henne stiga in - man kan till och med stänga dörren! Och gå därifrån i flera minuter. Kvar sitter Trash och viftar lite förstrött på svansen!

Nästa vecka ska vi starta motorn...

Kundorienterade? Dalatrafik?

2009-05-13T22:35:00.002+02:00

Igår blev jag lite sen på jobbet. Var tvungen att nyttja jobbdatorn för att höra en föreläsning som äppelburken vägrar hantera på ett vettigt sätt.

Nåväl. Klockan hann bli nästan sex och jag frågade busschauffören lite snällt när jag steg på, om han hade snällbyxorna på och kunde tänka sig att stanna till på Gruvgatan och sålunda ge mig en två minuters istället för en tiominuters promenad hem. Fick liksom varken ja eller nej.

Vid Citygross var det ingen som ville av eller på, så där kunde han bara köra svisch förbi. Lite lagom efter Gruvrondellen tutade jag varpå vi passerade min tilltänkta hållplats. Busschauffören om inte beklagade, så i varje fall kommenterade detta. Jag påpekade att han ju inte behövt stanna vid Citygross, så rent teoretiskt hade han ju en hållplats tillgodo. Så att säga.

Då gick han i svaromål och började yra om någon anslutande buss, som det kunde bli kritiskt att hinna till. Det hade det ju blivit ändå, om han tvingats stanna vid Citygross, svarade jag. Det var då han tog fram sina vassaste argument - kollegerna! Han kanske skulle få besvär med kollegerna om han gjorde avsteg från sin hållplatslista. Vid det laget kände jag kärringen i mig vakna och sa (fortfarande med tämligen len röst) att det beror ju på hur man prioriterar. Kunderna eller kollegerna?

Och då klämmer busschaufförsskrället i med sin bästa. Kollegerna träffar man ju alla dagar. Kunderna däremot. De kommer och går, så dem behöver man inte bry sig lika mycket om!

Tisdag kväll. 17.58 från Borlänge. Ifall nu Dalatrafik skulle råka ramla in för att studera sina chufförers attityd till kunderna.

Försäljning och förköpning

2009-05-10T13:31:00.003+02:00

Igår var det kvartersloppis här på Elsborg. Lagom varmt, hyfsat soligt å ena sidan. Å andra sidan blåste det praktiskt taget storm. Perfekt shoppingväder kunde man säga.

I år försökte jag inte ens sälja grejer. Jag bara köpte! Vänligen imponeras av följande lista:

1 taklampa lämplig i kök
1 taklampa för halogenbelysning, tre små spotar på rad
1 vasliknande fönsterlampa - Mylonit för den som kan sin IKEA-katalog
1 Örnbjörnrelaterad mekanisk leksak (funkar inte, ska reklameras)
1 Igelkottspojkerelaterad dito (dito, fast värre)
1 Ikea-krok av hundrumpamodell
1 jättefiffig fågelmatare att applicera på petflaska
1 konstig sittdyna (Fd Krullhårigas balkong)
1 burk mosaik (Snöret?)
1 tekanna (Snöret? Men hon fick ju redan en....)
1 fåtölj IKEAs lågpristolkning av Lamino
1 mikro
1 saftmaja med instruktionsbok! (Den Stora Systern)
1 igelkottspojkerelaterad vägghängd prydnad?
1 bok
1 jätteful Mammut-stol, som jag ska sitta på vid marknära sysslor

Inklusive 1 fika och en varm korv spenderade jag 400 kronor.

Yessss!

2009-05-07T23:30:00.002+02:00

Blev lite trött på allt gnäll om hundbajs. Ägnade en kväll åt bajsmatte och kom fram till att de cirka 30 vovvar jag känner till här på Elsborg tillsammans producerar minst 10500 små och större högar per år. Med en snittproduktion på 200 g om dagen gör detta ca 2 ton i året! Och så orkar folk hålla på och gnälla om några framtinade högar...

Som den exemplariska högplockaren jag är tyckte jag att syndarna kunde få skämmas lite mer. Så mycket som mina öron har fått utstå av gnäll och gny för försyndelser som inte ens är mina. Därför köpte jag ett paket cocktailpinneflaggor och lyckades efter nogsamt spanande faktiskt hitta en hundhög mitt på trottoaren på Berghauptmannsgatan. Där placerade jag min första och hittills enda flagga.

På eftermiddagsrundan idag såg jag ett par stanna på den motsatta trottoaren. Och fnissa och greja. Och sedan tog den ena personen fram sin kamera och fotograferade den beflaggade lorten!

Med illa dold förtjusning fortsatte Trasan och jag vår runda.

Tillkortakommen

2009-04-12T18:09:00.002+02:00

Konstnärliga hyresgästen är på äventyr i Uppsala och hans moster med man har flyttat in i stället. Och mostern är så himla präktig! Jag hann tänka tanken att jag borde dammsuga trappan upp till övervåningen. Jag gick t o m och köpte en skarvsladd för att kunna göra det. Dammsugarens sladd räcker inte hela vägen ner, om man inte tar strömmen från lilla lägenheten. Och det gick ju inte nu, för mostern har katt.

Men inte hann jag komma till skott innan mostern dammsugit hela alltihopet.

Sedan såg jag att tvättmedelsfacket i tvättmaskinen såg lite suspekt och kladdigt ut. Och tänkte att det borde man kanske fixa. Idag, när jag skulle sätta igång en tvättmaskin (och däremellan totalt glömt att ägna tvättmedelsfacket minsta tanke) såg jag att mostern hade varit framme igen.

Hon får mig att känna mig som världens slafsigaste husmorsperson.

En ny Drama Queen!

2009-04-06T12:50:00.002+02:00

Nissen som erbjöd sig att fixa hemsida till den förening jag ägnar ett visst engagemang bröt ihop totalt när jag kallade hans första utkast beige!? Han började med att hänga ut denna åsikt på hemsidesembryot och trappade upp genom att dra tillbaka visningssidan med motiveringen "p g a sandlådementalitet hos vissa individer".

Och jag står med mun opp som vanligt. Sååå himla känslig kan man kanske inte vara? Det värsta är att jag misstänker att jag är den enda som har tyckt något alls. Därmed är jag den enda som han kan låta sina sårade känslor gå ut över.

Och just det tycker jag att är lite orättvist.

En nära-Alice-upplevelse

2009-03-26T13:27:00.002+01:00

Bara för att förekomma Igelkottspojken kan jag berätta att jag klantade till det när jag skulle betala mitt stolsben på Snörets fina stegstol. Jag betalade två gånger. Det enda som blev rätt var faktiskt att pengarna hamnade hos rätt person.

Fejsbook, bajsbook

2009-03-24T19:32:00.003+01:00

Tittar in ibland och förundras. Igår kunde man testa vilken sorts hus man var. Och så går jag och blir ett utedass! Tyckte det var så pinsamt att jag undvek att trycka på alla knappar som skulle göra detta offentligt över värden. Inte att jag lyckades. Nu får hela världen veta det.

Men det var faktiskt väldigt dumma frågor. Det fanns aldrig något riktigt bra alternativ. Och så bevisar väl detta en gång för alla att ärlighet inte lönar sig.

Kulturtant

2009-03-23T19:27:00.002+01:00

Förrförra helgen tillbringade jag i Stockholm och lät mig utsättas för en överdos av kultur. Folkoperans "Konsuln", Cirkus Cirkör och Vårsalongen! Konsuln enbart för att få se Snöret släppa ut batteridrivna kaniner på scenen. Att själva operan, vars handling var baserad på verkliga livet, stannade kvar i huvudet länge var en bieffekt. Musikaliskt har jag ingen aning om hur det lät, för sån är jag. Tondöv till 100 %.

Cirkusen var kanske mera blivande Cirkör. Det var cirkusgymnasiets tvåor som hade uppvisning och det var utan minsta knip i plånboken jag bidrog med en 100-lapp till deras glasskassa. De ska åka på skolresa till Paris. För oj! så duktiga dom var.

Vårsalongen imponerade inte fullt ut. Men så är Snöret och jag ena riktiga experter också. Ett av de skojsigare verken hette Tetris och bestod av en intrikat stapling av grejer mellan en vägg och en pelare. Man fick ta bilder också, så vem vet? En vacker dag kanske det här inlägget blir postumt illustrerat.

Inte nog med detta! I fredags slog jag på stort och gick på 123 Schtunks uppsättning av Rikard den tredje. Trettioåtta roller och två clowner. Till min stora glädje sammanträffade jag med två perifera glopar och slapp sitta ensam och utstött. Det är jag dem evigt tacksam för.

Med mig hem fick jag de kloka orden från programmet. Tjuvläste nämligen bänkgrannens tappade program. Ta fram korsstygnsbroderimaterialet och var beredd: Svårt blir inte lätt för att man gråter.

Och med det i minnet ska jag återgå till att ljuga ihop en hemtenta. Men det skulle vara lättare om man bara fick gråta åt eländet.

Klotter!

2009-03-18T22:58:00.002+01:00

När jag kom hem i fredags hade Kurtan dekorerat Trash. Hon hade ett stort svart koppartecken i pannan och faktiskt lite egyptiskt inspirerade vinklar på sidan om ögonen också. Dekorerat? Nja. Särskilt snyggt var det ju inte, vilket Kurtan skyllde på att hon inte satt stilla medan han ritade.

Hur som helst. Mjölken var slut och Trash och jag tog sikte på mjölkbutiken. Noterade att folk tittade lite snett på henne på vägen. Förtöjde henne vid hennes vanliga stolpe utanför och gick in och handlade den saknade mjölken. Sedan gick vi hem.

Halvvägs hem var det någon som ropade ett "Ursäkta!" och jag vände mig om. En grupp på fyra unga damer med den obligatoriska fredagsölburken i handen kom fram och frågade om någon hade sprayat på hunden?! De hade sett henne utanför ICA. Jag var så illa tvungen att haspla ur mig ett nejdå, nejdå - det är bara min (20-åriga) son som har ritat lite på henne.

Hemkomna lyckades jag med hjälp av fönsterputs (det sprithaltigaste jag kunde komma på i en hast) sudda ut det värsta. Nu har hon bara en lätt grådaskig ton över pannan. Det lär väl gå bort det också. Bara vi väntar tillräckligt länge.

Ohyra!

2009-03-11T23:23:00.002+01:00

Eländes elände. Min Bulgarien-Lisa har fått trips.

Flitiga Lisan är ett skott från en skitpampig Lisa. Första skottet kom hem 1980. Sedan dess har jag tagit död på flera stycken, men tant Annika har alltid lyckats förse mig med nya. Hur nu hon har burit sig åt för att hålla liv i Lisan.

Och nu har det aktuella exemplaret fått trips. Små äckliga randiga djur som gör Lisa anemisk och bladen blir pappriga och genomskinliga. Har matat den med snus och gödselpinnar. Men den balanserar på komposthinkens kant...

Och jag skäms för att jag åter igen har lyckats paja en Lisa-generation.

Jag har träffat en di-saj-närr!

2009-03-07T18:50:00.002+01:00

Jag har ju varit i Göteborg! Och tittat på den fd Krullhårigas och Örnbjörns (snart) jättefina lägenhet. Och blivit bjuden (har det visat sig efter en intressant brevväxling) på libanesisk restaurang och varit på IKEA och hoppat i sängarna och sett pinvinerna sjunga barber-shop i Slottsskogen. Allting var precis hur trevligt som helst. Enda smolket var att vi glömde få med mig bögtavlan, som ska få ett nytt, gott hem på värsta Kniv-Söder.

Men di-saj-närrn då? Jo. Såhär var det. Åkte iväg på fredag kväll, drack kaffe mellan påstigning och tågbyte nummer ett, åt medhavd sushi mellan tågbyte ett och två och efter tågbyte två bäddade jag ner mig i min nya resfilt och slumrade till ett par timmar.

En liten timme före ankomst till Göteborg vaknade jag till och började lösa korsord. Då kom min stolsgranne tillbaka med sin andra halva vitt vin. Han hade inlett resan med att äta tågmiddag och skölja ner den med en halva vitt. Som jag ju är lite osvenskt bladdrig ibland kommenterade jag hans återkomst med att det var tur att han inte var tjockare (han var i själva verket synnerligen pinnig) för det var lite lirkigt att ta sig in vid våra stolar. Och så utbytte vi några meningslösheter.

Sedan började han visa ett svagt intresse för mitt korsord, men var så pass på örat att han inte kunde läsa korsordsnycklarna själv. Det var då han skyllde på att han var designer och att han tillbringat veckan med att rensa i sitt senaste mönster på en dataskärm. Därvid hade han glott så intensivt på sin dataskärm att hans synförmåga hade påverkats. Jo, jo tänkte jag...

Nåväl. Han pratade lite om tapeter och om Göteborg och om Gävle och om att det skulle bli så skönt att komma hem och så.

Tio minuter före ankomst frågade han var vi var. Och jag sa att om tio minuter är vi framme i Göteborg. GÖTEBORG??? Det visade sig att karl-skrället skulle till Gävle! Må ha tagit fel tåg redan i Örebro!

Fniss, fniss tänkte jag. För det finns ju ingen glädje som är större än skadeglädjen.

Grattis Snöret!

2009-03-04T22:58:00.002+01:00

Idag fyller hon år. Underligt många för att vara hon.

För att hylla henne denna dag har rätt många i hennes närmaste omgivning bidragit till (eller har åtminstone för avsikt att bidra till) att hennes klättring upp i nya, högt belägna sängen ska bli lite mindre hälsovådlig. Hittills har hon tagit sig upp genom att först klättra upp på en pall för att sedan ta sig upp på en barstol. En ganska vinglig barstol. Nu har vi har nämligen presentat henne en stol som man kan trolla till så att den blir en stege.

Detta inköp har vi telefonerat hit och dit om och idag tänkte Igelkottspojken att var en utmärkt dag att åka iväg och köpa stolstegen. Han hade ju ändå bilen med in till stan. Och varför inte då passa på att leverera den också? Nu när han ändå hade bilen med sig och allt.

Sagt och gjort. Och först då kommer han på att idag är det ju faktiskt den 4 mars. Snörets födelsedag! Vilket flyt!