Ankmedicin

Läste en liten insändare om att om man utvecklar en fågelinfluensamedicin för gräsänder kunde den heta "kvacksalva". Det tyckte jag var lite roligt.

Och så levde de lyckliga...

... i alla sina dagar. Någon (annan) tänkande person lanserade idéen om att alla dessa gör-om-mig-, gör-om-mitt-hus-, uppfostra-min-hund-programmens stora fascination ligger i att också större människor vill höra sagor som slutar lyckligt? Det är kanske så det är?

Och oj vad jag gillar sådana sagor! Är rena rama beviset för att denna teori äger sin riktighet. Har upptäckt att programmet (ett eller två m?) Sambo går i repris alla dagar kl 12! Så jag har roligt alla dagar nu.

Det artar sig!

Idag begick jag utesittarpremiär! Skönt i solen med kaffe och korsord. Zero ville inte heller gå in. Han hjälpte våren frenetiskt genom att äta isbitar. Tuggade i sig en jätteklump!

Zero har också inlett umgänge med lille Zak som bor tvärs över gatan. Båda tycker att det är jätteroligt. Zak springer undan och Zero efter - en liten stund i alla fall. Sedan kissar de i kapp och springer lite till. Zero allt långsammare... Så roligt hade vi både i onsdags och torsdags. Sedan åkte Zak till Stockholm och i fredags ville Zero absolut inte ta ett enda steg förbi Zaks port.Han ville in för att leka lite mer... Men det var ju ingen hemma. Sorgligt.

Vardagliga mysterier

Idag börjar vi med en liten språkfundering. Alltså "att arbeta hemifrån", var befinner man sig då? Egentligen vet jag ju att uttrycket används för att beskriva att man sitter hemma och jobbar. Men det blev så konstigt när jag läste om en designtant som först jobbade hemifrån men sedan fick tag på en atiljé tvärs över gatan. För egentligen är det ju inte förrän hon kommit in i atiljén hon verkligen har kommit bort - hemifrån?

Det kan hända att någon minns att jag ondgjorde mig lite över att jag inte längre får slänga förpackningar och tidningar i samma soptunna (och dessutom tvingas betala ett högre pris för att själv bära bort den ena fraktionen). Nåväl. Härom dagen bar jag iväg med förpackningsfraktionen. Bara för att tvingas inse att mina gamla mjölkkartonger skulle slängas i en container för både tidningar och förpacknar. Det är alltså förbjudet att slänga sina förpakningar tillsammans med egna tidningar. Men det går bra att slänga dem tillsammans med andras tidningar?

Till sist en liten kommentar till programmet Top Dog (modelltävling för hundar). Ett av ekipagen består av en söt liten spaniel och en riktigt jävla Stobakoff till husse. Hussen tror sig vara världens största hundexpert och tvärvägrar ideligen att finna sig i tävlingens regler. Är det modefotografering vägrar han att klä ut sin hund, är det danstävling vägrar han att lära hunden dansa. Och jo, jag tycker alltihopa är lite fånigt. Å andra sidan har jag inte heller anmält mig till denna tävling.

Tävlingscoachen/hundfröken försökte övertala herr Stobakoff om att använda en liten pipleksak för att muntra upp och motivera den lilla spanieltjejen. Men nej, herr Stobakoff tyckte det räckte med glada tillrop. Och hon gillade verkligen pipisen! Så pass att hon lyckades med konsstycket att sittande(!) smyga över till hundfrökens sida. Lilltjejen måste ha förflyttat sig genom att promenera med tårna... Stobakoffar ska inte ha hund!

Jestane! Vad det diskas!

Ojojoj! Har nästan inte tid att lägga näsan i blöt idag. Ens i diskbaljan. Det kör ihop sig lite framåt eftermiddagen nämligen med guidning, doredoande och elsborgsmöte. Mer eller mindre överlappande. Tänkte festa om med att ta bil mellan begivenheterna. men då måste den tankas. Och är man ändå ute borde man ta en sväng förbi soptippen och hämta sand. Innan man bryter benen på gården.

Jodå. Tackar som frågar. Grapemedlet hette Ajax oh min provdiskning utföll till belåtenhet. Men tänkte stålsätta mig och diska slut hafsdoftens efterföljare "vind", som jag fick i bilersättning när jag skjutsade jonglörskan till ett gig. Det är så jävla koncentrerar att man måste vispa om med borsten i baljan. Annars ligger allt kvar som en liten klutt på botten när man diskat färdigt.

Tack för idag, adjö för idag. Vi ses väl i baljan igen kan jag tro.

Rekviem över diskmedlet Vips

Bäst att återgå till livets väsentligheter. Upptäckte till min fasa för ett par månader sedan att mitt favoritdiskmedel Vips inte längre fanns på butikshyllan. Köpte under stor vånda något annat tjafs "med hafsdoft" för då fick man i alla fall introduktionsrabatt.

Inledde en korresepondens med ICA kundtjänst som snodde sig och påstod att vissa varor utgår till förmån för deras eget märke. Inte fanns det något ICAdiskmedel i den hyllan inte... Och Cederroths, som joxat ihop Vips, svarade inte alls. Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag faktiskt känner en liten människa innanför de Cederrothska portarna. Och han kunde ge mig chokbeskedet att Vips var utrotningshotat, för att inte säga redan borta!

Ack och ve! Denna min favorit sedan min första dag på svensk jord! Det var ett hårt nog slag när doften "grape" försvann. Och flaskan hade förvisso en rätt tafflig layout. Men det diskade bra. Och äppelmyntan, som gav vissa 70-talsvibrationer, gick för all del an. Den gröna färgen var det i alla fall inget fel på. Giftig och fin.

Hittade ett restparti på ÖB. Men jag fattig människa kan ju inte gå och köpa på mig pallvis av diskmedel. Inte ens Vips. Adjö, adjö kära Vips! Tror att jag för evigt ska spara den sista flaskan och alltid hälla över det som jag hädenefter tvingas tvaga mina usla muggar och kanstötta fat i.

En liten tröst är dock att jag på Rusta hittade en diskprodukt med doften "grape". Och rött var det. Giftigt rött.

Lite nertryckt i galoscherna...

Konstigt. För en gångs skull tyckte jag att jag hade meriter så att det räckte och blev över. Till det här jobbet som museipedagog på gruvan, alltså. Luskade lite och tror mig veta att de plockat ut fem stycken och avspisat resten. Dessa lär vara en brutta i småbarnsmammeåldern, jobbat tre år på museum och faktiskt gjort något i museiped.branchen, en skådespelare, som inte hade vare sig akademiska eller museimeriter, men han gick igång rejält på Fetmats i sin ansökan. Vidare en lärare, tillika kyrkvärd, som plockats ut "av artighet" och slutligen en brutta som inte passade alls, men som "man kanske kunde ha i receptionen". Den femte är okänd för mig.

Det var för övrigt 68 sökande. Och jag bet ihop och ringde museichefen (som en gång utav en annan mycket trevlig byggnadsantikvarie kallades Vemfanärdet på den tiden han själv var byggnadsantikvarie och det skulle byggas till på Gammelgården) och frågade hur långt ifrån jag var och han sa att jag var i "grupp 2", dvs första klassens ratad. Passade också på att fråga hur länge fatwan i museet kan tänkas gälla. Då sa han att den bara gällde i receptionen och jag kvitterade med att bergsrätten är hård och att ett års fängelse brukar vara praxis om man kört ihjäl flera människor rattonykter. Allt detta på ett mycket civiliserat sätt, vill jag understryka.

Jaha. Har just återanvänt den utmärkta ansökan på museipedagogtjänster i Hudiksvall och i Luleå. Om inte annat så blir det ett mått på hur långt det hade räckt på ett ställe där jag inte retat upp receptionissan genom att göra det hon borde ha gjort. Men i stället gjorde jag misstaget att låta det synas att jag gjort vad hon skulle ha gjort. Hur dum kan man bli?

Alla de här fjärrjobben medför ju ett enormt huvudbry angående Kurtans väl och ve under sitt sista gymnasieår. Men jag tänkte att det kan man börja bekymra sig om den dag det är ett reellt bekymmer.

Det fortsätter att ramla in konstiga brev. Idag kom ett brev från PGs advokat (samma stjärna som skötte hans del av skilsmässan!) med begäran om att jag ska bekräfta hur stackars och tagen och deprimerad och hårt ekonomiskt pressad och förskjuten av sina barn stackars PG blev och att detta skulle vara en förmildrande omständighet när hans obetalda skatter ska diskuteras i hovrätten! Jaha? Och vad ska man säga om det då?

Tji och tji fick jag

Först den lite roligare näsknäppen. Zero överlistade mig! När jag kom ner i går kväll hittade jag en blöt pappersservett nedanför diskbänken. En servett som jag hade kastat i kompostpåsen några timmar tidigare. I samma påse som jag nogsamt slängt lammbenen ur den goda grytan, eftersom jag vet att lammben inte alls är nyttiga för små hundar. Den informationen har Zero inte tagit till sig. Däremot lammbenen. För de var spårlöst försvunna! Uppätna av en kompostrånare, får man tro.

Och inte bidde jag kallad ens på intervju för museipedagogtjänsten på gruvan. Dystert. Undrar om fatvan ligger kvar över mig. Eller om det verkligen fanns så många stjärnor bland de sökande att jag inte räckte till. Lite förmätet av mig att tvivla på det. Men det gör jag.

Kanske dags att åter citera min favoritaforism - "Gud ger mandeln, men Fan bakar marsipan".

Zero bjuder på middag...

Vissa dagar är hitta på mat jättesvårt. Viktväktarkokbok till trots. Så jag tittade i frysen och hittade en hel glassburk med "Lammgryta med sås". Burken var egentligen avsedd för Zero och kommer ursprungligen från en granne som städat sin frys. Tinade innehållet och det tog minsann en rejäl stund. Grytan såg god ut och Kurtan och jag blev rätt mätta. Åtminstone jag som hade tålamod att peta loss köttet från benen. Tror att jag ska fiska upp de sista bitarna och uppgradera rätten till en chili con grillkorv. För såsen var jättegod. Och då kan Zero få allt som blir kvar.

Eftersom denna bloggs publik hittills inskränker sig till ett litet fåtal och tämligen närstående personer kan jag också beröra en lite pinsammare sida av min personlighet. Nämligen bagladyns.

Brukar plocka returburkar medan Zero identifierar tidigare besökare av gathörn och lyktstolpar. Härom kvällen konstaterade jag med förtjusning att somliga "båtburkar" numera är pantbara. Tre kvarter och tre burkar senare hittade jag en fjärde, väldigt nytappad. För medan jag letade efter det heliga tecknet PANT 50 ÖRE råkade jag hälla ut innehållet över min - typiskt nog - nytvättade jacka. Och jag som var så nöjd när jag gick ut för att jackan doftade så fräscht... Och den jädra burken var en nitlott. Ingen pant på den inte.

Inhandlade för övrigt en ny krymptröja på Myrorna. Pepitarutig i mörkblått och vitt. Passade mig precis i storlek, vilket inte alls behöver innebära att den var klädsam. Jag såg ut som en pepitarutig spolmask i den, faktiskt. In i maskin med den, 60 grader, och ut kom en stenhård liten planka i storlek A4. Bra krympmån på den, minsann.

Extreme makeover?

Just nu ska jag bara titta in hos mig själv för att se vad Snöret och lilla Love har hittat på. Tänk om de fått lite styrsel på upplägget?

12 mars

Goddag igen.

Idag tror jag att det ska handla om mat. Tappade kontrollen en kort stund och föll för Månadesns Boks erbjudande. Det är ju så med dessa "köp tre böcker för 9:50 styck" att det är en bok man verkligen vill ha. Och sedan får man tänka en evighet på vilka två andra man minst ogärna kunde tänka sig. I det här fallet fick man också en kokbok med viktväktarrecept på köpet. Och lite rundnätt är jag ju, så det kanske inte skulle skada att försöka äta smalare? Igår lagade jag min första viktväktarrätt, majs- och potatissoppa med curry. Riktigt gott. Men då ersatte jag ju 3 dl lättmjölk med tjockmjölk och en gräddeskvätt förstås. Är annars väldigt förtjust i Arlas högpastöriserade grädde. Håller länge och har skruvkork!

Och så är det ju det här med fågelinfluensan. Citerar gärna en matkrönikör i SvD som ondgör sig över alla dessa livsmedel som är LIVSFARLIGA. Hon påstår sig själv "inte vara speciellt orolig. När det är dags, så är det dags. Vissa får en hjärtattack, andra snubblar över trottoarkant och faller stendöda ner. Risken att jag av misstag skulle få i mig en rå, smittad svan ter sig minimal."

Är som lite benägen att hålla med. Och med detta får det vara bra för idag.

10 mars Dumma dator!

Precis när man nästan har fått lite, lite styrfart så börjar datorn säga hemska saker som "dumpar fysiskt minne" åt en. Det låter ju farligt! Efter fruktlös konsultation hos Datajesus i Göteborg och lite mera påtaglig rådgivning från Den Stora Systern går det bättre. En yngre anhörig, Kurtan kallad, har visst knökat apparaten proppfull med spel så att den stackarn inte klarar av att hitta i sitt innanmäte.

Har just avsuttit dagens höjdpunkt - Batman 16.20 på TV 4 Plus. Dagens avsnitt gik ut på att ärkeskurker The Riddler hade snott pengar först från Batmans filantropiska barnhemsfond oh sedan från en avhoppad sydamerikansk president, märkligt nog väldigt lik Fidel Castro! Men det redde sig till slut. Föga överraskande, men ack så njutbart.

Gårdagen bjöd på kurssrart i doredoande eller "hur man misslyckas med ylletvätten". Lärde oss ett skojsigt sätt att göra applikationer på ylle med en "filtnål". Ett egendomligt litet redskap, vasst som satan och med små hullingar på. Man möblerar ihop en liten dekoration av lösull på önskad plats på t ex tröjan, lägger alltihopa på en skumgummibit och pickar, pickar, pickar och tussen fastnar och liksom äter sig in i underlaget. Nästan magiskt. Lyckades åstadkomma ett fult glasögonfodral. Donerade det till ledartanten som inspirationsobjekt för någon annan kurs. Nu skulle det ju gälla att uppfinna något som man vill ha kvar också... Har köpte en bautastor tröja på myrorna. Kunde kanske bli en piffig tantjacka om man bara var en sådan som kan klippa ut bitar som man gör en jacka av.

Dagens förtretlighet är kanske lite gammal. Men inte alldeles färdigirriterad för det. Nu är jag ingen fanatisk miljökämpe. Men när jag ser kommunalt utsända skräpplockargubbar dammsuga gatan efter kolapapper och gamla mosbrickor - allt medan deras bil står och pruttar på tomgång, då skakar jag på huvudet i flera veckor. Tänk om sopverket kunde komma på idéen att ställa ut några papperskorgar istället? Så att folk slapp kånka runt på den uppätna mosbrickan kvarter efter kvarter tills den bara faller ur deras utmattade små händer?

6 mars Ibland är det för jevligt

Jaha. Här har jag varit stolt bloggägare i två dagar. Med ett pinsamt stavfel i rubriken. Med lite tur har jag nu lyckats sopa in den missen under mattan. Tyckte väl att det såg lite konstigt ut med förträtligheter och det var det också. Med e ska det stavas. Tur att jag inte stavat trevligheter fel också. Men man kan ju lätt tro att förtretlighet har något med träta att göra. Tydligen icke. Och så var det sagt.

Annars en lugn och fin dag. Strälande vinterväder och Zero oh jag kom oss lite längre än runt kvarteret. Hans muckiga öra ser lite bättre ut. Kom på att man kanske kunde få lite av joxet att släppa med babyolja och det funkade ganska bra.

Tassade ner till Myrorna för att inhandla en krympar tröja. Ylvas mamma har dragit ihop en hoper tanter till en Doredo-kurs. Inhandlade ett jätteexemplar som nu efter tvätt i 50 grader är ungefär hälften så stor. Häftig dubbelstickning - inga lösa trådar på baksidan - men kanske lite beige. Men många kilo tröja är det. Museets paranta receptionissa cirklade också omkring på Myrorna på jakt efter 70-tals outfit för veteranrally i vår. Kvittrade lite för sakens skull. Jag kan om jag måste...

Elsborgs styrelsemöte i kväll. Bibliotekets hängivnaste Rolf-fan, Hemströmskan, hade bestyrt gardinprover! Att hon inte ger sig snart. Det kan väl inte bli något samarbete med stadsdelsföreningen om hon ideligen och jämt ska förekomma i alla frågor. Ibland har jag tänkt att det var tur att hon snöade in på Ernst Rolf. Hade det varit Hitler hade vi just varit i färd med att se ett Hitlermuseum återuppstå ur askan.

Annars. Läste en intressant notis i tidningen häromkvällen. Det är ju så poppelärt med påklädda hundar nuförtiden. Och hundägare titulerar sig "mamma" och "pappa". Men för bara något år sedan kom babykläder med öron och svans! Är det så att hundägare egentligen vill ha babysar och babyägare egentligen vill ha hundar?

Zero ska i alla fall slippa få någon keps.

5 mars

Mera snö. Fan vad det tiddelipommar. Nu når snövallen upp till fönstren. Och denna vecka kommer bilarna, som sagt, att stå på min sida. Så inte kan man hoppas på att snöröjningen tar hand om eländet heller. Kommer att frysa till något stenhårt som i bästa fall smälter till midsommar.

Har guidat idag. Drösvis med folk i underjorden. Snabbläste lite gamla lokaltidningar på min snålt tilltagna kafferast och fick syn på ett reportage från en konstutställning i sta'n. Kände genast igen en av tavlorna. Och minsann var det inte naivisttanten som Snöret och jag såg på Liljevalchs vårsalong! Tyckte då att den var lite väl ospännande. Men kanske den var bra, när man kan känna igen den sådär direkt? Inte bra för att den var bra alltså. Utan bra för att den syntes.

Och så är det lika bra att jag får det sagt direkt. Bokstaven C på mitt tangentbord är svårtrykt. Så när jag stavar fel på C är det mest för att tryckningen blev lite för otryckt. Så det så.

4 mars

Jaha. Snörets födelsedag är det och den ska jag fira genom att plita ihop ett första trevande inlägg. Lite otäckt det här. Att trampa in i bloggvärlden och inte riktigt veta om man ska tag av sig skorna vid dörren eller inte.

Men jag trampar väl på.

Ute har det snöat som bara den. Skottade och grejade i natt och tog ett nytt varv idag efter hundkissningen. Det är lite nervöst med skottandet, efter det att mittemotgrannen med sin nya fina julklappsspade kom där och kom. I natt var det parkering på hans sida, så det fanns inte så mycket att välja på. Och på avstånd hördes plogbilarna surra. Mycket riktigt kom det en till slut. Men jädrars vad han lade vallen långt ut i gatan... I kväll får folket ställa bilarna mitt på gatan, för närmare än så lär de inte lyckas ställa sig.

Det är väl bäst jag skriver det som länge legat som en blöt wettex över mitt huvud också. Så här är det: Min stora lyx i tillvaron är att jag håller mig med en returpapperstunna inhyrd från kommunala sopverket. I denna har man kunnat slänga såväl tidningar som förpackningar. För ett par veckor sedan kom ett brev, vari sopverket meddelar att fr o m 15 mars blir min tunna ett rent papperskärl. Jaha. Det är väl någon som kommit på att det är bättre att separera skräppapperssorterna. Blir kanske mjukare dasspapper om man inte blandar i så många mjölkkartonger. Och det säger jag inget om. Men vet ni vad? Krutuppfinnarna på sopverket passar i samma veva på att höja tömningsavgiften! Halva jobbet mot 30% dyrare tömningsavgift. Och vet ni vad sopverkets slogan är? Jo - "Omtanke varje dag". Nog borde de tänka om alltid!