Lite nertryckt i galoscherna...
Konstigt. För en gångs skull tyckte jag att jag hade meriter så att det räckte och blev över. Till det här jobbet som museipedagog på gruvan, alltså. Luskade lite och tror mig veta att de plockat ut fem stycken och avspisat resten. Dessa lär vara en brutta i småbarnsmammeåldern, jobbat tre år på museum och faktiskt gjort något i museiped.branchen, en skådespelare, som inte hade vare sig akademiska eller museimeriter, men han gick igång rejält på Fetmats i sin ansökan. Vidare en lärare, tillika kyrkvärd, som plockats ut "av artighet" och slutligen en brutta som inte passade alls, men som "man kanske kunde ha i receptionen". Den femte är okänd för mig.
Det var för övrigt 68 sökande. Och jag bet ihop och ringde museichefen (som en gång utav en annan mycket trevlig byggnadsantikvarie kallades Vemfanärdet på den tiden han själv var byggnadsantikvarie och det skulle byggas till på Gammelgården) och frågade hur långt ifrån jag var och han sa att jag var i "grupp 2", dvs första klassens ratad. Passade också på att fråga hur länge fatwan i museet kan tänkas gälla. Då sa han att den bara gällde i receptionen och jag kvitterade med att bergsrätten är hård och att ett års fängelse brukar vara praxis om man kört ihjäl flera människor rattonykter. Allt detta på ett mycket civiliserat sätt, vill jag understryka.
Jaha. Har just återanvänt den utmärkta ansökan på museipedagogtjänster i Hudiksvall och i Luleå. Om inte annat så blir det ett mått på hur långt det hade räckt på ett ställe där jag inte retat upp receptionissan genom att göra det hon borde ha gjort. Men i stället gjorde jag misstaget att låta det synas att jag gjort vad hon skulle ha gjort. Hur dum kan man bli?
Alla de här fjärrjobben medför ju ett enormt huvudbry angående Kurtans väl och ve under sitt sista gymnasieår. Men jag tänkte att det kan man börja bekymra sig om den dag det är ett reellt bekymmer.
Det fortsätter att ramla in konstiga brev. Idag kom ett brev från PGs advokat (samma stjärna som skötte hans del av skilsmässan!) med begäran om att jag ska bekräfta hur stackars och tagen och deprimerad och hårt ekonomiskt pressad och förskjuten av sina barn stackars PG blev och att detta skulle vara en förmildrande omständighet när hans obetalda skatter ska diskuteras i hovrätten! Jaha? Och vad ska man säga om det då?
Det var för övrigt 68 sökande. Och jag bet ihop och ringde museichefen (som en gång utav en annan mycket trevlig byggnadsantikvarie kallades Vemfanärdet på den tiden han själv var byggnadsantikvarie och det skulle byggas till på Gammelgården) och frågade hur långt ifrån jag var och han sa att jag var i "grupp 2", dvs första klassens ratad. Passade också på att fråga hur länge fatwan i museet kan tänkas gälla. Då sa han att den bara gällde i receptionen och jag kvitterade med att bergsrätten är hård och att ett års fängelse brukar vara praxis om man kört ihjäl flera människor rattonykter. Allt detta på ett mycket civiliserat sätt, vill jag understryka.
Jaha. Har just återanvänt den utmärkta ansökan på museipedagogtjänster i Hudiksvall och i Luleå. Om inte annat så blir det ett mått på hur långt det hade räckt på ett ställe där jag inte retat upp receptionissan genom att göra det hon borde ha gjort. Men i stället gjorde jag misstaget att låta det synas att jag gjort vad hon skulle ha gjort. Hur dum kan man bli?
Alla de här fjärrjobben medför ju ett enormt huvudbry angående Kurtans väl och ve under sitt sista gymnasieår. Men jag tänkte att det kan man börja bekymra sig om den dag det är ett reellt bekymmer.
Det fortsätter att ramla in konstiga brev. Idag kom ett brev från PGs advokat (samma stjärna som skötte hans del av skilsmässan!) med begäran om att jag ska bekräfta hur stackars och tagen och deprimerad och hårt ekonomiskt pressad och förskjuten av sina barn stackars PG blev och att detta skulle vara en förmildrande omständighet när hans obetalda skatter ska diskuteras i hovrätten! Jaha? Och vad ska man säga om det då?
posted by sopelisop at 15:47
1 Comments:
Ingenting tycker jag. Är människan inte ifråga vuxen och fullt kapabel att ta ansvar för sitt eget liv?
Skulle möjligen vara berättigat att uttala sig på rent egoistiska grunder om nu några sådana finns.
När det gäller jobben hejar jag på dig - vi har ju inte ens träffats men jag lovar att anställa dig som museipedagog så fort jag öppnar mitt planerade myrmuseum hemma i Myrstiga.
Skicka en kommentar
<< Home