Ibland borde man aldrig ha stigit upp

Upp i gryningen för "utbildning" på min underjordiska arbetsplats. Och sedan skulle det guidas. Då utbröt dagens första panikunge med en grupp som den trevliga receptionissan först inte begrep sig på - en hel busslast med människor som liksom inte rymdes in på schemat. Det visade sig att de bara skulle titta på nyhuset och butiken.

På min lott föll en hel hög med femåringar som skulle ner i underjorden. Men istället för femåringar hittade jag 15 italienska turister som kommit för sent till sin tur. Löpte ner i gruvan och hittade deras guide och lyckades extrahera ett stycke personal som följde med för att skyndsammast få italienarna anslutna till sin tur. Denna personal lyckades inte stänga hissgrinden ordentligt, så när jag skulle ner med småbarnen satt hissen kvar där nere. Hämtade nyckel och sprang(!) bort till nödutgången, vacklade ner för alla 205 trappsteg (kommer att ha träningsvärk i morgon), löpte genom halva gruvan på motsolsvarv, tog hissen och åkte ner med småtomtarna.

Äntligen uppe, av med tröjan bara för att upptäcka att jag skulle ha vänt på en femöring för att gå ner med två österrikiska tanter...

Sedan blev det äntligen tid för en macka (och så lyckades jag spilla ut det mesta av mitt kaffe över min tidning) och på det en normal skolklass, förvisso kryddad med några stojiga farbröder. Upp igen och ut med 58 pensionärer för utomhus tur. Efter halva pratet tog batterierna i högtalaren slut. Men jag flöjtade på och pensionärerna såg nöjda ut. Under tiden började det störtregna, men vi stod ju tackålov under tak . Blöt som en katt blev man ändå när det var färdigpratat.

Och så var den dagen slut. Och jag också.

Antiklimax

Där satt vi bänkade framför TV:n. Den stolta och lyckliga och nyblivna Bilägaren Örnbjörn, den fd Krullhåriga Systern och lilla grannen. Ostbricka, rosévin - hela kitet! Och så går jag och vräker ur mig att vinner Lordi, då ska jag minsann springa runt kvarteret med tomtebloss i händerna.

Och så sitter vi där och smuttar och knaprar på ostkexen och så går dom och vinner! Och vinner så stort att inte den mest ordvrängande kvällstidningsjouranalist kan få till det att det var annat än på riktigt. "Då var det tomteblossen då", sa Örnbjörn. Själv hade jag saligen glömt bort mitt storstilade löfte.

Fram med blossen, tändstickor, alternativ koppelhållare för kvällsnödig hund. Och så går det inte att få futt på dom jävla tomteblossen. Heldöda. Och inte finns det något bäst-före-datum på paketet heller.

Det bidde en marschall i porten i stället.

Stay true to heavy metal in the night

Det är ju idag det gäller! Hur ska det gå för Finland i eurovisorna? Får väl lite motvilligt erkänna att jag faktiskt röstade TVÅ gånger på Lordi i semifinalen. Man måste ju göra vad man kan, när fosterländskheten övermannar en.

Annars har jag gjort en liten språklig refektion igen. Mitt dagliga värv, dom dager det förunnas mig, är att vandra runt i Falu gruva och utbreda mig om denna gruvas storhet och betydelse för Sveriges uppgång. Vid dessa tillfällen förväntas man också berätta den fasansfulla historien om Fet-Mats, en gruvdräng som hittades 1719 och allt elände han utsattes för innan han äntligen begravdes 1930. Nåväl. "Fet" i Fet-Mats lär inte betyda korpulent utan snarare stor och kraftfull. Och visst är det samma betydelse som dagens ungdom lägger i ordet fet? Fet chans! Rockar fett! Fett fiffigt av mig att komma på detta, eller hur?

Mitt totemdjur - igelkotten

Det var nog inte meningen att jag skulle ha någon igelkott på min sida. Trots allt. Har avundats Lizas pingvin och började piffla med att färga en igelkott i snyggt matchande färg. Och döpa den till Puppeli (ett förskräckligt smeknamn som gamla tanter kallde mig för när jag var mycket mindre än nu). Men så drabbades jag av total handfallenhet när det gällde att htmla in den. Så nu är det upp till mina designers att överraska mig. Annars blir det nog ingen kotte.

Annars en ytterst händelselös dag. Tog en tur till Sopvaruhuset och kom hem med en ostkupa och ett vackert femtiotalstyg med svampar på. Samt en överraskning till den krullhåriga systern och hennes goda vän Örnbjörn. Hoppas de blir glada.

Har försökt jaga några kommunala gubbs också. Men de är antingen sjukskrivna, borta eller allmänt negativa. Det är bara att välja. Sånt liksom driver fram igelkotten i mig.

Jag skrev en gång en dikt(man skulle först föreställa sig att man var ett djur):
"En igelkott möter en ballong,
det blir ett möte det smäller om.
Men igelkotten går hel därifrån"

Tråkig är man

Har upptäckt en liten nackdel med att blogga - man har ju inget kvar att berätta. Det lilla fåtal man skulle ha berättat allt spännande som händer i ens vardag för har ju redan läst det på bloggen!

Men här kommer något som jag faktiskt bara har berättat muntligt förrut. Så nu får de som hört det läsa om det i stället. Ska det vara mindre tråkigt det?

Fick ett mail från en annan landsmaninna i förskingringen. Hon hade varit på någon klassåterträffsliknande tillställning och hamnat i samspråk med en människa som bor en bit utanför min stad. De kom visst in på dialekter och sånt och det framskymtade att denna människa bott granne med en finlandssvensk som ropade på sin hund Zero med tillmälet "förbannade slemråtta"! Det var väl liksom kännetecken tydligt nog, varpå hon landsmanninan med lätthet identifierade mig som hundägaren i utövande av inkallning.

Nu finns det tvenne aspekter att reflektera över i detta. Den första är att jag alltid blir lite chockad när jag hör mig själv citeras... Men hundskrället var nog mera smitningsbenäget på den tiden och kunde få adrelaninet att svalla på ett helt annat sätt än nu. För det andra är det ju rent märkvärdigt hur hon landsmaninnan alltid lyckas med att hamna i skärningen mellan olika bekantskapskretsar. För det här var inte första gången hon gjorde det.

Ocken en fröjdefull dag!

Igår var det lördag och loppis på hela Elsborg! En initiativrik människa med för mycket prylar i sitt garage drog igång en stadsdelsloppis. Alla som ville vara med fick anmäla sig och hamnade på en karta som delades ut på macken på hörnet. Fina affischer hade vi också fått och affischerat hade vi visst gjort i tillräcklig mängd.

För oj vad det kom folk! Hela dagen strömmade det in människor och jag blev av med en stor och vacker, men ack så otymplig stol och lite annat smått och gott också. En tanta från ett par kvarter neröver ställde också upp sina grunkor på min gård och därigenom blev utbudet lite mera diversifierat. Tack vare tantan kunde jag också springa ifrån en liten stund och titta in på några av de 22 andra loppisarna. Höll hårt i börsen och köpte bara ett litet sängbord för 20 spänn. Prisvärt! Under loppisens absolut sista minuter kom en av mina favoritglopars mammis och syster in och lämnade premisserna som gemensamma ägare, de satsade 100 kr var, av ett par lila Doc Martens. Kängorna var en sista lämning efter en numera historisk hyresgäst...

Zero gick lös på gården, fastän porten var öppen, och lät sig villigt daltas med av besökare med sådana böjelser.

Vädret var så osannolikt bra och jag blev faktiskt lite solbränd också. Det märkte jag idag när jag slog till med att blåa till håret. Hade solrand på armen! I början på maj!

Visst låter det som den fullkomliga succé det var? Men trött i fötterna blev jag. Och lite solbränd, som sagt var.

Fåfängans dag

Äntligen av med allt spretigt hår! Lyckades till sist få iväg Kurtan för att beställa klipp på frissagymnasiet. Och det blev idag. Var tvungen att byta bort en guidedag för att kunna gå. Men det var det värt. Även om det var svettigt att ta sig dit till kl 9.

Ser t o m lite blåaktig ut i kalufsen nu, när de oftast färgade testarna klippts av. Blir visserligen tvungen att färga utväxten, just nu ser jag ut som ett hundarsle på skulten. Frissornas fröken tyckte att jag skulle låta mig bli grå igen och sedan lägga i mörka slingor... Vem vet, det låter ju lite stiligt. Men eftersom jag har ett halvt paket färg kvar och inte kan tänka mig att låta det stå oanvänt - en sådan makalös kapitalförstöring är helt emot min natur - får nog slingprojektet vänta.

Lillfrissan ville också plocka mina ögonbryn! Åck åck åck ett sånt påhitt. Men tänka sig. Jag blev flera månader yngre på köpet. Ser nästan klarögd och alert ut.

Och när hela denna otroliga förnyelseprocess var avslutad visade sig att det inte kostade mer än 100 spänn. Blev så till mig att jag åkte till Lidl och shoppade loss på både grillad paprika och tonfiskkotletter. Och croisanter med aprikosfyllning. Det är ju nästan som att åka utomlands, när man strosar runt på Lidl.

Och faktiskt. Motstod frestelsen att köpa en trädgårdsprydnad i form av en groda med inbyggd rörelsedetektor. Tror att det var ovissheten om den visslade eller kväkte som fick mig att låta bli.