Vad är nu detta?

Jaha. Inte nog med det här Facebookandet, som jag inte förstår ett skit av. Lite smickrad över att Örnbjörn addat mig. Men just mycket mer är det inte.

Och så hotmail! Nu har dom designat om sig så att man knappt begriper sig på det heller. Det var definitivt bättre förr.

Granntanten lever farligt!

Hemkommen från skola och en shoppingtur på det närbelägna pyngelvaruhuset gick jag ut med svinpälsarna. Granntanten satt och ugglade framför sin dator och jag vinkade så pass man nu kan göra när en svinpäls stretar framåt och en annan har slagit in full broms.

Hon öppnade fönstret och berättade om sin stora otur. Hon hade varit ute i skogen och plockat mossa och gnuggat sina små händer i ren föruttagen belåtenhet, för av mossan trodde hon sig kunna tillverka minst tre kransar och vid eventuell försäljning förtjäna minst 300 spänn. Men vad händer?

Jo. Hon tar en sväng förbi macken och blir haffad av polisen. Bilen hon kör är belagd med körförbud, Och istället för ett välkommet tillskott på 300 kronor åker hon på böter. 2100 kr. Tvåtusenetthundra kronor! Och polisen ville inte ens låta sig bevekas av att hon ljög att hon precis var på väg till verksta'n med bilen.

Skolmässigt har jagf nu på eget initiativ inlett en kurs som heter "arbiska/somali för skolfröken". När adepterna skrev glosprovslista tillverkade jag en egen och fick den översatt. Det enda som hittills fastnat är "laaham djemel". Det betyder kamelkött. Och jag undrar just om jag någonsin kommer att ha glädje av den glosan...

Kurtan har också beställt tid hos frissan! Han fick ett presentkort på en klippning i födelsedagsgåva av Den Stora Systern. I morgon kl 9 ryker hockeyfrillan! Saknad av ingen.

Världen är liten

Tvättmaskinen började trilskas förra veckan. Vägrade pumpa ur vattnet. Ringde reparatör.

Idag dök reparatören upp. Själv var jag ute med svinpälsarna, men såg hans bil och hittade honom och Kurtan knäböjande kring tvättmaskinen. Kurtan babblade på om att få låna reparatörens scanner!? Nu har det slagit runt totalt för Kurtan, tänkte jag. Någon måtta på framfusigheten hade jag väl ändå hoppats på från min egen son.

Det visade sig att reparatören var far till Kurtans kompis. Världen är liten, brukar man säga. Falun är definitivt mycket litet!

Och tvättmaskinen då? Jodå, nu fungerar den igen. Det var en femkrona som lagt sig som ett lock över utsläppshålet. Den hade tydligen legat där mycket länge. Först lite käckt på kant och sedan förra veckan platt över hålet, d v s maximalt fel. Pengen var alldeles svart av korrosion. Nu kommer reparationen att kosta minst 595 spänn. Den sista femman bjuder ju maskinen på själv.

Sje- och hhhxxoeeeljud

Trodde inte det. Men nu börjar jag irritera mig på en av tomtarna på sfi som alltid ska göra sig lustig över mina sje-ljud. "Sopelisop, heter det sju eller hhhxxoeeeiiiy"?

Alltså. Ska det vara så himla eftersträvansvärt att prata dalmål med kraftig utländsk brytning? Inte för att jag bryr mig annars, men dalmål hör väl ändå till de där (positivt) bonniga dialekterna, eller hur? Och vårdad finlandssvenska, ni hör hur jag bröstar mig, är väl lite mera kult ändå? Fastän det är väl mest tack vare Mark Levengood. Och Mumin.

Men ändå, Som min mormor hade avslutat en dylik diskussion.

Distansstudier!?

Jaha. Det gäller att hänga med i dessa moderna tider. Man kostar ju på mig en fortbildningskurs "svenska som andra språk" eller vad den kan heta. Distanskurs. Och då ska man nyttja någon egendomlig portal på högskolan.

De had varit pedagogiska och satt ihop en instruktionsfilm. Två timmar lång. Med en nisse som pratade så långsamt att innan han hunnit till den del som ens intresserade mig det minsta var jag så hungrig och okoncentreard att det mesta gick förbi. När hungern blivit för svår försökte jag få stopp på eländet. Men det gick inte. Fick tvångsavsluta altihop.

Bemödade mig då med att ladda ner studentmanualen för detta distansverktyg. Och inte en grunka funkade vare sig som nisse med långsamrösten eller manualen påstod att det skulle funka. Irrade runt och tryckte än här och än där. Tror att jag lyckades få in vad jag skulle ha in. Kanske rentav på rätt ställe också.

I morgon är det premiär för seminarium på dator med headset och jag vet inte vad. Och då ska man behöva trycka på någon knapp också.

Det här kommer att gå käpprätt åt helsefyr.

200!

Den Stora Systern har varit på besök. Hon framhöll fördelarna med att bli skjutsad till tåget i Gävle idag när det var dags att åka hemåt. För då kan man alltid lägga in ett besök på Ikea, eller hur?

Och nu har jag varit på Ikea. Två gånger. På vägen dit under viss, om än inte allvarlig, tidspress. Och några fönsterlampor ska man inte ha nuffertiden. Ytterst begränsat sortiment, må jag säga. Det bidde någon form av belysningslösning för Den Stora Systerns påvra boning och jag rafsade ihop lite granna jag med. Bl a en lampa som inte alls var en golvlampa, visade det sig. Men det gör inget. För jag ska till Ikea nästa lördag också. På vägen tillbaka från stationen tog jag en vända till. Måste ju ändå in för att kissa...

Men. Sista stoppet före hemmets trygga vrå var Willys. Snusinköp. Man spar minst 6 kr dosan på det. Nåväl. Jag parkerade och tänkte i mitt stilla sinne att nu hade jag tillbringat minst två timmar på landsväg och mest hela tiden försummat min platespotting. Men bilen mot vars rumpa jag parkerat bar nummer 200. Så nu blir det utbetalning av!

Lokala tidszoner

I åratal har vi haft köksklockan här hemma ställd så att den går ca 7 minuter före. Det är ju så lätt att få bråttom och med den metoden missar man inte bussen så lätt. För precis när det är nästan för sent har man faktiskt minst 5 minuter extra på sig. Naturligtvis har det hänt att gäster nära nog satt kaffet i halsen. Där sitter de i godan ro med sista slurken och så kastar de ett öga på klockan... Men de lugnar ju ner sig fort när vi förklarar.

Kollegan L har alldeles på egen hand gjort samma modifiering av tidens gång. Men åt andra hållet! Klockan i hans klassrum går lagom lite efter. Då kommer han precis på pricken i tid till sina lektioner.

Och hade bara kortkommandona på den här fruktinvesteringen fungerat kunde jag ha kursiverat lite här och där för tydlighetens och läsbarhetens skull också.

Det var länge sedan...

... porten var så här grön och Zero så här svart. Och som svenskafröken är jag lite irriterad på att jag inte lyckats ta mig ut med rödpennan och korrigerat skylten. Där står nu "Aktning för hunden". Numerusfel! Borde ändras till "-arna" på en liten tilläggsskylt inunder. Och bestämd form singularis "-en" på stora skylten borde kryssas över.

Vill gärna att ni lägger märke till min hängivna inställning till mitt viktiga värv. Även om handlingskraften stundom saknas.

På grön kvist.

Tänkte på en sak härom morgonen, när jag hällde upp min frukostjuice. En gång i tiden var juice något att lyxa till med till helgfrukosten. Sedan blev juice en stadigt inslag. Och nu! Nu lyxar jag ju till det med värsta blodgrapen eller nåt. Tycker ju att jag har råd med det.

Juicedrickandet har alltså blivit ett slags konjunkturmätare i min ekonomi.

Tror förstås inte att jag skulle slösa med sådan dyr fin juice om jag inte visste att jag är den enda i huset som tycker om den... Kurtan slaskar gladeligen i sig vilken uppblåsbar juice som helst. Varpå jag alltså kan lyxa till det för egen del. Och tycka att jag verkligen har kommit upp mig här i världen. Det smakar juicen inte sämre av, precis.

Trash är en rondellhund!

Vita vovven är alltså en rondellhund. Den svarta är bara en enkel gatukorsning.


På vägen hem från en riktigt mysig kräftätarkväll på Rolfgården undslapp sig stadsdelens Kungafilmare framom andra en liten historia, som jag strax skall återge och som jag antagligen gör lite marmelad på innan jag kommer till punkt.

Det handlade alltså om en alldeles särskilt bra jakthund. Varpå frågan hade uppstått om denna utmärkta hund kunde inlämmas i någon känd rasbeskrivning. Men ack - icke! Här var det frågan om en riktig gatukorsning! Ja, inte ens det räckte till. Man skulle kanske kunna dra till med en flervägskorsning? Inte ens det beskrev tillfyllest den utmärkta hundens härstamning. Frågan är om inte det mest heltäckande begreppet i själva verket var en rondell?

Och varde härmed bevisat att Trash är en alldeles riktig och levande rondellhund! Och Vilks kan ta sin himla skiss och dra något gammalt över sig. För vad är väl en skiss mot en alldeles riktig vovve?

Hallå! Här är jag! Mitt i verkligheten.

Och oj så länge sedan sist. Antingen händer det ingenting och då har jag inte så mycket att skriva om. Eller också händer det så mycket att jag nästan inte hinner med att uppleva allt i verkliga livet. Och än mindre skriva om det i det här cyberspejsiga livet.

Min käre kollega L har även tagit ett kliv in i bloggvärlden. Han har totat ihop en liten blogggrunka för sina elever. Vi andra, något mindre nördiga och framförallt mycket mer teknikängsliga står och piper beundrande bredvid. Hur som helst lär han fundera på att länka även till min sida. Han kanske ser framför sig hur alla hans elever ska få en intressant inblick i typiskt svenskt vardagsliv? Det här betyder väl att jag i fortsättningen bör uttrycka mig så där typiskt bloggkryptiskt om personer jag träffar på i min vardag. Det är väl egentligen bara Snöret jag brukar kalla vad hon heter. Och en gång skrev jag om Mohamed och Mohamed, minns jag. Men ärligt talat så heter ju varannan elev Mohamed i för-, efter- eller mellannamn. Så det är inte lätt att se skillnad på dem i skrift. Trevliga är dom för övrigt allihop. Och så var det sagt!

I måndags hände det saker minsann! Ambulans tillkallades eftersom en elev i en annan klass tuppat av. Två ambulanser blev det till och med innan den kalabaliken var överstånden. Mitt klassrum är beläget tvärs över gatan och vi hängde i klasar i fönstren för att se alltihop. Eftersom vi blev avbrutna i tillverkningen av veckans-ord-listorna introducerade jag de relevanta begreppen "nyfiken", "hyena" och "gam".

Jag har ju också vid upprepade tillfället bedyrat fördelen med att jobba med vuxna. Trodde i min enfald att jag skulle slippa medla i enklare konflikter av typen "X tog min mössa". Nu visade det sig att Y tagit Zs stol... Få se om vi får någon styrsel på det.

Lilla Kantarell från Långtbortifrån hade bråkat med sin äkta hälft. Fick en tämligen utförlig beskrivning av vad som hänt och tror att jag borde ta reda på telefonnumret till Kvinnojouren ifall detta eskalerar...

Avslutningsvis kom en av mina fjolvåringar och ville ha hjälp med att ringa invandrerimyndigheten (Se där! Nu var jag lite klurig igen och trixade bort det mest uppenbara sökordet). Lillgubben (har fyra barn och är jämnårig med Snöret!) ville veta hur papperskvarnarna malde. Han vill så gärna ha hit sin familj och nu kan han inte sova, han bara tänker och allt hans fröken säger på lektionerna bara snurrar runt i hans huvud.

Idag fick jag förövrigt blommor! Är inte riktigt säker på av vem. Men en hel bukett med lila astrar stod på katedern! Dessutom tror jag att jag lyckades logga in på Studentportalen för nu kostas det på mig en fortbildning också.

Det är upp och det är ner men det är spännande hela tiden. Och om Gud vill och seglena håller är det väl någon annan än jag som också lär sig något nytt varje dag.