På grön kvist.

Tänkte på en sak härom morgonen, när jag hällde upp min frukostjuice. En gång i tiden var juice något att lyxa till med till helgfrukosten. Sedan blev juice en stadigt inslag. Och nu! Nu lyxar jag ju till det med värsta blodgrapen eller nåt. Tycker ju att jag har råd med det.

Juicedrickandet har alltså blivit ett slags konjunkturmätare i min ekonomi.

Tror förstås inte att jag skulle slösa med sådan dyr fin juice om jag inte visste att jag är den enda i huset som tycker om den... Kurtan slaskar gladeligen i sig vilken uppblåsbar juice som helst. Varpå jag alltså kan lyxa till det för egen del. Och tycka att jag verkligen har kommit upp mig här i världen. Det smakar juicen inte sämre av, precis.