Oväntat besök!

Örnbjörn ramlade in i fredags. För närmare detaljer kan man ju lämpligen läsa vad han har att säga om det. Och sedan for han igen. Bara för att komma tillbaka igen. Visst är livet fullt av överraskningar.

Satt precis och skrev till Snöret när jag hörde världens värsta brummelibrum på gatan och pilade till fönstret för att se vad det kunde vara. Och då var det alltså Örnbjörn som kom tillbaka. Och vill ni veta varför kommer det antagligen ingående beskrivet på hans blogg. Det också.

Annars har jag börjat bekymra mig för hur vi ska få in mormorns möbler när de anländer efter jul. Tjälen har tagit sitt grepp om trappan och nu kan man bara öppna ytterdörren till hälften. Så är det vissa vintrar. Via pannrummet kanske?

Eller så får vi häva in dem på övre våningen och börja vänta på våren.

Hon hade en skruv lös

Nu är vi där igen! Tror att jag är i färd med att introducera en ny person - men tänk om hon varit med tidigare och då kallats något fyndigare än vad jag kunde prestera idag. Det handlar om en kollega, närboende och som en gång blev biten i rumpan av sin dotter. Då skrek hon väldigt högt och argt och i ett slag kände jag mig som en något mindre unikt gapande morsa. Vad kallar man en sådan?

Får väl se om jag kommer på något.

Hur som helst. Vi samåker på morgnarna och igår morse blev det riktigt ruskigt. Hon körde sin i övrigt fullt fungerande Passat när vindrutetorkarna plötsligt lade av. I höjd med Stora Köttaffären. Och då är det fortfarande ganska långt kvar till grannkommunen, där vi var och en på sin kammare försöker få blivande nysvenskar att låta lite mera som svenskar. Det regnade dessutom.

Krampaktigt hållandes i handtaget på dörren och ideligen dragandes in luft mellan tänderna satt jag där och mindes otäcka övningskörningar. Men hon - Den Rumpbitna - körde på och vaggade som en metronom för att få några glimtar om var vägen gick. Huvva!

Det hela visade sig bero på att en liten skruvusling satt lös. Just den skruven brukar göra det på Passater. Tänk vad fint det hade varit om man vetat det.

Talesätt? Ingalunda!

Nu har jag sett den! I verkliga livet. Nämligen smockan som hänger i luften!

Idag genomförde jag min länge planerade dockteater med Ali Baba och hans kompisar. Kan inte påstå att publiken var begeistrad. Men jag tror att samtliga förstått storyn nu...

När "scenen" - ett bord - skulle rullas tillbaka gick det lite fort och höll på att krocka med min Värsta Lexikonslitare (grabben slår upp varteviga ord, oberoende om det är första eller femtioelvte gången det är på tapeten). Han parerade lite raskt och bordet studsade över till hr Tombola, som fullkomligt saknar förmåga att tänka innan han handlar. Det finns faktiskt gånger när jag undrar om han kan tänka ens under lugnare omständigheter. Så han reste sig upp och gav Värsta Lex en rejäl spark på smalbenet! Det skulle han aldrig ha gjort. Värsta Lex var på benen på nolltid och den berömda smockan hängde i luften.

Bråket avstyrdes och i morgon får vi nog låta hr Tobola och farbror Keps (han är nästan lika gammal som jag, men har alltid kepsen på sig inomhus) byta plats. Så vi får en liten avskärmning mellan stridsbultarna. Oj, nu var jag rolig också. Avskärmning! Förstod ni?

Och var pågår då detta? Jo, inom vuxenutbildningen!