Original och dyra kopior

Precis inkommen från kvällens kissrunda. Vi råkade hamna ett och ett halvt kvarter bakom de dyra kopiorna. Det är alltså inte bara Zero och Trash som utgör ett elegant par i svart och vitt. I stadsdelen bor det nämligen också två samboende kungspudlar - en svart och en vit...

Men jag skulle vilja påstå att Zero och Trash var först med att lansera konceptet.

Bajspåsar och människosyn

Sedan en tid tillbaka har det vid ett flertal tillfällen hänt att jag hittat fina, nya bajspåsar i brevlådan. Komposterbara dessutom! Det här har vållat mig ett visst huvudbry och jag har laborerat med olika lösningsmodeller. Är jag utsatt för en reklamkampanj? Har jag (och svinpälsarna) en hemlig beundrare?

Idag på jobbet råkade jag nämna denna min sällsporda lycka att begåvas med gratis påsar. Varpå mina misantropiska kolleger genast tolkade det som grova vinkar från någon person som anser att just jag - som i själva verket hör till eliten av devota bajsplockare - är den värsta slarvamajan i kvarteren här runtomkring. En som visslande och låtsande som om det regnar lämnar corpus delicti i både buskar och i rännstenen.

Är det Trash som varit framme skulle det trona en och annan hög mitt i varje gatukorsning också. För det är bruden som inte har en susning om vad diskretion innebär.

Jag tror att jag gråter krokodiltårar!

Tack och tack till Göteborgsredaktionen!

Jag har just sett Örnbjörns förtjusande demonstrationsfilm som visar hur behändig den odugliga lökhackaren "Alligator" är - bara man har införskaffat en lämplig störtkruka. D v s en butt där lökhacket förväntas hamna. Det är knappt jag ser att skriva nu. Skrattårarna skymmer sikten.

Titta noga efter en tillsats till äppelskäraren, när ni besöker Clas Olsson nästa gång. Finns kanske någon hydraultillsats som underlättar användandet. Kostar antagligen lite mer än 20 kr.

Och eftersom det handlar om teknik idag, kan jag meddela att ett elektriskt underverk i helbrägdagörelsens tecken har skett på en viss fastighet på Elsborg! Julgransslingan har självläkt!

Så här förhåller det sig. Min trädgårdsinsats begränsar sig till att odla lite sallat och bönor i en stor balja. Bönorna klättrar upp på vackra hampasnören och ger en illusion av frodighet och gröna fingar. Sommartid.

Häromåret kom jag på att samma snören under icke-odlingssäsong kunde bära upp en 40-lampors ljusslinga (brukar kosta ca 39.50 på det närbelägna pyngelvaruhuset). I baljan kan man då sticka ner ett antal smågranar, stulna i någon lämplig ledningsgata. Ger en viss grönska, man slipper tömma ur jorden ur baljan och arrangerar man det hela i oktober ser det lite pyssligt ut. Det fungerar även som juldekoration utan att vara så där uppenbart juligt. Vilket ju är lite tidigt med tanke på att arrangemanget vidtas redan i oktober.

Nåväl. I säsongens nyinköpta ljusslinga lade de 10 första lamporna av nästan genast. Och har hängt där mörka och tråkiga sedan dess. Men! Plötsligt har de börjat lysa igen!

Hur gick det till?

Hur tänker de egentligen?

I gårdagens post fanns ett erbjudande från Månadens bok. Inget konstigt med det. Det konstiga är vad de väljer att skicka med i presentväg!

Denna gång fick jag en smörkniv!? En smörkniv! Hur associerar man en smörkniv till böcker? Kokböcker, Stora Smörgåsboken? Bland deras tidigare erbjudanden har det förekommit pennor - nåja. Man kanske vill skriva sitt namn i boken eller kanske göra understrykningar. Före pennperioden bifogade de ett suddgummi? Inte kan man väl sudda i en köpt, tryckt bok?

Tänk om deras marknadsförare satte sig ner och tänkte till innan de valde onyttigt föremål att bifoga ett lurendrejeribrev om att köpa tre böcker (som garanterat är med på bokrean) för en struntsumma jämfört med det dyraste pris boken eventuellt någonsin och någonstans har betingat. Bok - lugn stund = doftljus, bok - bokmärke, bok...

Nä. Dom skickar med en smörkniv.

Marängmumsare

Tycks ha drabbats av två snöätare. Både Trasan och Zero äter snöklumpar så fort de får en chans. Skulle de få vara ute lite mer skulle de ha ätit av hela Elsborg vid det här laget.

Och det låter precis som när man tuggar maräng. En information som jag inte har en aning om vad ni ska ha den till.

Kvällspromenix

Kvällens kissrunda fann mig på ovanligt gott humör. I skydd av ett förbidundrande SSAB-tåg hoppsade jag fram glatt och falskt sjungande. Svinpälsarna såg t o m lite upplivade ut. När tåget passerade hoppsade jag lite till, för det var ganska roligt.

Då fick jag syn på en människa utanför sin bil nere på Mormorsgatan. Det var Plåstertanten som försökte knöla in sin bil i garaget. Gav ett antal goda råd, som hon inte följde, varpå parkeringsläget blev allt mindre gynnsamt. Till slut föreslog jag att hon skulle backa och göra om allt från början.

Sedan skyndade jag mig därifrån.

Endast för heminredningsnördar

Efter allmän omröstning meddelas att jag inkommande lördag ska beställa två rullar storblommig tapet till Den fd krullhårigas rum. För i detta rum bor numera jag och Zero, Tapeten har röda blommor och metallic-glänsande bladslingor. Jag hade så gärna glatt er med en bild, men datorn hänger sig så fort jag försöker.

Trash och jag inledde idag ett hälsoprojekt. Vi promenerade till Willys för att köpa snus.

Halkigt

Det föll lite nysnö i helgen. Det blev lite halt. Och Zero som inget hör, ser nog lite dåligt också. Och så snubblade han på en snöklump som plogen lagt upp och blev alldeles snöig i ansiktet. Gubbskrutt. Värre än så blev det inte. Han kunde ju ha sträckt något litet muskelrudiment också.

Såg annars en så makalöst ful hund att jag sällan sett något värre. Det var i fredags. Ett slags schäfer-rottis med limpformat huvud. Stort som en amerikansk fotboll och ganska samma form också. Till det en tanig ämlig kropp. Det såg ut som om han kunde tippa över framåt när som helst. Men vänlig och ganska ointresserad av tokiga hundtantsnärmanden.

Vad är nu detta?

Skrev just ett utomordentligt trevligt och sedelärande inlägg om bajs i fickan. Men bara rubriken behagade publicera sig. Nu har jag just skrivit om det, så du kära läsare, lär väl inte märka av det.

Bajs i fickan

Idag hände det som jag så länge varit rädd för att skulle hända...

När jag tog på mig kappan efter arbetsdagens slut uppfattade jag en svag unklukt. Och minsann! I fickan låg Zeros lilla korvpåse från i morse kvar. Bra kvalitet på påsarna må det vara. Under dagen hade jag ingalunda uppfattat några störande luktsensationer i min och Leffes lilla skrubb.