Bajspåsar och människosyn

Sedan en tid tillbaka har det vid ett flertal tillfällen hänt att jag hittat fina, nya bajspåsar i brevlådan. Komposterbara dessutom! Det här har vållat mig ett visst huvudbry och jag har laborerat med olika lösningsmodeller. Är jag utsatt för en reklamkampanj? Har jag (och svinpälsarna) en hemlig beundrare?

Idag på jobbet råkade jag nämna denna min sällsporda lycka att begåvas med gratis påsar. Varpå mina misantropiska kolleger genast tolkade det som grova vinkar från någon person som anser att just jag - som i själva verket hör till eliten av devota bajsplockare - är den värsta slarvamajan i kvarteren här runtomkring. En som visslande och låtsande som om det regnar lämnar corpus delicti i både buskar och i rännstenen.

Är det Trash som varit framme skulle det trona en och annan hög mitt i varje gatukorsning också. För det är bruden som inte har en susning om vad diskretion innebär.