Förhastade beslut

Jaha. Raskt tar vi det ena förhastade beslutet efter det andra.

I morse kom målarna och satte upp den omtalade tapeten. Som jag har ojat och pojat om hur svårt det skulle bli att sätta upp. Till slut beslöt jag mig alltså för att låta proffsen ta över. Fint blev det. Den matchande väggfärgen var kanske inte alldeles så matchande som man kunde ha önskat. Men det funkar nog. Lite säng och bokhyllor och en och annan tavla kanske villar blicken lite. Målarskrällena hade kladdat ner en hel extra tapetvåd helt i onödan. Det tyckte jag att var ju lite mindre proffsigt förstås.

Till yttermera visso har jag bestämt mig för att åka på Hultsfreds festivalen! Kommer att bli en orgie av att vara malplacerad. Jag vet. Alla som hittills har hört det har skrattat rått. Utom snälla Igelkottspojken, som gjorde tummen upp. Men han skrattade nog också. Tyst. Det kan jag ge mig fan på. Men det ska bli skönt med lite semester även om det kostar på en hel del att tråckla ihop ett någorlunda fungerande schema för att hålla mina adepter sysselsatta. Speciellt som jag har en hemtenta att roa mig med. Och ett golv att måla.

Jag har till och med kollat in festivalprogrammet. Det fanns kanske ett och ett halvt band som jag hade hört talas om förrut. Men mest är jag ute efter att bli en hel erfarenhet rikare. Har man inte varit på festival än, är det väl dags nu? Dessutom lär det vara lite kort om folk i köket. Och diska kan jag.

Ska gå och öva mig redan nu.

Morsdag

I söndags var det mors dag. En dag som sällan har högtidlighållits. Den enda som på senare år har ivrat lite är den egna mamman, som medan hon hade lite bättre koll på dagarna, brukade klaga på att jag glömde bort dagen i fråga. Klart att jag gjorde det. I Finland (och tydligen stora delar av resten av världen)firas dagen söndagen före. Och det är väl ingen som kan förstå vartåt det barkar innan toffelannonserna dominerar dagspressen.

Men i söndags morse stod Våran Aussie där med en chokladkaka. Inslagen. Och med Nordmans autografer utanpå. Gulligt.

Snöret ringde faktiskt ganska strax före midnatt och markerade gratulationer. Hon kommenterade Vårans Aussies tilltag med ett från hjärtat kommande "Far out!"

Loppis i snöglopp och voltande vovvar

I lördags var det dags för dagen vi alla väntat på - Elsborgs gårdsloppis. I år var det visst tredje gången gillt (nåja, kanske fjärde?) och alltid tillförne har vädret varit superbra eller åtminstone bra. När denna morgonen grydde var det snö i luften. Och svinkallt. Beslöt omgående att det inte var någon idé att försöka sälja udda porslin. Sånt vill folk inte ens köpa när det är vackert väder. Skrev därför en illasinnad skylt riktad till broderfolket i väster som antagligen lagt option på allt vackert väder som stod till buds den dagen. Invid skylten ställde jag en korg med lite extra udda grunkor för självplock. Blev faktiskt av med nästan alltihopa innan dagen var slut.

Istället begav jag mig ut på en egen shoppingrunda och återvände med en bandgrind, två skomakarlampor, två utmärkta utflyktsstolar, en förtjusande termos med svagt hönsastuk, en tvättkorg (till sfi, vaktmästaren tycks aldrig få ändan ur vagnen) och en pekbok i tyg (sugvänlig). Örnbjörns mammis mötte jag på både bort och hemväg. Hon hade köpt ett ångstrykjärn för 5 kr. Vi gör bara bra affärer här i trakten!

Efter loppisen var det tänkt att det skulle grillas och cykeltävlas i parken. Vid det laget började snötäcket bli synligt och inte ens vilda hästar hade kunnat få oss utanför dörren...

Söndag förmiddag, när normal årstid började återvända, begav sig svinpälsarna och jag iväg på vår morgonrunda. i gathörn nummer två mötte vi de dyra imitationerna, en svart och en vit pudel... Tvärbroms och backning. Tog kanske i aningens för hårt på Zero som inte var riktigt beredd. Så den stackars farbrorn gjorde en nästan perfekt baklängeskullerbytta! Ojojoj, vad orolig jag blev! Tänk om han hade gjort illa sig. Men inte. Lite yr och förvånad kunde både han och vi fortsätta vår promenad. De dyra kopiorna hade vänt och var på väg tillbaka samma väg som de kommit.

Jättecouscous - en stad närmare än du tror

Två av mina fnissigaste elever med ursprung i norra Afrika begärde ledigt. De ville åka till Finland. Så jag frågade lite intresserat vilken ort de hade för avsikt att besöka. När de äntligen hade förstått frågan svarade de att de skulle åka till Jättecouscous. jag såg ut som ett frågetecken. Jag kände mig som ett frågetecken. Jag försökte förtvivlat komma på vilken liten håla i de mörkaste skogarna som möjligen kunde låta som Jättecouscous om man uttalade dess namn med lite egendomlig brytning.

När jag inte kom på vad det var förklarade de att orten i fråga är Finlands huvudstad - "som Stockholm" för att nu citera dem mera ordagrant. Jag tror att folk från deras trakter må vara infekterade av superdyslexi. Det blir inte många sammanfallande bokstäver mellan Helsinki och den här gigantiska grynrätten.

P.S. beklagar mitt sällsynta uppträdande å denna sida. Men det är mycket just nu. Mest tapetseringsrelaterade komplikationer i samband med uppenbar tidsbrist för ens det vanliga slitet. D.S.