Nu följer en historia, som jag muntligen berättat för alla som vill och alla som inte vill höra den. De som känner sig träffade kan ju sluta läsa nu.
Det hände sig igår att en Muhammed (fingerat namn) kom med ett brev från Integrationsenheten i handen. Han hade blivit kallad till en kombinerad och kommunalt anordnad lär-dig-svenska-och-få-arbetspraktik-kurs. Kursen har upprop på måndag. Han var absolut inte intresserad av den, särskilt som han börjat på det lika kommunala sfi för två veckor sedan. I min klass. Jag försökte få honom att gå upp på Integrationsenhetens kontor för att säga detta. men det slutade med att jag lovade ringa och fråga om han inte kunde få stanna på sfi.
Ringde fruntimret som skrivit under brevet. Frågade om han var tvungen att börja på den där andra kursen. Hon visste inte! Så hon rultade iväg och var strax tillbaka med beskedet att det måste han visst. Då frågade jag om stackars Mohammed inte hade något val. Men se, nej, det hade han inte. Då härsknade jag till och tyckte att det var ganska tveksamt att folk inte kan få ha något att säga till om själva.. Då gick hon igång på ett svävande resonemang om att det fanns "ekonomi" inblandat i det hela. Och inte var det hon som bestämde heller, det var "våra folkvalda" som gjorde det. Fegisfruntimmer! Skylla på sånt! Så då sa jag att jag var jävligt glad över att jag inte var svensk, för något sådant skulle då jag aldrig ställa mig bakom. Då blev hon sur och lade på luren...
Vid det laget var jag riktigt upprörd och gick in till Den Rumpbitna (kollega), som tyckte att jag skulle prata med rektorn. Så jag stegade iväg. Rektorn var upptagen och jag hamnade omsider hos SYON, som skickat Mohammed till min klass för två veckor sedan. Hon trodde inte att han skulle vara tvungen att acceptera. Lät ju bra.
Precis i det ögonblicket kom bruttan, som den rultiga tanten/underskrivaren konsulterat trippande. Hon var fortfarande av den åsikten att här inte förelåg något val. Något så radikalt som att ens ge de kallade en chans att tacka nej fanns inte heller "för då är det ingen som vill gå den där kursen". Detta var ett äkta citat! Och så satte hon igång med det här ekonomipratet. (Tror inte hon sade det explicit, men jag har förstått att det finns 20 laxar för kommunen att kamma in för varje flykting som inom sina första 360 dagar har hunnit genomgå 6 månaders praktik...).
Så i botten handlar det om att Mohammeds egna intressen väger noll och intet. Han är liksom mera en säck potatis som kommunen kan tjäna en slant på. Nåväl. Efter lite tjafsande, varvid bruttan lyckades beklaga sig över den dåliga informationen enheterna emellan, att alla var på semester när hon tvingades göra detta urval och blablablabla, dvs allt om inte hade någon som helst bäring på själva frågan, lovade hon i alla fall prata med sin chef.
Idag på eftermiddagen, efter två mail och fyra telefonsamtal hade hon fortfarande inte lyckats göra det...
Alltså. Om det nu är pengarna det hänger på kanske jag ska erbjuda mig att ta tjänstledigt i två veckor och jobba ändå? Då har dom ju tjänat in sina 20 000.
