En nära-Alice-upplevelse

Bara för att förekomma Igelkottspojken kan jag berätta att jag klantade till det när jag skulle betala mitt stolsben på Snörets fina stegstol. Jag betalade två gånger. Det enda som blev rätt var faktiskt att pengarna hamnade hos rätt person.

Fejsbook, bajsbook

Tittar in ibland och förundras. Igår kunde man testa vilken sorts hus man var. Och så går jag och blir ett utedass! Tyckte det var så pinsamt att jag undvek att trycka på alla knappar som skulle göra detta offentligt över värden. Inte att jag lyckades. Nu får hela världen veta det.

Men det var faktiskt väldigt dumma frågor. Det fanns aldrig något riktigt bra alternativ. Och så bevisar väl detta en gång för alla att ärlighet inte lönar sig.

Kulturtant

Förrförra helgen tillbringade jag i Stockholm och lät mig utsättas för en överdos av kultur. Folkoperans "Konsuln", Cirkus Cirkör och Vårsalongen! Konsuln enbart för att få se Snöret släppa ut batteridrivna kaniner på scenen. Att själva operan, vars handling var baserad på verkliga livet, stannade kvar i huvudet länge var en bieffekt. Musikaliskt har jag ingen aning om hur det lät, för sån är jag. Tondöv till 100 %.

Cirkusen var kanske mera blivande Cirkör. Det var cirkusgymnasiets tvåor som hade uppvisning och det var utan minsta knip i plånboken jag bidrog med en 100-lapp till deras glasskassa. De ska åka på skolresa till Paris. För oj! så duktiga dom var.

Vårsalongen imponerade inte fullt ut. Men så är Snöret och jag ena riktiga experter också. Ett av de skojsigare verken hette Tetris och bestod av en intrikat stapling av grejer mellan en vägg och en pelare. Man fick ta bilder också, så vem vet? En vacker dag kanske det här inlägget blir postumt illustrerat.

Inte nog med detta! I fredags slog jag på stort och gick på 123 Schtunks uppsättning av Rikard den tredje. Trettioåtta roller och två clowner. Till min stora glädje sammanträffade jag med två perifera glopar och slapp sitta ensam och utstött. Det är jag dem evigt tacksam för.

Med mig hem fick jag de kloka orden från programmet. Tjuvläste nämligen bänkgrannens tappade program. Ta fram korsstygnsbroderimaterialet och var beredd: Svårt blir inte lätt för att man gråter.

Och med det i minnet ska jag återgå till att ljuga ihop en hemtenta. Men det skulle vara lättare om man bara fick gråta åt eländet.

Klotter!

När jag kom hem i fredags hade Kurtan dekorerat Trash. Hon hade ett stort svart koppartecken i pannan och faktiskt lite egyptiskt inspirerade vinklar på sidan om ögonen också. Dekorerat? Nja. Särskilt snyggt var det ju inte, vilket Kurtan skyllde på att hon inte satt stilla medan han ritade.

Hur som helst. Mjölken var slut och Trash och jag tog sikte på mjölkbutiken. Noterade att folk tittade lite snett på henne på vägen. Förtöjde henne vid hennes vanliga stolpe utanför och gick in och handlade den saknade mjölken. Sedan gick vi hem.

Halvvägs hem var det någon som ropade ett "Ursäkta!" och jag vände mig om. En grupp på fyra unga damer med den obligatoriska fredagsölburken i handen kom fram och frågade om någon hade sprayat på hunden?! De hade sett henne utanför ICA. Jag var så illa tvungen att haspla ur mig ett nejdå, nejdå - det är bara min (20-åriga) son som har ritat lite på henne.

Hemkomna lyckades jag med hjälp av fönsterputs (det sprithaltigaste jag kunde komma på i en hast) sudda ut det värsta. Nu har hon bara en lätt grådaskig ton över pannan. Det lär väl gå bort det också. Bara vi väntar tillräckligt länge.

Ohyra!

Eländes elände. Min Bulgarien-Lisa har fått trips.

Flitiga Lisan är ett skott från en skitpampig Lisa. Första skottet kom hem 1980. Sedan dess har jag tagit död på flera stycken, men tant Annika har alltid lyckats förse mig med nya. Hur nu hon har burit sig åt för att hålla liv i Lisan.

Och nu har det aktuella exemplaret fått trips. Små äckliga randiga djur som gör Lisa anemisk och bladen blir pappriga och genomskinliga. Har matat den med snus och gödselpinnar. Men den balanserar på komposthinkens kant...

Och jag skäms för att jag åter igen har lyckats paja en Lisa-generation.

Jag har träffat en di-saj-närr!

Jag har ju varit i Göteborg! Och tittat på den fd Krullhårigas och Örnbjörns (snart) jättefina lägenhet. Och blivit bjuden (har det visat sig efter en intressant brevväxling) på libanesisk restaurang och varit på IKEA och hoppat i sängarna och sett pinvinerna sjunga barber-shop i Slottsskogen. Allting var precis hur trevligt som helst. Enda smolket var att vi glömde få med mig bögtavlan, som ska få ett nytt, gott hem på värsta Kniv-Söder.

Men di-saj-närrn då? Jo. Såhär var det. Åkte iväg på fredag kväll, drack kaffe mellan påstigning och tågbyte nummer ett, åt medhavd sushi mellan tågbyte ett och två och efter tågbyte två bäddade jag ner mig i min nya resfilt och slumrade till ett par timmar.

En liten timme före ankomst till Göteborg vaknade jag till och började lösa korsord. Då kom min stolsgranne tillbaka med sin andra halva vitt vin. Han hade inlett resan med att äta tågmiddag och skölja ner den med en halva vitt. Som jag ju är lite osvenskt bladdrig ibland kommenterade jag hans återkomst med att det var tur att han inte var tjockare (han var i själva verket synnerligen pinnig) för det var lite lirkigt att ta sig in vid våra stolar. Och så utbytte vi några meningslösheter.

Sedan började han visa ett svagt intresse för mitt korsord, men var så pass på örat att han inte kunde läsa korsordsnycklarna själv. Det var då han skyllde på att han var designer och att han tillbringat veckan med att rensa i sitt senaste mönster på en dataskärm. Därvid hade han glott så intensivt på sin dataskärm att hans synförmåga hade påverkats. Jo, jo tänkte jag...

Nåväl. Han pratade lite om tapeter och om Göteborg och om Gävle och om att det skulle bli så skönt att komma hem och så.

Tio minuter före ankomst frågade han var vi var. Och jag sa att om tio minuter är vi framme i Göteborg. GÖTEBORG??? Det visade sig att karl-skrället skulle till Gävle! Må ha tagit fel tåg redan i Örebro!

Fniss, fniss tänkte jag. För det finns ju ingen glädje som är större än skadeglädjen.

Grattis Snöret!

Idag fyller hon år. Underligt många för att vara hon.

För att hylla henne denna dag har rätt många i hennes närmaste omgivning bidragit till (eller har åtminstone för avsikt att bidra till) att hennes klättring upp i nya, högt belägna sängen ska bli lite mindre hälsovådlig. Hittills har hon tagit sig upp genom att först klättra upp på en pall för att sedan ta sig upp på en barstol. En ganska vinglig barstol. Nu har vi har nämligen presentat henne en stol som man kan trolla till så att den blir en stege.

Detta inköp har vi telefonerat hit och dit om och idag tänkte Igelkottspojken att var en utmärkt dag att åka iväg och köpa stolstegen. Han hade ju ändå bilen med in till stan. Och varför inte då passa på att leverera den också? Nu när han ändå hade bilen med sig och allt.

Sagt och gjort. Och först då kommer han på att idag är det ju faktiskt den 4 mars. Snörets födelsedag! Vilket flyt!