Kulturtant

Förrförra helgen tillbringade jag i Stockholm och lät mig utsättas för en överdos av kultur. Folkoperans "Konsuln", Cirkus Cirkör och Vårsalongen! Konsuln enbart för att få se Snöret släppa ut batteridrivna kaniner på scenen. Att själva operan, vars handling var baserad på verkliga livet, stannade kvar i huvudet länge var en bieffekt. Musikaliskt har jag ingen aning om hur det lät, för sån är jag. Tondöv till 100 %.

Cirkusen var kanske mera blivande Cirkör. Det var cirkusgymnasiets tvåor som hade uppvisning och det var utan minsta knip i plånboken jag bidrog med en 100-lapp till deras glasskassa. De ska åka på skolresa till Paris. För oj! så duktiga dom var.

Vårsalongen imponerade inte fullt ut. Men så är Snöret och jag ena riktiga experter också. Ett av de skojsigare verken hette Tetris och bestod av en intrikat stapling av grejer mellan en vägg och en pelare. Man fick ta bilder också, så vem vet? En vacker dag kanske det här inlägget blir postumt illustrerat.

Inte nog med detta! I fredags slog jag på stort och gick på 123 Schtunks uppsättning av Rikard den tredje. Trettioåtta roller och två clowner. Till min stora glädje sammanträffade jag med två perifera glopar och slapp sitta ensam och utstött. Det är jag dem evigt tacksam för.

Med mig hem fick jag de kloka orden från programmet. Tjuvläste nämligen bänkgrannens tappade program. Ta fram korsstygnsbroderimaterialet och var beredd: Svårt blir inte lätt för att man gråter.

Och med det i minnet ska jag återgå till att ljuga ihop en hemtenta. Men det skulle vara lättare om man bara fick gråta åt eländet.