Berömfiskeri?

Varför i all världen är det så många som känner sig tvingade att fiska efter beröm för att de har bytt dassrulle? Någon annan förklaring till att folk lämnar rullen framme, i stället för att slänga den i papperskorgen, kan jag inte komma på.

Dammråttor

Klart att jag saknar Zero. Men nu har det visat sig att jag även saknar hans ludd. Det var tydligen hans småstyva päls som armerade våra dammråttor.
Nu när Trasan ensam står för produktionen blir det ena ängsliga, usliga dammråttor. När man får syn på en riktigt fin och böjer sig ner för att fånga den löser den genast upp sig och fjunar ut åt alla håll.

Heddi åker bil...

... med en bajspåse på taket.

Busskortet tog slut och den här arbetsveckan är bara två dagar lång för min del. Så jag beslöt att lyxa till det med två dagars bilåkning. När jag skulle åka hem idag såg jag att en bajspåse hängde lite käckt från takräcket. Bilen har stått lite tight parkerad här på gården och blockerat min slänganordning. Påsen hade hängt med (!) hela vägen från Falun! Tur att det var på den sidan av bilen som stod mot en vägg.

Nu har vi startat motorn...

... och åkt upp till Jet och tankat. Det gick inte helt smärtfritt. Den feta bruden har inte fattat att man ska sitta ner, utan står och vinglar hit och dit flåsande och dreglande. På hemvägen lyckades hon få ner rumpan på sätet och framtassarna på kardanaxeln och då gick det lite bättre. Men bakre bisittaren (jag) fick ha full koll på att hålla tillbaka henne hela tiden.

Dessutom regnar det idag och vi hade tagit en tur till biblan först. Blöt ångande ångesthund som släpper päls vid minsta beröring. Imma i hela bilen.

Vi har nog en bra bit kvar innan resor utan bisittare ens är att tänka på.

Bilträning

Trash har aldrig varit någon bilåkarentusiast. I själva verket har det varit en pärs att ens få in henne i bilen och en ännu värre pärs att åka iväg.

För en dryg vecka uppfann jag ett träningsprogram som gick ut på att efter varje kisspromenad tvinga in henne i bilen och sedan släppa ut henne igen. Även Kurtan involverades i detta program.

De första gångerna handlade det huvudsakligen om stenhård dragkamp. Övningsledaren satte sig i bilen och drog och slet tills även Trash gjorde det. Satt alltså.

Efter några få gånger behövdes inget slitande alls. Och numera är det bara att öppna dörren och be henne stiga in - man kan till och med stänga dörren! Och gå därifrån i flera minuter. Kvar sitter Trash och viftar lite förstrött på svansen!

Nästa vecka ska vi starta motorn...

Kundorienterade? Dalatrafik?

Igår blev jag lite sen på jobbet. Var tvungen att nyttja jobbdatorn för att höra en föreläsning som äppelburken vägrar hantera på ett vettigt sätt.

Nåväl. Klockan hann bli nästan sex och jag frågade busschauffören lite snällt när jag steg på, om han hade snällbyxorna på och kunde tänka sig att stanna till på Gruvgatan och sålunda ge mig en två minuters istället för en tiominuters promenad hem. Fick liksom varken ja eller nej.

Vid Citygross var det ingen som ville av eller på, så där kunde han bara köra svisch förbi. Lite lagom efter Gruvrondellen tutade jag varpå vi passerade min tilltänkta hållplats. Busschauffören om inte beklagade, så i varje fall kommenterade detta. Jag påpekade att han ju inte behövt stanna vid Citygross, så rent teoretiskt hade han ju en hållplats tillgodo. Så att säga.

Då gick han i svaromål och började yra om någon anslutande buss, som det kunde bli kritiskt att hinna till. Det hade det ju blivit ändå, om han tvingats stanna vid Citygross, svarade jag. Det var då han tog fram sina vassaste argument - kollegerna! Han kanske skulle få besvär med kollegerna om han gjorde avsteg från sin hållplatslista. Vid det laget kände jag kärringen i mig vakna och sa (fortfarande med tämligen len röst) att det beror ju på hur man prioriterar. Kunderna eller kollegerna?

Och då klämmer busschaufförsskrället i med sin bästa. Kollegerna träffar man ju alla dagar. Kunderna däremot. De kommer och går, så dem behöver man inte bry sig lika mycket om!

Tisdag kväll. 17.58 från Borlänge. Ifall nu Dalatrafik skulle råka ramla in för att studera sina chufförers attityd till kunderna.

Försäljning och förköpning

Igår var det kvartersloppis här på Elsborg. Lagom varmt, hyfsat soligt å ena sidan. Å andra sidan blåste det praktiskt taget storm. Perfekt shoppingväder kunde man säga.

I år försökte jag inte ens sälja grejer. Jag bara köpte! Vänligen imponeras av följande lista:

1 taklampa lämplig i kök
1 taklampa för halogenbelysning, tre små spotar på rad
1 vasliknande fönsterlampa - Mylonit för den som kan sin IKEA-katalog
1 Örnbjörnrelaterad mekanisk leksak (funkar inte, ska reklameras)
1 Igelkottspojkerelaterad dito (dito, fast värre)
1 Ikea-krok av hundrumpamodell
1 jättefiffig fågelmatare att applicera på petflaska
1 konstig sittdyna (Fd Krullhårigas balkong)
1 burk mosaik (Snöret?)
1 tekanna (Snöret? Men hon fick ju redan en....)
1 fåtölj IKEAs lågpristolkning av Lamino
1 mikro
1 saftmaja med instruktionsbok! (Den Stora Systern)
1 igelkottspojkerelaterad vägghängd prydnad?
1 bok
1 jätteful Mammut-stol, som jag ska sitta på vid marknära sysslor

Inklusive 1 fika och en varm korv spenderade jag 400 kronor.

Yessss!

Blev lite trött på allt gnäll om hundbajs. Ägnade en kväll åt bajsmatte och kom fram till att de cirka 30 vovvar jag känner till här på Elsborg tillsammans producerar minst 10500 små och större högar per år. Med en snittproduktion på 200 g om dagen gör detta ca 2 ton i året! Och så orkar folk hålla på och gnälla om några framtinade högar...

Som den exemplariska högplockaren jag är tyckte jag att syndarna kunde få skämmas lite mer. Så mycket som mina öron har fått utstå av gnäll och gny för försyndelser som inte ens är mina. Därför köpte jag ett paket cocktailpinneflaggor och lyckades efter nogsamt spanande faktiskt hitta en hundhög mitt på trottoaren på Berghauptmannsgatan. Där placerade jag min första och hittills enda flagga.

På eftermiddagsrundan idag såg jag ett par stanna på den motsatta trottoaren. Och fnissa och greja. Och sedan tog den ena personen fram sin kamera och fotograferade den beflaggade lorten!

Med illa dold förtjusning fortsatte Trasan och jag vår runda.