Titta på tv, var det.

Stillbild, med tillhörande pratgubbe som läste ur ett papper och spelade intetsägande musik, blev det. Fjärrkontrollen till Boxerboxen har visat lite oroväckande symtom det senaste året. Antagligen utsliten, jag har fått trycka och rycka och verkligen vara bestämd för att kunna byta kanal och så. På julaftonen lyckades vi få se Kalle Anka, men det var fjärkans sista insats i det här livet.

Så jag ryckte ut sladden och tänkte att det får väl bli DVD, då. Har fått låna Mad Men av Sufflösen (kollega på jobbet som genom lämpliga stickrepliker sotto voce håller mig underrättad om datum och klockslag och andra viktiga saker så att jag inte ska framstå som totalt gaggig). Men det bidde inget ljud på Mad Men. Provade med en egen skiva för att utesluta att det var något modernt tjafs jag fått låna. Lika tyst.

Ringde supporten (den fd Krullhåriga) och med stöd av henne började jag dra ur och stoppa i sladdar. Först blev Ice Age (testskivan) bara röd-blå i bilderna. Och fortfarande tyst. Sedan slet jag ur alla sladdar och kopplade DVDn direkt till tv:n med hjälp av korta sladden.

Oj, nu blir det mycket sladdar och ganska ointressant, men sladdrikedomen kommer sig av att Örnbjörn gör åratal sedan gjorde en sladdrik konstruktion som resulterade i att apparatparken kunde stå uppe på en bokhylla...

Då blev det både färgbild och ljud i lådan. Så idag ska jag promenera till någon elektroniklada och uppgradera mig med fungerande apparater.

Då är det faktiskt värre för Sen Stora Systern och Hennes Långsmala Vän. De bytte jobb, sålde sitt hus, åkte till Gotland för att sedan nås av rapport från tanten som skulle flyttstäda att hela huset frusit till is. Pannan hade stannat. Överlåtelse av huset nästa vecka...

Hur kan julen vara slut?

Den har ju inte ens börjat...

Fort gick det. Och så appselut smärtfritt att det inte går att förstå. Hyfsat noggranna förberedelser med en helg julgodis, en helg packa paket, en helg städa och faktiskt en helg baka pepparkakor med Snöret när hon var uppe och fixade pass. Pass för att hon inte haft ett id-kort på åratal och använt sitt pass till det. Tills hon en dag tänkte "lägger jag passet här hittar jag det aldrig". Det gjorde hon inte heller. Så hon fick skaffa ett nytt och använda mamman som legimitation.

Jag hann träffa Sen Stora Systern och Hennes Långsmala Vän i 15+30 minuter också, när de mellanlandandade här för utbyte av julklappar och upphämtande av julgodis och utbytande av pepparkakor.

Och nu är det slut. Det kändes aldrig som jul? Fastän vi åt lammstek, fastän vi tittade på Kalle Anka, fastän vi packade upp paket i timme efter timme och fick så många fina saker. T ex fotoalbum (som jag först tyckte att verkade lite pensjo-varning på tills jag kom på att jag själv önskat mig dem, eftersom min dator kraschade i våras och tog med sig alla bilder i fallet) och braiga böcker och halsband och 100 skrivböcker till fattiga barn och jag vet inte vad.

Och så är det slut. Nu ska jag titta på tv. Det har jag inte gjort på flera dar!

Ny hyresgäst

Lugn! Smedhalvan, som flyttade in i september, är kvar. Skottar gör han också. Noga.

Vad jag menar är en liten mus som tycker att handdukslådan under diskbänken är hans drömboende. Hörde ett visst rotande i slaskämbarenvirongerna i höstas och apterade den snordyra musskrämmaren. Sedan var det lugnt. Tills härom veckan. Jag ville ta fram en ren handduk efter allt sockerklibbande och drog ut lådan.

På översta handduken hade han myst till det. Han hade radat några pistaschnötskal till vänster och en hel rad utlagda snusar, arrangerade i en nätt halvcirkel, till höger. Skulle väl ha dem som soffkuddar trodde Den Rumpbitna kollegan. Handduken hade han gnagt lite på också. Ville väl ha en lite mera shabby chic look i sin nya lägenhet?

Tyvärr slutade det med att musskrämmaren hamnade i handdukslådan efter att denna hjälpligt sanerats. Ytterligare inredningsförsök har inte synts till.

Hur man använder mycket socker...

... och når måttliga konditorframgångar.

Jag har alltså försökt klara av julens gotteritillverkning. Det blev som olika. Fastän jag använde termometer. Lingonkolan t ex blev klibbig och lös och det är bara att hoppas att den har förstånd att hållas kvar i sina omslagspapper. Den moderna saltade pepparkakskolan (Ja! Du läste rätt! Om saltet i alla fall) smakar hostmedicin. Och mintkyssarna blev lika knöliga som någonsin förr, men kanske chokladtäcket döljer lite av knöligheten. Eller också löste de i smyg upp sig inne i chokladen.

Chakoladpruttarna har jag inte ens försökt mig på. Behövs fler händer än vad jag har. Men apkulorna är ju svåra att misslyckas med. Och knäcken ser OK ut.

Jag hoppas verkligen att Snöret inte var för medtagen och svag för att komma ihåg att köpa n***rlakritz på båten.

Från topp till botten på en timme

Vi har nått den nionde veckan, d v s det har varit dags för omarronderingar i våra sfi-grupper. På lunchen häromdagen berättade en av kollegerna att en elev som var mogen att flyttas upp ett snäpp till c-nivå hade utbrustit i ett glatt "Och Sopelisop - det är en FANTASTISK lärare!"

Nån timme senare kommer en annan kollega och berättar att en elev, som inte klarat c-nivå och följaktligen får gå om ett varv till, förklarade det med att det är Sopelisop som bestämmer allt. I hennes klass fick minsann jättemånga elever betyg och inträdesbiljett till den eftertraktade d-nivån. Släpphänt j-l som tydligen godkänner lite vad som helst. I själva verket har jag haft förmånen att chefa för russinen på nivån.

Efter ompaketering av eleverna har jag numera hand om vindruvorna, medan en annan lycklig fick ta hand om russinen och kan förvänta sig ära och berömmelse om si så där åtta veckor...

Fritidsintresse für alles

Trasan och jag har hittat ett gemensamt fritidsintresse! Vi vilar tillsammans när jag har kommit hem från jobbet. Idag tyckte hon nog att jag dröjde lite för länge, för hon hade börjat redan när jag kom hem. Men hon hade så pass mycket skam i kroppen att hon viftade lite inställsamt på svansen i alla fall, där hon låg och mös i min säng.

P.S. Tvättmaskinen beslöt sig för att sluta med sina divafasoner när reparatören varit på besök. Han avslöjade att han brukar tala om för hushållsapparaterna att det inte särskilt långt till Varggården (kommunala soptippen). T o m Boxer-boxern kände på sig att det var dags att skärpa sig. Nu kan man åter stoppa program mitt i...

Dags för det årliga maskinhaveriet!

Tvättmaskinen mår inte bra. Inte ens fastän jag fjäskar för den och rensar luddfiltret - och får ut en näve småspik och 50 öre. Var det i fjol spisen havererade? Och ska vi tro att det blir kylskåpet till nästa jul?

Idag har jag i alla fall köpt julgran. Lyckades smita obetald in. Är av princip emot att man ska tvingas betala för att få köpa. Tycker att man kunde se det som ett miljöpolitiskt ställningstagande att premiera folk som inte tar bilen till julmarknaden... Att inte ta betalt av fotgängare, alltså. Jag har också lyckats fästa upp julbelysningen i bönsnörena och tomtat till det i en syren.

Och så kommer då tvättmaskinen och lägger smolk i duktighetsbägaren. Aldrig får man vara riktigt glad.

Musikalisk? Jag?

Nä. det har jag ju aldrig varit. Och idag fick jag det ultimata beviset. Jag stod utanför stadsdelens inkvarteringsverksamhet (och då menar jag inte hotell Hyttgatan) där det hålls på med att byggas tvättstuga och andra vattenburna faciliteter. Trasan undersökte noga någon intressant plätt i rännstenen.

Då! Ett telefonsamtal! Men det durrade inte i fickan av Reise, reise? Och varför inte det då? Jo, för att det inte alls var ett telefonsamtal i min mobil. Det var någon som startade en motorsåg i tvättstugebygget.



(Och här kunde det vara läge för någon av mina high tech supportrar att lägga in ett klipp på Rammstein. Men de har väl slutat titta in, eftersom jag bloggar så sällan....)