Hushållshjälp

Trasan är väl för duktig! Härom dagen undrade jag vad hon höll på med, medan jag åt frukost. Det slaskade och skramlade lite. Kan ni förstå? Hon gjorde ren spisen. Speciellt kring ugnsluckan. Nästa vecka tror jag att hon tar över matlagningen också.

En plåthink för aska?

Hurtade iväg till loppisen på Ingarvet. Hittade en fin hink från Kockums - med lock. Lyfte på locket och såg att den även var utrustad med en sittring! Tyckte priset var lite högt och vimlade vidare. När jag återkom till hyllan var hinken borta och jag tänkte att det nog var en vink från ovan (det är en religiös loppis) att jag inte skulle köpa den. Men kan ni förstå? Någon hade bara omexponerat den och ställt den på ett bord en bit ifrån. Så jag köpte den. Det är väl bra med en fin hink att ha aska i. Och som man kan använda till något annat om nöden kräver, t ex på landet när det ösregnar mitt i natten...

Glömda grejer

Ni vet ju hur mycket jag gillar att gäster glömmer grejer.Då förstår man ju att de har varit här! Den här julen var riktigt bra! Så sent som igår hittade jag Snörets sminkpenslar. Och innan alla ens åkt hem hade Igelkottspojken glömt bok och konstig sladd och iPod och Kurtan glömde en hel kasse med nyinköpta kläder och Snöret en benvärmare och Den fd krullhåriga ett par vantar. Och så finns det ytterligare ett par vantar. De kanske bor i Skellefteå. Men Den stora systern har blivit så dålig på att ringa sedan hon fyllde 32 (för en vecka sedan), så jag har inte kunnat fråga henne... Idag snofsade jag upp mig i fina rosa julklappsyllestrumpor och matchade med rosa linnerock. Och så funderade jag på att nå den yttersta sofistikeringen med att applicera rosa ögonskugga, nu när jag ändå hade Snörets penslar tillgängliga. Fick ta bort alltihopa. Det såg mera ut som en allvarlig ögoninfektion.

Tjugondag knut är julen slut

Ryktesvägen nåddes jag av budet att FEV skulle samla upp alla julgranar i lördags. Det låg granar både här och där och jag funderade mycket på vad jag skulle göra med min. Klädde i alla fall av den, men den var så grön och obarrande att jag funderade på att ha den kvar med lyset i ett tag till. Idag söndag stod alla granar kvar och Granntanten stod och återvann grenar till sina blomlådor och erbjöd sig att hjälpa till. Vi såg sopbilen brumma förbi bara ett kvarter bort. Sagt och gjort. Världens rusch. Ur med belysningen, upp med julgransfotsskruvarna, och så bar vi ut stackarn i ett lakan som ett annat lik. Det tyckte Granntanten var händigt. Hon gjorde ett försök att starta en ny karriär häromåret och hade praktik på en begravningsbyrå. Så hon var van, sa hon. Det var faktiskt en väldigt bra metod. Men tomt blev det.

Inne fast ute fast tvärtom

Mina fina födelsedagsdator har blivit antik. Fem år gammal och redan för gammal. Jag kom inte in på hotmail och inte gick det att övertala den heller. Så på allmän rekommendation tillverkade jag en gmail-adress. Men inte tusan kommer jag in där heller när jag vill. Från Safari - ja. Från Eldräven eller vanliga interwebben - nej. Jäkla skrutt. När jag skriver in min adress vill googlet att jag ska göra något konstigt registrerande. Och försöker jag med den nya adressen så ställer den inte upp utan säger att någon annan redan har den. Snart får man återgå till papper, penna och kuvert och frimärke. Det var bättre förr.

Inbruten och återuppstånden!

Julen är slut. Huset är tomt. Så när som på mig själv och Trasan. Och julgranen. Nästsista dagen mellansystrarna var kvar arrangerade de en friluftsaktivitet. Pulkaåkning i Åsbobacken. Jag borde ju ha haft förstånd att inte pröva på. Man är ju ingen ungdom längre. Men efter ett ängsligt halkande för att komma i startposition satte jag mig på det blåa tefatet och skumpade iväg. Det var hemskt vad ont det gjorde i rumpan i den stenhårda och ganska upptrampade backen. Bromsade med allt jag hade av armar och ben. Det gjorde också ont. Till slut stannade ekipaget upp. Och här sitter jag nu fem dagar senare och har fortfarande ont i rumpan och en blåslagen armbåge. Det finns ett bäst före också för tefatsåkning. Anteckna det!