Inbruten och återuppstånden!

Julen är slut. Huset är tomt. Så när som på mig själv och Trasan. Och julgranen. Nästsista dagen mellansystrarna var kvar arrangerade de en friluftsaktivitet. Pulkaåkning i Åsbobacken. Jag borde ju ha haft förstånd att inte pröva på. Man är ju ingen ungdom längre. Men efter ett ängsligt halkande för att komma i startposition satte jag mig på det blåa tefatet och skumpade iväg. Det var hemskt vad ont det gjorde i rumpan i den stenhårda och ganska upptrampade backen. Bromsade med allt jag hade av armar och ben. Det gjorde också ont. Till slut stannade ekipaget upp. Och här sitter jag nu fem dagar senare och har fortfarande ont i rumpan och en blåslagen armbåge. Det finns ett bäst före också för tefatsåkning. Anteckna det!