På promenad med en kändis

Det hände sig i eftersomras att Trasan och jag upptäckte en fläkt av stora världen hemma på Elsborg. Burgarbussen hade parkerat precis i närheten!

Trasan och jag hastade hem efter plånboken, jag beställde min burgare och Trasan hade extrem framgång. Hon fotograferades och prisades på olika sätt. Till sist blev hon bjuden på en rå köttbulle, stor som en tennisboll. Jag tror hon svalde den hel...

Nåväl. Under vår morgonpromenad vid 12-snåret rundade vi lite finkänsligt en bil, som skulle ta sig ut på Ornäsgatan. Då vevade chauffören ner rutan och frågade om inte det där var Trash? Jodå. Det måste jag ju erkänna. Det visade sig att det var Burgarbussen som var ute och åkte i civil bil.

Som grädde på moset eller åtminstone heminlagd gurka på burgaren fick jag en komplimang för min vita skinnmössa. De tyckte att den matchade Trash.

Mitt i natten ringer det i telefonen!

Efter en trevlig, men lite tankspridd julgransplundring, med Älvan av Stål (kollega)gick jag till sängs och läste slut senaste Gabaldon. Den skulle sluta sorgligt, men jag betraktar det nog mest som trolig cliff hanger...

Mitt i natten ringde det! Omusikalisk som jag är kunde jag först inte fatta. Telefonen låg ju inte i sängen, som den brukar när den ska jobba som väckarklocka... Till slut kände jag igen min ringsignal, hittade telefonen i byxfickan som i anslutning till själva byxan hängde i badrummet. För sent.

Men det var Granntanten som ringt, så jag ringde tillbaka. Eldsvåda på Hyttgatan!

Vimlade upp och så småningom ut, släpandes på Trasan. Om det sista var säkerhetstänk eller ursäkt vet jag inte. Brandkåren jobbade och vit rök bolmade upp. Verkade inte vara så mycket att oroa sig för och gick in igen.

Men tydligen var den riktiga dramatiken ett par timmar bort. När brandkåren tagit hål i taket för att kunna släcka uppifrån tog det fart. Nu står bara ett rangligt, rykande stockskal kvar.

Fel grej i fel hål

Julen är över och så även nyårsafton.

Den sistnämnda begicks på Rolfgården i arrangemang av personer från en yngre generation, men som i alla fall i sin godhet inviterade även mig.

Förtäringen var av typen uppstyrt knytkalas och på min lott föll tillverkande av lammfärsbullar i tomatsås. Tilldelades 1 kg lammfärs och knöfflade ihop en köttbulledeg, stekte bullarna och behövde inte nämnvärt skämmas över resultatet.

Det konstiga inträffade ett part dagar senare.

Jag förnam en lite äcklig lukt, som verkade härröra från min vänstra hand. Sniffade och tvättade händerna, men lukten ville inte ge sig. Omsider kom jag på att titta i min fina Björg-ring - ett korphuvud med gnistrande ögon. Det visade sig att hela korphuvudet var fullt av, vid det laget ganska ankommen, köttfärs.

Sanering. Och avslutande behandling med nedsänkning i Klorin. Det sista har förutom den bakteriedödande funktionen också till följd att silvret svartnar. Och ett korphuvud ska ju rätteligen vara svart.

I det här sammanhanget passar det ju bra att minnas min öronbehandling från i somras. Jag har märkt att det hjälper mot kliande öron att sätta lite mjukgörande salva på en tops och smörja öronen. Provade detta i somras med något som Den Stora Systern lämnat kvar i tvättrummet. Hon är lite känslig, så jag trodde det var dyraste bästa hudkrämen i universum. Det var det inte. Det var solkräm med solskyddsfaktor 50! Ganska bortkastat i öronen, om man säger så.