Mitt i natten ringer det i telefonen!

Efter en trevlig, men lite tankspridd julgransplundring, med Älvan av Stål (kollega)gick jag till sängs och läste slut senaste Gabaldon. Den skulle sluta sorgligt, men jag betraktar det nog mest som trolig cliff hanger...

Mitt i natten ringde det! Omusikalisk som jag är kunde jag först inte fatta. Telefonen låg ju inte i sängen, som den brukar när den ska jobba som väckarklocka... Till slut kände jag igen min ringsignal, hittade telefonen i byxfickan som i anslutning till själva byxan hängde i badrummet. För sent.

Men det var Granntanten som ringt, så jag ringde tillbaka. Eldsvåda på Hyttgatan!

Vimlade upp och så småningom ut, släpandes på Trasan. Om det sista var säkerhetstänk eller ursäkt vet jag inte. Brandkåren jobbade och vit rök bolmade upp. Verkade inte vara så mycket att oroa sig för och gick in igen.

Men tydligen var den riktiga dramatiken ett par timmar bort. När brandkåren tagit hål i taket för att kunna släcka uppifrån tog det fart. Nu står bara ett rangligt, rykande stockskal kvar.