Att gå i sina penseer

Igår kväll under svinpälsarnas sista kisstur i Hästparken gick jag och funderade på dialekter. Hade satts att göra en hörövning med en av klasserna på sfi. Mest funderade jag på gotländska och försökte säga "det är lett å speile på Keino", så där som dom säger i reklamen.

Så jag lullade på och mimade speile allt vad jag kunde. Plötsligt ryckte Zero i kopplet och Trash var inte sen att hänga på. Det satt en stor orange katt under en gran!

Tack och lov att det var Zero som ryckte först, så att jag hann landa lite i verkligheten innan Trash satte in sitt ryck. Annars hade det nog slutat med att liten rultig tant hade sprungit benen av sig runt hela Elsborg. Först en orange katt, sedan en vit raggig blandmastiff följd av en något mera stelbent gjutjärnsretriver och sist en flåsande tant i röd täckjacka och med döden i hjärtat.