Hemmaduktig

Åter en härlig avkopplande helg när jag bara lullat runt och pratat högt med mig själv. Man får så kloka svar då. Så sa min farmor i alla fall.

Kylskåpet blev avfrostat och pinsamma burkar med konstiga innehåll blev slängda. Lyckades också torka av badrumshyllan där någon kosmetisk produkt hade kreverat och deodoranten hade en tendens att landa just i kletfläcken. Rensade också medicinlådan. Mest hundmediciner faktiskt. Vilket ju tyder på att humankapitalet är rätt friskt.

Avslutade med att inleda en omorganisation av Kurtans rum. Så här - precis som hos Örnbjörn & Den fd Krullhåriga - står det påsar och lådor och böcker, böcker, böcker precis överallt.

Jag - ett miljöhot?

I måndagens DN och på första sidan och allt finns den braskande rubriken att "Kornas miljöfarliga rapande ska undersökas". Läser man artikeln framgår det att korna inte bara rapar. De pruttar också. Och släpper alltså ut en massa farliga växthusgaser. Metan!

Och nu kommer det allra hemskaste. Jag pruttar också. Ibland. Och nu känner jag mig som en riktig miljöbov varje gång det händer. Känner mig inte alls lättad på samma sätt som förut. Bara skämmig. Funderade t o m på om jag borde lägga om dieten på något sätt. Så att det aldrig mer skulle hända.

P.S. Försökte vara lite hightech och sätta in en bild av DNs förstasida. men det bidde bara en massa konstiga bokstäver och siffror och slashar av alltihopa.

Toalettdykare

Jag har sagt det förut. Jag kan säga det igen. Det är så himla roligt när alla småttingar kommer på besök och det är så himla skönt när de åker hem igen.

Förra helgen gick åt till att förtvivlat försöka författa ett dokument för den där fortbildningskursen jag har förunnats att gå. Och det var så svårt. Jag som brukar kunna bluddra på om precis vad som helst. Nu kan jag modifiera det till att jag kan bluddra på om precis vad som helst om det finns någon form av rim och reson i botten.

Denna helg är min första själv-helg på jag vet inte när. Och jestanes vad skönt det är att bara lulla runt och muttra för sig själv. Trodde att jag hade lyckats plocka ner alla juldekorationer och städat bort dem. Men då hittade jag dem. Tomtarna på muggen. Det var fort gjort att plocka ner dem. Men fick en, som det visade sig inte så lyckad, idé. Tomteskrällena har tvättnypearmar och brukar klättra på ett snöre på muggen. Tänkte att man kunde vira ihop deras paketsnöre och sedan nypa fast dem i nystanet och på det viset åstadkomma en praktisk och välorganiserad icke-säsongsförvaring. Sagt och gjort. Dessvärre valde tomte nummer två att sprätta iväg och landade i toaletten! Äckelpäckel. Speciellt som uppgiften efter tomtepaketerandet hade varit att göra ren nyss nämnda bekvämlighetsinrättning.

Nu ligger han nyduschad på tork. Och äggklockan har ringt två gånger, för jag har risgrynsgröt på gång - hittade lite halvantik mjölk i kylen...

Det trodde ni inte!

Besiktning på bilen idag. Och kan ni förstå? Inte en endaste tvåa! Lite spännande begynnande rosthål i hjulhusen och höger bak. Blev så till mig att jag firade med att köpa nya torkarblad till bilen. Nu gäller det bara att få dem att fastna på bilen också. Men köpta är de.

P.S. Stavningsprogrammet ingriper och tycker att jag ska skriva "torrakblad" eller "tolkarblad" istället. Jag avstår.

Biltulleri

På någons goda inrådan ansökte jag om autogiro på biltullen i Stockholm. Det är inte ofta jag kör förbi, så det kan ju knappast handla om några större summor och därför kändes det ganska begåvat och föga ekonomiskt riskfyllt. Jag har ju redan varit nära nervsammanbrott ett par gånger den här hösten p g a biltullarna.

Första gången lyckades jag nämligen köra in och sedan ut och sedan in igen innan jag hittade fram till Snöret. Tre gånger! Och det i rusningstrafik. Och i en bil som krävde full värme och full fläkt för att inte börja koka. Och sedan glömde jag bort att betala och när jag äntligen kom ihåg var det gratis, för det är gratis dag före helg.

Nu sist gick det bättre så till vida att jag hittade fram direkt. Men glömde att betala i många veckor. Men det slutade också lyckligt, för man får faktiskt 30 dagar på sig att glömma innan man kommer ihåg.

Nåväl. Autogiro verkade ju bra. Fyllde i och grejade och fick omsider hem ett papper som skulle skrivas under och skickas tillbaka. Detta papper flöt upp i samband med december månads räkningsbetalningar. Tyvärr försvann det också i samma veva. Mycket mystiskt.

Sedan dess har jag haft planer på att göra en ny ansökan. Men glömt det lika frekvent som det där med att betala biltullarna.
Igår anlände med posten ett kuvert från autogiroriet, där det stod att betalningsuppdraget gentemot Vägverket var upprättat.

Jag måste ha skrivit på och postat i sömnen? Det var slutet på den historien.

Och sen blev det jul och då var det förkylt.

Sakta men säkert övermannades min lilla lekamen av diverse baciller. De är ju så rädda om sin ynkliga ersättning, mina kära elever, att de släpar sig till skolan om de bara tror sig kunna hålla sig på benen tills de har kommit fram. Sedan sitter de rödögda och snorande och halvsover och lär sig ännu mindre än vanligt. Allt medan deras baciller står som en sky ikring dem.

Precis lagom till julafton var det min tur. Och här har man gått och sett fram emot denna tillställning, omgiven av sina småttingar, och det enda man längtar efter är att få gå och lägga sig.Dessutom fick jag skitnågra paket. Precis som jag hade sagt att jag ville ha. Men det var väldigt lång tid att vänta mellan paketen. Aldrig är man riktigt nöjd... Nja, allvarligt talet var jag väldigt nöjd med att de hade förstånd att ta mig på orden. men det var väldigt långt emellan paketen. Det är sant.

Dagen innan det var dags att återgå till verkligheten började symptomen klinga av. Inget Ippåhipp behövde sväljas. Och till och med hostan började visa tecken på att ge vika.

Vissa av småttingarna ställde upp på en tur till det gamla landet för att hämta mormorns möbler. Själv kravlade jag mig ur sängen och bestyrde med en relativt näringsmässigt tillfredställande frukost. Juice, te och två grahamskorpor. Med ost var det tänkt. Slet och rev och krängde med plastpåsen som omslöt hushållsosten. När den äntligen beslöt sig för att släppa taget landade den med en duns rakt på de färdigbredda skorporna. Det blev bara smulor kvar.

Vilken kanonbörjan på den dagen. Arbetsdagen gick väl OK. Så när som på att Värsta Lexikonslitaren inte alls var nöjd med sin placering i annan klass och lyckades tjata sig tillbaka. Och lexikonet har redan tappat pärmarna.