Biltulleri

På någons goda inrådan ansökte jag om autogiro på biltullen i Stockholm. Det är inte ofta jag kör förbi, så det kan ju knappast handla om några större summor och därför kändes det ganska begåvat och föga ekonomiskt riskfyllt. Jag har ju redan varit nära nervsammanbrott ett par gånger den här hösten p g a biltullarna.

Första gången lyckades jag nämligen köra in och sedan ut och sedan in igen innan jag hittade fram till Snöret. Tre gånger! Och det i rusningstrafik. Och i en bil som krävde full värme och full fläkt för att inte börja koka. Och sedan glömde jag bort att betala och när jag äntligen kom ihåg var det gratis, för det är gratis dag före helg.

Nu sist gick det bättre så till vida att jag hittade fram direkt. Men glömde att betala i många veckor. Men det slutade också lyckligt, för man får faktiskt 30 dagar på sig att glömma innan man kommer ihåg.

Nåväl. Autogiro verkade ju bra. Fyllde i och grejade och fick omsider hem ett papper som skulle skrivas under och skickas tillbaka. Detta papper flöt upp i samband med december månads räkningsbetalningar. Tyvärr försvann det också i samma veva. Mycket mystiskt.

Sedan dess har jag haft planer på att göra en ny ansökan. Men glömt det lika frekvent som det där med att betala biltullarna.
Igår anlände med posten ett kuvert från autogiroriet, där det stod att betalningsuppdraget gentemot Vägverket var upprättat.

Jag måste ha skrivit på och postat i sömnen? Det var slutet på den historien.