Tidelipom!

Det snöar! Och Kurtan har bytt till vinterdäck idag. Och detta är inlägg nummer 200. Inte lite på samma dag!

Oväntat naturintresse

Att jobba på sfi är helt fantastiskt. Idag fick jag frågan hurdana tänder en älg har? Övervägde akutsamtal till någon veterinär - fullfjädrad eller mera i kläckningsstadiet. Nu finns tackålov interwebben, med svar på allt.

Det visade sig att älgar saknar framtänder i överkäken. Det kan man bl a se på spåren efter deras barkgnag, De hakar i med sina underkäkständer och flänger av (så stod det!) barken. Denna värdefulla upplysning fanns i en rapport från SLU. Men varför i all världen vill en brutta från Somalia veta något om älgars tandstatus? Jo! Är man muslim är det OK att äta kött från djur som saknar framtänder i överkäken!

För övrigt råkade vi halloweenpynta Trasan med en grön dödskalle i filt. Klistrad med Karlssons klister i pannan. Hon har inte märkt det än. Inte ens fastän Kurtan bar fram stora spegeln åt henne.

Mullvad?

Zero börjar ju vara rätt ålderstigen nu. Hör inget och ser lite glest. Men det är väl som dom säger. Sviker en (eller två) färdigheter tar någon annan över. Aldrig förr har han varit en sådan mästare på att böka upp små ätbarheter i lövhögar och buskar. Han hittar nästan jämt något att tugga på! Det är så att Trasan ligger i lä.

Idag var det ändå Trasan som triumferade. Först en pomfritt! Oj, vad hon stretade för att komma åt den. Och i kvällsmörkret spårade hon upp resterna efter någon slarvig baby som hade strösslat rån över halva parken. Trodde vi skulle vara tvungna att campa där i natt.

Varför?

Den Stora Systern - nybliven förvaltare av bl a vinbärsbuskar och dessutom något av en prakthusmor - hamnade i syltburksnöd i höstas. Varpå jag genast satte igång med att spara burkar. Sån är jag. Sopelisop.

Nu undrar jag bara varför kommersiella glasburksanvändare måste använda så starkt klister på sina burketiketter? Ibland är det nästan omöjligt att få av etiketten. Verkligen omöjligt är det på de flesta vin- och ölflaskor. Det är ju inte så att burkarna (och flaskorna) ska returneras och pånyttfyllas med mera sylt av samma sort. De ska bara kastas i en glaskontainer för att (säger de i alla fall) så småningom bli nya burkar (och flaskor).

Sådant kan jag komma att tänka på lite plötsligt en lördag klockan halv fem.

Rondelltant!

Det hände sig för ett tag sedan att jag på väg hem från bussen såg två män i självlysande västar ivrigt sysselsatta med en röd fåtölj - mitt i en rondell.

Nyfiken som jag är stövlade jag ut i rondellen för att fråga vad de höll på med. Det visade sig vara en av Faluns mer prominenta fotografer, Trons-Lasse, i färd med ett för Vägverkets räkning fotografera hur bullrig trafikmiljö kan vara störande. Tror jag att han sa. Nåväl. Inte nog med denna upplysning, jag förmåddes efter lite trugande (jag ser ju aldrig riktigt klok ut på bild) att ta plats i fåtöljen. Här se ni resultatet!

Bakifrån ser jag ju inte så pjåkig ut, eller hur?

En gång är ingen gång. Två är början på en trend?

En gång i tidernas morgon var min ambition att i den här bloggen delge världen diverse intressanta iakttagelser av allmän natur. Vad blev det? Ett enda stort hemmahos och nuharvovvarna...

Då och då har jag varit i närheten av mina ambitioner. Till exempel när jag skrev om att människor helst vill ha små gulliga djur och därför klär sina bebisar i mössor med öron. Så att ungen ser ut som ett litet djur.

Nu tror jag nämligen att mänskligheten har tagit ett steg till. Alla vet vi ju hur ungdomskulten styr och ställer. Att föräldrar vill vara mera kompisar än vuxna anhöriga till sina barn. I själva verket vill de vara barn! Kanske rentav till sina barn?

Först ut var McD med den där reklamen om den förnumstige mannen (ca 6 år gammal), som ser tillbaka på sitt liv och på de "högst tveksamma beslut" han har tagit... Nu kommer en researrangör och citerar barn: "Det är skönt att veta att de har de bra, när jag går i skidskola. Gustav 4 år"

När det här kommer i tidningen - kom ihåg vem som sa det först!

Annars. Så typiskt! När jag startade en tvättmaskin i morse tänkte jag att det kanske är klokt att skaka om sköljmedelsflaskan lite. Så att inte allt det gottaste blir kvar på botten. Skakeliskak! Splosch! Någon idiot (troligen jag själv) hade inte skruvat på kapsylen, så sköljmedlet skvätte runt halva tvättstugan.

Nu luktar där ganska gott.

Förlåt mig Bosse!

Ajdå. Bosse blev feldiagnostiserad.Fransk bulldog skulle det ha varit, säger Snöret. Lät mig väl förledas av namnet. Och så var jag lite fundersam om bostonterrier verkligen gick att få i helsvart. Men jag ville ju inte verka dum. Vilket jag ju alltså ändå verkade vara. Så kan det gå.

Hemkommen från Den Stora Systerns och hennes Långsmale vän. Gulligt hus, lagom litet, väldigt mycket färdigt, så mina insatser blev inte så minnesvärda. Och den Långsmale vännen har ett lite svårläst responssystem. Det känns ibland som att han låter tanten hållas och innan jag har borstat tänderna ikväll har han gjort ogjort. Han saknar faktiskt helt den här familjens böjelser för svaga kitschinslag. Och nu uttryckte jag mig väldigt försiktigt. Men om jag säger att den fina kapsyltavlan på nåder kan få hänga över tvättmaskinen kanske ni förstår vad jag menar.

Annars kan jag rapportera till alla i hela världen som naturligtvis är oerhört intresserade, att jag efter korrespondens med dörrfabriken fått veta att man visst kan få en sådan dörr som jag vill ha. Den kostar lika mycket som den jag inte vill ha. Det tar 6 veckor att få den. Och så kanske (läs: högst sannolikt) måste man väl ta ur karmen som Igelkottspojkens pappa så händigt redan har applicerat i dörrhålet. Men lite sweet (som Liza skulle ha sagt - åtminstone i fjol) skulle det vara.

Är jag en puckomagnet?

Trasslet med id-kort har jag redan tjatat om. Likaså brillorna. Det tredje paret har fortfarande inte synts till, Och det halvkrossade paret jag provkör är fortfarande lika dåligt. Ser ut som en uggla på nattlig musspaning (höger-vänster-höger-vänster-höger-vänster-huvudvridning) när jag läser ett A4 papper. Skärpan räcker inte från början av raden till slutet av raden. Ska det vara så, Sverker Olofsson?

I helgen var det trevligt besök av Snöret, Igelkottspojken, Småtassade skolfröken och Det Ekonomiska Ogeniet. Och Skolfrökens syster och tuffa pojkvän och lilla kubformade Bosse, av rasen bostonterrier. Han svirrade på så att Trasan blev trött och lite grätten. Sedan kräktes han lite här och där. men bara små skvättar som hans matte omedelbart torkade upp. Sushi och kanelbullar och bara trevligt. Allt det här kan betraktas som ett lysande undantag i raden av annat trassel.

Igelkottspojkens pappa var också här, för att sätta in en ny dörr i pannrummet. Dörren beställdes i augusti. Kom för tre veckor sedan och har sedan stått och väntat på den där pappan. När det stora ögonblicket var inne - dörren skulle hängas på - visade det sig att den inte var identisk med den dörr jag redan har.

Och ändå hade jag särskilt cyklat ner igen från Spånex (dom är ju nästan vad dom heter!) för att fotografera den redan monterade dörren och sålunda förvissa mig om att få en till likadan.

men nej! Nu har det visat sig att den första dörren var en kampanjdörr och sådana tillverkas bara ibland. Nu finns det bara samma dörr med helt onödiga extradekorationer på. Och det var en sådan jag fick. Och inget kan man göra åt det heller. Jo. Häva köpet. Och stå kvar med masoniten och mineralullen i dörrhålet. Eller köpa en dörr som är ännu mera udda.Det blir nog till att bita i det sura äpplet och lära sig blunda när man tittar åt det hållet.

Och idag försökte jag söka kurser för kompetenshöjande till våren. Och det är så förtvivlat krångliga sidor man ska in och ut på. det konstigaste var en kurs som kollegan L sökte förra veckan inte går att hitta denna vecka. Inte via högskolans hemsida, inte med det nummer som uppges på högskolans hemsida och inte ens med det nummer kollegan L lyckades söka den med förra veckan. Inga träffar. säger datorn varje gång.

Men i morrn åker jag norröver och roar mig i Den Stora Systerns garderober. Sedan ska jag komma hem igen och bryta ihop.