Förlåt mig Bosse!

Ajdå. Bosse blev feldiagnostiserad.Fransk bulldog skulle det ha varit, säger Snöret. Lät mig väl förledas av namnet. Och så var jag lite fundersam om bostonterrier verkligen gick att få i helsvart. Men jag ville ju inte verka dum. Vilket jag ju alltså ändå verkade vara. Så kan det gå.

Hemkommen från Den Stora Systerns och hennes Långsmale vän. Gulligt hus, lagom litet, väldigt mycket färdigt, så mina insatser blev inte så minnesvärda. Och den Långsmale vännen har ett lite svårläst responssystem. Det känns ibland som att han låter tanten hållas och innan jag har borstat tänderna ikväll har han gjort ogjort. Han saknar faktiskt helt den här familjens böjelser för svaga kitschinslag. Och nu uttryckte jag mig väldigt försiktigt. Men om jag säger att den fina kapsyltavlan på nåder kan få hänga över tvättmaskinen kanske ni förstår vad jag menar.

Annars kan jag rapportera till alla i hela världen som naturligtvis är oerhört intresserade, att jag efter korrespondens med dörrfabriken fått veta att man visst kan få en sådan dörr som jag vill ha. Den kostar lika mycket som den jag inte vill ha. Det tar 6 veckor att få den. Och så kanske (läs: högst sannolikt) måste man väl ta ur karmen som Igelkottspojkens pappa så händigt redan har applicerat i dörrhålet. Men lite sweet (som Liza skulle ha sagt - åtminstone i fjol) skulle det vara.