ICA-logik

Min ICA-butik har genomgått renovering. Då kan man ju förstå att det blir extra svårt att hitta vad man ska ha. Det är ju illa nog när en butik piffar till det lite med att byta plats på tvål och tuppappaer. Efter renoveringen har de hittat på en massa nya fiffigheter som att särskilja på ost och matlagningsost, bara för att ta ett exempel.

För en vecka sedan fick jag för mig att jag ville ha en bit parmesan. Körde varv på varv med min kundvagn och tittade ömsom i hyllan med ostost och ömsom i hyllan med matlagningsost. Inte en parmesansmula så långt ögat nådde. Utanför satt Trasan och frös om rumpan, så jag gav upp.

I fredags gjorde jag om försöket. Det blev minst lika många vändor runt samma hyllor med en och annan avstickare till mjukosthyllan som ligger till höger om korven som ligger till höger om ostosten...

Till slut frågade jag och fick handgriplig vägledning fram till parmesanen. Den hade en egen liten hylla mellan köttkorven och färskpastan. Efter denna käcka kombo kom bacon och falukorv för att sedan följas av den redan omtalade ostosthyllan.

Tänk att jag inte kunde räkna ut det själv.

Jag trodde hon hade slutat

Trasan, medelålders och lugn som en filbunke, har fortfarande det i sig. Igår hittade jag något svart och knorvigt på golvet. Trodde det var ett provätet After Eight-papper. Det var det inte. Det var tv-fjärkans batterilock.

På't igen!

Nu har det jobbats i ett par veckor. Som det med största sannolikhet har framskymtat flyttade vi till nya lokaler på dit- och hitsidan om jul.

Vi hann packa upp våra pinaler och det mesta av våra gemensamma böcker, för vars förvaring och hantering vi har begåvats med ett Klippåklistrarum. Min stadiga passion för garderobsorganisation har gjort att jag ytterst frivilligt och framfusigt har tagit på mig någon form av materialrumsmammaskap. Före jul lyckades jag och en kollega t o m få plats för ett runt bord nära fönstret i detta KåK-rum. Men se där kammade vi noll! Vår allestädes närvarande rektor ingrep och sa att där skulle det minsann inte finnas något sådant. Genom att bussa flyttgeneralen på högskolans vaktmästare fick vi dock en gammal labb-bänk att stå och bläddra kopior på och tejpa ihop grejer som vi kan ta ännu fler kopior på. Så som det ser ut just nu är det att om två tanter står och klipper och klistrar får tredje tant som önskar tillverka egna läromedel antagligen sitta på golvet och bläddra i böckerna...

Även vad gäller klassrum drog jag en liten nitlott. Sist jag berörde ämnet hade vi ännu inte hittat rummet. Det visade sig att 116 än så länge bara är en arkitektfantasi, men 112 finns och ska omsider styckas upp så att en 116 uppstår. Jaha!

När då salen äntligen var lokaliserad visade det sig att jag inte hade behörighet att ta mig in i den. Även detta problem löste sig. Då anföll underjordens alla odörer. Det luktade Obbola, som en av kollegerna med norrlandsrötter formulerade det. Eleverna gnydde och pekade på en golvbrunn. Vaktmästaren visste bättre och skyllde på ventilationen. Gissa vem som hade rätt till slut? Eleverna!

Nu har det idkats omarronderingar i klasserna och jag har avancerat ett snäpp från rena nybörjare till blivande halvfärdiga. Tyvärr hade jag helt förträngt gnällorkestern som brukar uppstå i dylika situationer. Hälften av eleverna springer till sina gamla fröknar och klagar på att de andra eleverna pratar för mycket och att de inte lär sig tillräckligt fort. Resten springer också till sina gamla fröknar och klagar på att undervisningen går för fort fram. Och så var det en som nästan inte kan läsa och dessutom klagar på att det är för många nordafrikaner i klassen...

P.S. Kan inte låta bli att skryta lite. Jag klarade tentan som jag tvingades syssla med halva jullovet, medan barn och andras barn hade det trevligt en trappa ner. Fick VG. Och det tyckte jag för en gångs skull att jag var värd. Så mycket som jag fick försaka,

Mobboffrets revansch

Jaha. Vad är det jag brukar hävda? Jo, att bilen är bra.

Idag har bruna bilen och jag varit på besiktning. Inga fel! Fina lyktor, fin handbroms, superfina avgasvärden... Det blev dock några "bra att veta" som att det kan vara klokt att fixa avgasröret och sedan lite svetsa på länkarmarna fram. Men inget superakut.

Vad säger ni nu då?

Reckless drivers!

På måndag ska Saaben besiktigas. Jag har till och med tagit semester dagen till ära. Dock var det lite bekymmersamt med hela bilen. Igelkottspojken kom hem under jullovet och okvädade den stackarn, trots att sådana bilar inte ens görs numera (det var ett riktigt trött skämt, lovar att aldrig mer säga så) och hävdade att fläkten inte ens gick mer.

När jag följde Örnbjörn och den fd Krullhåriga till tåget var det på håret att jag tog mig in i garaget utan att motorn började koka. Så det här med besiktning kändes lite nervöst. Verkade liksom lite vågat att kosta på den dyra reparationer innan Bilprovningen sagt sitt.

Funderade till och med på en så radikal åtgärd som att öppna motorhuven och studera tillgången på kylarvätska! Men det kändes lite jobbigt. Speciellt som jag hade lyckats parkera så snett att det var knepigt att ta sig in i bilen och dra i den där flärpen som får huven att poppa upp.

Istället ringde jag till Inge Rost. Han bad mig ställa bilen utanför sin verkstad igår kväll. Sagt och gjort.

Idag ringde han och sa att bilen mådde bra. Fläkten gick och allt var frid och fröjd. Det visade sig nämligen att alla säkringar hoppat ur (de gör visst de med tiden, för "spännena" slappnar) och att det fattades tre liter glykol i kylaren...

Är faktiskt lite tveksam om jag ska låna ut bilen mer till glopar som kör så att säkringarna skramlar runt som ärter i en burk och som inte ens kollar kylarvätskan. Man ska vara försiktig med gamla bruna bilar. Sådana som inte ens - ja ni vet...

Dubbelpilutta!

Hemma på vår gata töms soptunnorna på tisdag morgon, udda vecka. Det där med udda vecka håller jag inte så väldigt noga reda på. Udda vecka är liksom synonymt med varannan vecka. Brukar titta på bilarna. Vi har nämligen veckoparkering också. Står de på andra sidan gatan är det soptisdag.

Igår kväll såg jag att några nötter hade ställt ut sina tunnor? Log snett och överseende, väl vetande att jag minsann ställde ut min tunna förra veckan och fick den tömd. Tittade lika snett och överseende på någon tönts bil som stod parkerad på andra sidan, medan granntanten snyggt och prydligt hade flyttat sin till vår sida. Andrasidedstönten stod precis mitt emot granntantens bil och det bidde väldigt smalt emellan. Alltså var jag övertygad om att andrasidestönten var lite extra töntig.

Men kan ni förstå? I morse var det granntanten som hade böteslapp på rutan! Då insåg jag att undret hade inträffat. Två udda veckor på rad. Förra året slutade med vecka 53 och det nya började kanske inte lika överraskande med vecka 1. Tyckte nästan lite synd om granntanten.

Idag har vi haft studiedag och bl a läxats upp på förhand av rektorn i nästan en kvart om hur viktigt det är att vi håller ordning i personalrumsköket... Barbarerna från sfi förstår väl inte sådant av sig själva?

Detta var en parentes.

Vi tilldelade oss också klassrum utifrån en lista som överste rumsfördelare satt ihop. På min lott föll sal 116. Jag och alla andra gav sig ut för att besiktiga våra nya kungadömen.

Men kan ni förstå? Sal 116 finns inte! Eller har i varje fall ingen dörr. 112-114 stod fint på rad, sedan följde tre (onumrerarde) toalettdörrar och sedan kom sal 118 och 119.

Sal 116 är kanske som Harry Potters tågperrong 9 och 3/4. Man kanske bara full av tro på sig själv ska störta rätt in i väggen och plötsligt befinna sig i 116?

Hotell Hyttgatan har stängt för säsongen

Vid ett-snåret lämnade de sista gästerna hotellet. Årets beläggning slog i och med bröllopet sin all time high beläggning. 17 övernattande. Tre tvättmaskiner senare har tystnaden slutat eka i öronen och direktionen har närmat sig den halvskrivna tentan.