På't igen!
Nu har det jobbats i ett par veckor. Som det med största sannolikhet har framskymtat flyttade vi till nya lokaler på dit- och hitsidan om jul.
Vi hann packa upp våra pinaler och det mesta av våra gemensamma böcker, för vars förvaring och hantering vi har begåvats med ett Klippåklistrarum. Min stadiga passion för garderobsorganisation har gjort att jag ytterst frivilligt och framfusigt har tagit på mig någon form av materialrumsmammaskap. Före jul lyckades jag och en kollega t o m få plats för ett runt bord nära fönstret i detta KåK-rum. Men se där kammade vi noll! Vår allestädes närvarande rektor ingrep och sa att där skulle det minsann inte finnas något sådant. Genom att bussa flyttgeneralen på högskolans vaktmästare fick vi dock en gammal labb-bänk att stå och bläddra kopior på och tejpa ihop grejer som vi kan ta ännu fler kopior på. Så som det ser ut just nu är det att om två tanter står och klipper och klistrar får tredje tant som önskar tillverka egna läromedel antagligen sitta på golvet och bläddra i böckerna...
Även vad gäller klassrum drog jag en liten nitlott. Sist jag berörde ämnet hade vi ännu inte hittat rummet. Det visade sig att 116 än så länge bara är en arkitektfantasi, men 112 finns och ska omsider styckas upp så att en 116 uppstår. Jaha!
När då salen äntligen var lokaliserad visade det sig att jag inte hade behörighet att ta mig in i den. Även detta problem löste sig. Då anföll underjordens alla odörer. Det luktade Obbola, som en av kollegerna med norrlandsrötter formulerade det. Eleverna gnydde och pekade på en golvbrunn. Vaktmästaren visste bättre och skyllde på ventilationen. Gissa vem som hade rätt till slut? Eleverna!
Nu har det idkats omarronderingar i klasserna och jag har avancerat ett snäpp från rena nybörjare till blivande halvfärdiga. Tyvärr hade jag helt förträngt gnällorkestern som brukar uppstå i dylika situationer. Hälften av eleverna springer till sina gamla fröknar och klagar på att de andra eleverna pratar för mycket och att de inte lär sig tillräckligt fort. Resten springer också till sina gamla fröknar och klagar på att undervisningen går för fort fram. Och så var det en som nästan inte kan läsa och dessutom klagar på att det är för många nordafrikaner i klassen...
P.S. Kan inte låta bli att skryta lite. Jag klarade tentan som jag tvingades syssla med halva jullovet, medan barn och andras barn hade det trevligt en trappa ner. Fick VG. Och det tyckte jag för en gångs skull att jag var värd. Så mycket som jag fick försaka,
Vi hann packa upp våra pinaler och det mesta av våra gemensamma böcker, för vars förvaring och hantering vi har begåvats med ett Klippåklistrarum. Min stadiga passion för garderobsorganisation har gjort att jag ytterst frivilligt och framfusigt har tagit på mig någon form av materialrumsmammaskap. Före jul lyckades jag och en kollega t o m få plats för ett runt bord nära fönstret i detta KåK-rum. Men se där kammade vi noll! Vår allestädes närvarande rektor ingrep och sa att där skulle det minsann inte finnas något sådant. Genom att bussa flyttgeneralen på högskolans vaktmästare fick vi dock en gammal labb-bänk att stå och bläddra kopior på och tejpa ihop grejer som vi kan ta ännu fler kopior på. Så som det ser ut just nu är det att om två tanter står och klipper och klistrar får tredje tant som önskar tillverka egna läromedel antagligen sitta på golvet och bläddra i böckerna...
Även vad gäller klassrum drog jag en liten nitlott. Sist jag berörde ämnet hade vi ännu inte hittat rummet. Det visade sig att 116 än så länge bara är en arkitektfantasi, men 112 finns och ska omsider styckas upp så att en 116 uppstår. Jaha!
När då salen äntligen var lokaliserad visade det sig att jag inte hade behörighet att ta mig in i den. Även detta problem löste sig. Då anföll underjordens alla odörer. Det luktade Obbola, som en av kollegerna med norrlandsrötter formulerade det. Eleverna gnydde och pekade på en golvbrunn. Vaktmästaren visste bättre och skyllde på ventilationen. Gissa vem som hade rätt till slut? Eleverna!
Nu har det idkats omarronderingar i klasserna och jag har avancerat ett snäpp från rena nybörjare till blivande halvfärdiga. Tyvärr hade jag helt förträngt gnällorkestern som brukar uppstå i dylika situationer. Hälften av eleverna springer till sina gamla fröknar och klagar på att de andra eleverna pratar för mycket och att de inte lär sig tillräckligt fort. Resten springer också till sina gamla fröknar och klagar på att undervisningen går för fort fram. Och så var det en som nästan inte kan läsa och dessutom klagar på att det är för många nordafrikaner i klassen...
P.S. Kan inte låta bli att skryta lite. Jag klarade tentan som jag tvingades syssla med halva jullovet, medan barn och andras barn hade det trevligt en trappa ner. Fick VG. Och det tyckte jag för en gångs skull att jag var värd. Så mycket som jag fick försaka,
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home