Nu har jag gjort en Örnbjörn!

Och med det menar jag inte att jag har skaffat mig ett fyrkantigt blåmärke på benet, vilket kan ha varit resultatet av gårdagens misshapp med truckar och flakramlingar och med akut behov av tröstbulle som följd.

Vad jag menar är att jag har beställt en ny telefon. Trivs inte riktigt med min Metal Black. Färgen är fin. Men det är ett himla bök med detta upplåsande varenda gång man får ett reklam-sms från Kapp-Ahl eller en konstigt stavad sjukanmälan från någon elev.

Nu blir det en röd. Med slide. Fast annars ganska lika. Och skulle jag nångång komma mig till Söderbodan kan det uppstå de mest förtjusande komplikationer och förväxlingsincidenter. För där finns en likadan.

Högt puckoindex

I söndagens DN skrevs mycket om hundar. Det fanns också en lång lista på hur olika hundraser lär sig saker och begriper vad man vill att de ska göra. Listan toppades av bordercollie som lär sig nya trix med kan det ha varit 5-10 repetitioner.

Längst ner på listan var afganhunden, På plats 78. Hundarna i den avdelningen behövde träna 80-100 gånger för att lära sig något enklare trix. På plats 73 kvalade mastifferna in.

Trasan som förmodas vara mastiffkorsning och som troligen har lite vinthundsblod i sig är alltså praktiskt taget ett hopplöst fall. Bara att tugga i sig, så att säga.


På bilden har hon i alla fall fattat att det kan vara lönt att hålla sig i närheten när någon parerar oxfilé.

Tiden står still

Min väckarklocka ramlade i golvet häromdagen. Verkade fungera perfekt ändå, fastän sekundvisaren låg och skvalpade längst ner under glaset.

I går morse låg jag och sov i min sötaste sömn, när kollega och tillika samåkare tassade in och ropade på mig. Där ser man hur praktiskt det är med måttligt låsta dörrar. Yrvaket kisande upplyste jag henne om att jag sov. Men tiden var gott och väl en timme efter normal väckningssignal från ovannämnda klocka.

Det visade sig att sekundvisaren vippat till i sitt trånga utrymme bakom glaset och lagt sig med piggen utåt och med denna pigg effektivt satt stopp på minutvisaren när denna närmade sig halv.

Det blev ultrasnabb frukost, dvs ett halvt glas juice, ett varv runt kvarteret med Trasan och egen Volvobil till jobbet.

Det drar för övrigt ihop sig till Operation Spånhög. Mer om detta senare.

Bland allt ludd...

... dök knappen upp. Samt en spännbricka(?), en liten sol av mässing. Diskade båda och trädde upp den lilla solen på en gaffel i bestickstället. När jag sedan omsider, i mitt välstädade lilla hem, åt min påvra middag - sambosas med tomatsallad - fick jag plötsligt en otäck svårtuggad sak i munnen. Trodde ett fasans ögonblick att det var en tand som var ute på egen hand. Men det var den lilla mässingssolen. Av alla gafflar måste jag ha tagit just den med mässingssol på tork.

Ännu har jag inte applicerat den saknade knappen, men jag har kommit på att man kan trycka med en penna i hålet där knappen ska sitta när man ska skriva bokstaven B. För jag vet ju inte om lilla solen ska dit också. Och nu kan jag inte dammsuga upp fler knappar, för sista påsen gick åt i det senaste bytet.

Fan! Är det inte det ena så är det det andra.

Försöker mig på en sanitär uppryckning. Dammsuger på flajen. Tog ett varv i dataskruppen - ja jag vet, det stavas inte så - men du får strax veta varför. Skämdes lite för tangentpordet när RSV hjälpte mig med deklarationen, så jag tog ett varv över det sistnämda datortillpehöret också. Och då sa det slurp och det som kommer mellan a och c i alfapetet försvann. Nu måste jag öppna påsen fastän den inte ens var proppfull och leta efter den där knappfan.