Tiden står still

Min väckarklocka ramlade i golvet häromdagen. Verkade fungera perfekt ändå, fastän sekundvisaren låg och skvalpade längst ner under glaset.

I går morse låg jag och sov i min sötaste sömn, när kollega och tillika samåkare tassade in och ropade på mig. Där ser man hur praktiskt det är med måttligt låsta dörrar. Yrvaket kisande upplyste jag henne om att jag sov. Men tiden var gott och väl en timme efter normal väckningssignal från ovannämnda klocka.

Det visade sig att sekundvisaren vippat till i sitt trånga utrymme bakom glaset och lagt sig med piggen utåt och med denna pigg effektivt satt stopp på minutvisaren när denna närmade sig halv.

Det blev ultrasnabb frukost, dvs ett halvt glas juice, ett varv runt kvarteret med Trasan och egen Volvobil till jobbet.

Det drar för övrigt ihop sig till Operation Spånhög. Mer om detta senare.