25 maj 2011

Nu har jag gjort en Örnbjörn!

Och med det menar jag inte att jag har skaffat mig ett fyrkantigt blåmärke på benet, vilket kan ha varit resultatet av gårdagens misshapp med truckar och flakramlingar och med akut behov av tröstbulle som följd.

Vad jag menar är att jag har beställt en ny telefon. Trivs inte riktigt med min Metal Black. Färgen är fin. Men det är ett himla bök med detta upplåsande varenda gång man får ett reklam-sms från Kapp-Ahl eller en konstigt stavad sjukanmälan från någon elev.

Nu blir det en röd. Med slide. Fast annars ganska lika. Och skulle jag nångång komma mig till Söderbodan kan det uppstå de mest förtjusande komplikationer och förväxlingsincidenter. För där finns en likadan.

6 Comments:

Blogger Garnet said...

Hopp! Här har vi kommit upp oss i smöret hör jag. Det låter som den som jag föreslog, Hazel något i namnet? Gammal är inte alltid äldst...

Får du lämna tillbaka den gamla också?

8:46 em  
Blogger sopelisop said...

Det har jag inte ens försökt. Trodde väl inte att det var möjligt. Tänkte mig väl närmast att tvinga Kurtan att adoptera den. Eller att sälja den på Bl****t. Jag kan ju göra sånt nu.

Och jo. Hazel heter den. Varför lyssnade jaginte bättre om jag fick så goda råd?

10:40 em  
Blogger Garnet said...

Det kan i och försig vara fint och låta honom få den, han är i mobiluppdateringstider tror jag och han kan gott få vara värd ett litet bidrag tycker jag...

Och jag brukar också tänka, och jag som är så klok. Sent ska syndaren vakna. Ack, älska ordspråk!

11:09 em  
Anonymous Hanna said...

Söderbodan, som i Söderbodan - Östanbäck? Det vore nästan lite häftigare än den nya - om än den lät bra fin - mobilen. Kram!

7:52 fm  
Blogger sopelisop said...

Precis just den Söderbodan. Och nymobilen är fin. Väldigt röd. Ibland ska man bejaka sina vansinnesinfall. Det hade inte varit roligt att bo ihop med en Metal Black som man inte gillar utan blir arg av varje gång. Nymobilen har också ett gulligt spel som jag redan sumpat många dyrbara städminuter på.

7:59 em  
Anonymous Hanna said...

Sant! Men lite tycker jag nog då att Söderbodans uppdykande i din blogg, fast mest bara för mig, är ännu häftigare. Det är ju inget stort ställe! Söderbodan spenderade jag mina idylliska barndomssommrar i, med hoppande i hagar, klocklärande efter komjölkning och badande i spöregn. Snöret har ju föresten också varit där!

11:03 fm  

Skicka en kommentar

<< Home