666

Snöret ringde och sa GRATTIS PÅ METAL-DAGEN! Det är ju den sjätte dagen i sjätte månaden i det sjätte året detta århundrade just idag. Och jag som är lite wannabe tuffing tyckte att det genast blev lite lättare att andas denna de nya, konstgjorda högtidsdagarnas högtidsdag. Mötte stadens nationaldagsparad på väg hem från underjorden. Hemvärn och hornmusik och elände. Kände hur jag blev lite knottrig och kallsvettig.

Igår hände ett av dessa små vardagliga under som man ibland kan beskäras. Guidade på som vanligt och brukar lägga en liten harang om Den Stora Systern som just blivit elektroingenjör och att hon var utbytesstudent i Chile ett litet år. Det är inte så malplacerat som det låter... Och att jag fick åka och hälsa på minsann! (Det var faktiskt alla mina snälla barn - och en snällis till som då var associerad till familjen - som gav mig biljetten i 51-års present. Det är då inte många mammor som fått så fina presenter! i all synnerhet inte på 51-årsdagen) Efteråt kom ett ungt par fram och frågade lite försynt om inte jag var Den Stora Systerns mamma? Och det var jag ju. Och dom var hennes kompisar från studiemetropolen långt där uppe i norr! Tänk så det kan bli!

När jag kvittrat tänkte jag ta kafferast. men var tvungen att gå tillbaka och presentera mina stövlar för dem. För de stövlarna köpte jag när jag väntade Den Stora Systern.