Hemma

Har återvänt från arbetslägret i Norrland. Uppresan gik bra, höll tidtabellen perfekt, lyckades med tanttricket att shanghaia arbiträr mansperson för ilastming av Billyhylla, hittade co-drivern i Övik, onjöt av mina bristande konversationstalanger fram till slutmålet, fick släpet tömt och så iväg till tant Annika som bjöd på middag och för mycket rödvin... Ack ja! Vet väl hur mycket jag klarar av. Det är bara det att jag inte alla gånger orkar tänka på det också. Speciellt inte när jag stigit upp i soluppgången och avverkat nära 70 mil och ätit ett stycke Maxbox på vägen. Men trevligt var det. Och ingen huvudvärk fick jag heller. Så det så.

Arbetslägret inleddes med lite lättsam garderobsuppackning. Det var när stolmålande begynte som ansträngningen började bli märkbar. Åtta leksandstolar, två gånger! Uj, vad många pinnar det är! Och med sådan där eländig vattenburen lackfärg som ska strykas "flödigt". Gränsen mot rinnig är hårfin för den som inte provat på.

Fick också konsulta i val av tapet i salongen. Första planen var en trevligt elefantgrå, men efter första besöket i tapetaffären kom vi hem med samma tapet som redan var uppsatt i hallen. Kändes ju lite fantasilöst. Näst plan var att hitta en varm chokladbrun variant - fullt medvetna om att bajsbrunt lurar runt hörnet. Nu visade det sig att brunt inte är vidare modernt och jag kom tillbaks med en stor kollektion mörkgrå, svarta, en smutsgul och en faluröd. Mera provande. En svartaktig gick vidare till final.

Mot aftonen kom tant Annika et consortes på besök. Farbror Bertil lyckades, trots uppenbara signaler på att han helst ville åka hem, avfärda den svarta som rent omöjlig. Och farbror Bertil tror vi på. Slutresultatet blev den faluröda. Samma som Den stora systern haft i sin luleetta. Kändes ju lite fantasilöst. Men varför förstöra ett vinnande koncept? Har nu nåtts av underrättelser norrifrån om att den röda sitter på väggen och att det blev bra.

Hemresan var lika odramatisk som ditresan. Dock utan någon pressande tidtabell. Medförde fyra av de målade stolarna för avlämning i Övik hos Den stora systerns Långsmale vän. Han bodde på tredje våningen! Fyra gånger tre trappor upp! Men det är inte utan att all träning faktiskt betalade sig. Mjölksyran i benen uteblev helt och hållet när jag dagen därpå kastade mig in i underjorden igen släpandes på turister.

Sakta men säkert återgås det tillvardagen. Örnbjörn verkar lämna oss i veckan för nya äventyr på Västkusten, hål i möbleringen (där somt alltså försvunnit norrut) ska täppas igen och Snörets solros har slagit ut. Inte vidare stor och inte vidare röd. Men den försöker.