Dont b afraid coz Godl b wiv u always

Är det inte det ena så är det det andra... I måndags valde datorn att spela död. Krävde alla möjliga underliga åtgärder i form av insertade discar och jag vet inte vad. Alla mina förstahandsval av något mera datorbegåvade personer har ju dumt nog valt att flytta från sta'n, så jag var tvungen att ringa Jacke. Jämfört med mig är han ett datasnille. Han lovade titta förbi dagen därpå och gjorde det också. Tillsammans närmade vi oss datorn och tryckte på knappen. Och datorskrället hostade igång som om inget fel någonsin drabbat den. Rena rama dramaqueenen skulle jag vilja påstå. Så fort det kommer någon i närheten som heter som Jacke heter på riktigt skärper den sig. Förra gången det hände räckte med att ringa (!) en som heter sådär magiskt...

Sedan är det ju mycket funderingar nu när Polaris - som kanske ska heta Socker, Sockan, Mandel, vi får se vad som passar när vi möts, för det ser ju ut att bli tidigare än någonsin. Redan 1 november är hon här! Köpte en vattenkopp åt henne igår. Och undrar jättemycket var vårt extra hundhalsband är. Slutar väl med att jag måste köpa ett sånt också.

Innan jag nu helt går in i hunddimman tänkte jag kommentera en artikel jag läste för länge sedan. Den handlade om det skrivna språket.

Alltså. Det har ju funnits tider där människor befarat att de skrivna språket skulle förtvina och dö ut. Alla dessa bilder, både rörliga och stillastående. Själv har jag i åratal hävdat att t ex skolan försummat sina ansträngningar att lära barn läsa bilder. Men då har dom väl haft fullt upp med att lära dem läsa vanliga bokstäver och med att oroa sig för det skrivna språket.

Nu sägs i artikeln att ett gemensamt skrivet språk har vi inte haft i mer än 35 år! Alltså sedan grundskolan infördes! Inte ens på 1800-talet fanns det någon norm för det skrivna svenska språket. Folk kunde skriva lite hur som helst. Artikelförfattaren berättar om korrespondens mellan biskopar där de stavar sina egna namn på tre olika sätt. I samma brev!

Men nu mina vänner! Nu kan vi sluta oroa oss för det skrivna språket. För nu skrivs det som aldrig förr med allt chattande och mailande oh SMS:ande och bloggande. Men vi får kanske bita i det sura äpplet och inse att något gemensamt språk handlar det inte om. Olika sorters skrivande kräver olika språk. Men nog skrivs det, alltid.

I England har några tjejer t o m översatt delar av Bibeln till SMS:iska! Se rubriken! Ett litet exempel från SMS-upplagan "txt msgs frm God".