Dan före dopparedan

Jaha. Märks att jag inte varit i närheten av någon apparat på länge. Så nu blev det dubbla rubriker. Hoppas någon bloggtomte tittar in och städar upp det hela.

Dopparedagen. Länge, länge trodde jag att dopparedagen betydde dagen före julafton. Tänkte mig att den där mystiska rikssvenska sedvänjan att glöta bröd i äckligt, flottigt skinkspad ju måste äga rum dagen före. När julskinkan just kommit ut ur ugnen. Men så var det visst inte. Och aldrig att jag skulle servera något sådant heller. Inte ens på dopparedagen.

Jag trodde inte att jag vid min måttliga ålder skulle börja tjata om hur gammal jag känner mig. Men nog måste det vara någon form av ålderstecken att själva julförväntningarna blir mer synonyma med att barna kommer hem än med allt det där andra?

Igår natt kom dom! Åtminstone flera av dom. Och det kändes lite mysigt. Och ändå har jag haft Igelkottspojken hur länge som helst. Han påstod att det var så kallt i hans mammis hus att det till och med kändes ljummare hemma hos mig! Och då pratade jag ändå med Den Stora Systern igår som ringde för att förboka ett par tofflor. För det är ju så kallt hos mig! Det beror säkert mycket på vad man jämför med.

Den Stora Systern svor ve och förbannelse över sin egen dumhet att välja att flyga från Skellefteå. Terroristhotet påverkar tydligen också inrikesflyget och SAS kan absolut inte garantera att det tar mindre än två timmar att få ut sitt bagage. Och tar det mer så missar hon tåget...

Men nu kan vi skruva på förväntningarna på fullt utslag. Granen står så grön och grann i stugan. Överskattade i någon mån höjden på rummet, så vi fick nog såga av för 50 kr ungefär. Glömde också flaggorna, för de brukar ligga i juleljusens ask och i år spexade jag till det med tvinkletvinklebelysning, inhandlad på Åhlens julrea, så den asken kom aldrig fram. Nu tvinklade det kanske inte riktigt så vackert som jag hade tänkt. Men det duger.

Igelkottspojken och jag, stundom förstärkta med det Ekonomiska Ogeniet från Kvarnberget, har gjort massor med julgodis. Knäck, chokladpruttar, mockakonfekt, kaffekola, marsipanfigurer, apkulor, äcklig slemmig marmelad, lite godare men väldigt seg marmelad, limegodis, snickers och chokladdragerade apelsinskal. Lammsteken ligger i frysen (måste komma ihåg att ta fram den idag!) och glöggen står under trappen.

Har också inbjudit Örnbjörns föräldrar till att dricka glögg och titta på Kalle Anka. Tror att Örnbjörn kände en lite måttlig entusiasm, men det kändes lite grymt att höra att de bara hoppades att få se sin förlorade son någon dag under faluvistelsen. Han har ju blivit stor och kör jättestora bilar på det som vissa kallar Sveriges framsida. Han har en egen blogg också. Och den ska jag länka till vilken dag som helst. Så då kan ni läsa själva om spännande frigolittransporter på branta och hala norska vägar.

T o m hundarna är nybadade. Zero var aningens motsträvig, som vanligt, men resignerade rätt fort. Trash var alldeles uppenbart helt emot en så barock idé som att ga in i en liten skrubb och där utsättas för jag vet inte vad. Fick lyfta in en bit i taget. Och när jag behövde använda båda händerna för att schamponera och styra duschslangen fick jag klämma fast hennes huvud mellan knäna! Och sedan luktade hon illa halva natten. Det var nog det spanska loppschampoot som blommade upp igen.

Själv hoppas jag lite grann på att det ska dofta nybakt lussebulle när jag kommer hem. Även om jag dumt nog glömde att köpa jäst. Men vi har ju Macken och att betala dubbla priset för ett livsmedel är inte så hårt när det handlar om jästinköp.

Med detta önskas hela läsekretsen en riktigt skön jul och så ses vi måhända nästa år!