Hur orkar folk jobba?

Lite bisi vecka för en liten människa som är van att kunna göra allt i morgon.

Först var det en Elsborgsbulletin som måste knåpas ihop. Med f d Krullhåriga och Örnbjörn i huset kan man ju inte öda tid på att sitta i en skrubb och hitta på ord. Den proffsiga redigeraren hade inte tid, så det var sax och tejp som gällde. Och sedan gällde det att hitta kommunens reproavdelning, som doldes längst in något slags ombyggnadshelvete.

Dagen därpå tur till grannkommunen, där jag genom kontakter (!) får en veckas inhopp som sfi-lärare. Skulle åka buss.

Orutinerad bussåkare som jag är passade jag på att studera hållplatsupplägget redan på förmiddagen. Hittade en med rätt nummer och gick med glatt mod hem för att pissa svinpälsar och sedan ge mig av. Denna gången närmade jag mig hållplatsen från andra hållet, läste inte alla siffror på hållplatsskylten men däremot extraupplysningen "Järnvägsstationen". Nå, dit skulle jag ju verkligen inte, så jag ställde mig på andra sidan gatan.

I kuren satt en fin diodskylt som talade om att buss Borlänge avgick kl si och så. Stämde ju inte riktigt med min förhandsuppfattning från tidtabellsläsandet hemma. Men jag har ju varit i Stockholm minsann och där har de fina skyltar som talar om när bussen verkligen kommer och inte när den var tänkt att komma. Så jag trodde det var en sådan skylt.

Till sist kom bussen och påstod sig gå till Lugnet, d v s diametralt åt fel håll! Visade sig att jag skulle ha stått på andra (första) sidan...

... och här avbröt jag mig mitt i en mening för jag kände igen mina egna ord. Men nu fortsätter jag i alla fall och beklagar att jag upprepar mitt stilgrepp med andra och första sidan...

... och tog mig muttrande och begynnande nervöst svettande över gatan igen. Sedan kom bussen. Precis den buss som jag hade tänkt att åka med. Så det var ju tur att jag var där i så överdrivet god tid.

Hittade fram till Sfi och fick en liten introduktion och var välkommen att praoa följande dag. Vilket ju innebar en extremt tidig uppstigning för mig och för all del också svinpälsarna.

"Min grupp" är den nästlångsammaste nybörjargruppen och ambitionerna verkar vara lagom lågt ställda. Man ska vara glad om de lär sig ett par ord i veckan, sa deras ordinarie fröken. Ett spännande sällskap utgör de i alla fall. T ex en bosniska som ser glad ut och pratar som en kvarn - men halvobegripligt och om vad som helst. Troligast inte om det man trodde man pratade om. En somalier/etiopier med fyra fruar och fullt utbildad halvanalfabetism, en thailändska som platal utan lullande l, en irakiska som envist pratar engelska eller tjattrar på arabiska med dem som förstår sånt. Ska bli riktigt spännande.

På detta följde ett tur till hufvudstaden med konstpedagogiska museibesök och tittande i många affärer på alldeles egen hand. Snöret jobbade nämligen. Den första stockholmsnatten avsovs också hos Igelkottspojken, eftersom barnens far hade inhyst sig hemma hos Snöret. Detta medförde också ett polskt namnsdagskalas och en ytterst fascinerande skärmsläckare på TV:n. Den händige människan, Igelkottspojken menar jag förstås, hade lyckats få alla sina digitala bilder att slumpartat dyka upp i rutan. Den skärmsläckaren kunde man titta på i flera timmar! Intressant blandning av mammor och pyramider interfolierade med en och annan tveksam bild av Det Ekonomiska Ogeniet iklätt nätstrumpor och blond peruk och förövrigt inte mycket mer...

Nu åter hemma och har sfiat hela dagen. Kom hem och försökte läsa tidningen liggande i min sköna säng. Men Trash var så upptrissad av återseendets glädje att hon lyckades ta sig upp i sängen hon också. Varpå Zero dröp av och Trash klumpade runt och satt på min mage och andra obekväma ställen. Utom när hon lyckades lägga sig ner bredvid mig ett litet tag. Men då tuggade hon på min arm eller mitt hår istället. Tack och lov kom den mikroskopiska hundpromenören (en liten tjej, tvärhand hög, som gillar att gå ut med hundar) förbi och drog iväg med hela bandet.

Nu har jag just betalat mina räkningar. Och det var ingen upplyftande tillställning det. Jäklars vad många och stora räkningar det var den här månaden. Men pengarna räckte till i alla fall. Och nu är det en hel månad till nästa hjärtsnörp.

Sophund

Jaha. Här går man och skaffar sig en äkta sophund från utlandet. Och visst. Ett vitt intresse för gamla kolapapper och slängda mjölkförpackningar har man ju sett.

I fredags natt - när den f d Krullhåriga systern och Örnbjörn väntades - slumpade det sig så att Zero visade lite orostecken. Det var ett väldigt knorrande och gnölande och jag satte det i samband med att han inte hunnit bajsa på sista kvällsrundan. Han är lite noga. Kräver lite avskildhet. Åtminstone en liten grästotta eller en lyktstolpe att sitta bakom. Annars uppnår han inte den där inre friden han verkar behöva för att kunna prestera...

Så jag bet i det sura äpplet kl 03.00, klädde på mig och gick ut med svinpälsarna. i samma ögonblick anlände den f d Krullhåriga o s v och det var ju trevligt. Svinpälsarna och jag trampade iväg. Lät Zero gå lös - dels går det lite raskare undan då och dels behöver man inte vara rädd för att träffa på rullmopsar vid den tiden.

Zero hittade en liten staketstolpe att sitta bakom och klämde i med en alldeles lagom korv. Precis som jag stod där och skulle plocka upp hans prestatation i en därför avsedd svart plastpåse såg jag att han stod i en snödriva på andra sidan gatan och åt någonting ganska stort. Kastade mig över gatan med Trash på släp och försökte plocka ut vad det nu var ur munnen på honom. Han morrade och gick över till andra (första) sidan av gatan. Jag efter. Den här gången hann jag börja bända upp hans käkar och fick ut en hyfsad bit folie. Då ryckte Trash iväg med mig och innan jag hann fram igen hade Zero pinat i sig resten av foliepaketet.

Alltså. Tränade sophundar från utlandet nöjer sig med att slicka kolapapper. Och Zero trycker i sig folie - visserligen med en underbar arom av uppäten kebab på. Det kan väl inte vara nyttigt att äta folie? Såg framför mig hisnande veterinärräkningar.

Nåväl. Min ekonomiska situation tillåter inte att jag störtar iväg till någon veterinär. Hittills har det gått fortsatt bra att stoppa in mat i ena änden och plocka korvar som kommer ut genom den andra. Och då är det väl lugnt.

Hoppas jag.

Nu var det länge sedan...

... tycker jag till och med själv.

Datorn har varit icke-kurant. Kurtan har fixat och donat och skruvat och mekat och gjort livet till ett helvete på jorden för alla som vet lite mer än han. Och det är ganska många det. Men till slut fick han till det. Och det är ju mer än jag hade fått. Så jag tycker att han har varit lite duktig.

För en liten vecka sedan hade jag en tur i underjorden med en grupp utbytesstudenter från Chalmers. Dörren till Anfarten har varit ovanligt igensvälld denna vinter och inför denna tur föreföll den helt omöjlig att öppna.

Ur folkmassans djup kliver då en liten och tjock farbror som frågar om det behövs lite krafttag. Jatack, sa jag. Farbrorn sliter tag i dörrkanten och rycker till och passagen är fri!

Sedan går vi vår tur och återvänder till markplanet och dörreländet går inte att öppna. Vi kommer inte ut! Åter träder den lilla farbrorn fram och erbjuder sig att ge den en rejäl spark. Tjong!!! Dörren öppnar sig.

Efteråt hittar jag honom i butiken och ser att han har prästkrage. Kan inte låta bli att tacka en extra gång och anmärker att jag förstår att han klarade sin uppgift. Han kunde ju antagligen räkna med extra krafter från annat håll också. Jo visst, svarade han. Läser man teoligi i två terminer lär man sig hur man går genom stängda dörrar. Dessutom kan man delta i vinterkursen och lära sig gå på vattnet.

Uj, vad jag har gottat mig åt denna lilla uppiggande episod.

Halt ute

Nu har det töat ett par dagar. Och sedan frusit på. Det blir isgata av alltihopa. Då är det inte alldeles lätt att dra runt med svinpälsarna.

Och som igår! Då mötte vi en gubbe med liten, spjånglig hund. En sådan där typisk liten stridspitt som aldrig varit i närheten av att få sitt gigantiska ego prövat i verkligheten. Stannade till med Zero och Trash, kortade kopplen och borrade in tantbroddarna i isen. Och vad gör gubbeländet? Jo - sätter igång med att uppfostra sin spjångelhund. Stannar och gräver fram godis ur fickan för att avleda lillspjånglets intresse från mina svinpälsar. Knäna skakar, reumatismen i fingrarna hör av sig och jag fortsätter att väsa att här ska inte muckas något.

Allt det där borde ju gubbeländet ha sett. Kunde han inte ha tagit sin lilla spjångelhund och vandrat förbi på insidan av de bilar som stod parkerade där? Nä. Mitt i gatan. Godisgrävande.

Naturligtvis önskar jag att jag hade lite mera pondus över svinpälsarna. Att de lyssnade på vad jag sa lite bättre. Men nu är den ena döv och den andra troligen inte språkkunnig. Gamla döva Zero, som faktiskt var riktigt duktig på hundmöte innan Trash kom, har glömt allt han någonsin kunnat.

Vill man se det från den ljusa sidan är det antagligen så att han accepterat Trash som (synnerligen irriterande, halvt livshotande och fjantig) medlem av flocken. Därför känner han sig förpliktigad till att, åtminstone när vi är ute, ställa upp som damernas försvarare. En synnerligen maläten riddare. Men en riddare utan fruktan och tadel. Ute.

Jaha? Likadan?

Ska det här vara så bra det? För det första måste man tydligen signa in två gånger för att hamna här. Och så har en del av mina rekommenderade bredvidläsningsförslag gått och fått konstiga bokstäver.

Men det vackra Marimekkomönstret var i alla fall kvar.

Flexibel!!!

Flexibel? Ett sånt jävla ord. Eller åtminstone vad det står för nuförtiden. Det betyder åtminstone i arbetsmarknadssammanhang att visst - jag kan jobba när som helst och hur som helst och jag är glad ändå. Naturligtvis är det trevligt om jag får lite betalt också. Men så flexibel som jag är så ska vi väl inte hänga upp oss på en sådan detalj?

Den trevliga receptionissan och jag ägnade minst två och en halv minut av hennes flexibla arbetsdag åt att tycka illa om detta ord.

För övrigt ska det bli intressant att se om Sopelisops sida är lika vacker som förr nu. På något egendomligt sätt lyckades nämligen inloggningen styra över mig till den nya varianten. Och lovade att sidan skulle se ut precis som förr. Det tror jag inte på förrän jag sett det...