Nu var det länge sedan...

... tycker jag till och med själv.

Datorn har varit icke-kurant. Kurtan har fixat och donat och skruvat och mekat och gjort livet till ett helvete på jorden för alla som vet lite mer än han. Och det är ganska många det. Men till slut fick han till det. Och det är ju mer än jag hade fått. Så jag tycker att han har varit lite duktig.

För en liten vecka sedan hade jag en tur i underjorden med en grupp utbytesstudenter från Chalmers. Dörren till Anfarten har varit ovanligt igensvälld denna vinter och inför denna tur föreföll den helt omöjlig att öppna.

Ur folkmassans djup kliver då en liten och tjock farbror som frågar om det behövs lite krafttag. Jatack, sa jag. Farbrorn sliter tag i dörrkanten och rycker till och passagen är fri!

Sedan går vi vår tur och återvänder till markplanet och dörreländet går inte att öppna. Vi kommer inte ut! Åter träder den lilla farbrorn fram och erbjuder sig att ge den en rejäl spark. Tjong!!! Dörren öppnar sig.

Efteråt hittar jag honom i butiken och ser att han har prästkrage. Kan inte låta bli att tacka en extra gång och anmärker att jag förstår att han klarade sin uppgift. Han kunde ju antagligen räkna med extra krafter från annat håll också. Jo visst, svarade han. Läser man teoligi i två terminer lär man sig hur man går genom stängda dörrar. Dessutom kan man delta i vinterkursen och lära sig gå på vattnet.

Uj, vad jag har gottat mig åt denna lilla uppiggande episod.