Sophund
Jaha. Här går man och skaffar sig en äkta sophund från utlandet. Och visst. Ett vitt intresse för gamla kolapapper och slängda mjölkförpackningar har man ju sett.
I fredags natt - när den f d Krullhåriga systern och Örnbjörn väntades - slumpade det sig så att Zero visade lite orostecken. Det var ett väldigt knorrande och gnölande och jag satte det i samband med att han inte hunnit bajsa på sista kvällsrundan. Han är lite noga. Kräver lite avskildhet. Åtminstone en liten grästotta eller en lyktstolpe att sitta bakom. Annars uppnår han inte den där inre friden han verkar behöva för att kunna prestera...
Så jag bet i det sura äpplet kl 03.00, klädde på mig och gick ut med svinpälsarna. i samma ögonblick anlände den f d Krullhåriga o s v och det var ju trevligt. Svinpälsarna och jag trampade iväg. Lät Zero gå lös - dels går det lite raskare undan då och dels behöver man inte vara rädd för att träffa på rullmopsar vid den tiden.
Zero hittade en liten staketstolpe att sitta bakom och klämde i med en alldeles lagom korv. Precis som jag stod där och skulle plocka upp hans prestatation i en därför avsedd svart plastpåse såg jag att han stod i en snödriva på andra sidan gatan och åt någonting ganska stort. Kastade mig över gatan med Trash på släp och försökte plocka ut vad det nu var ur munnen på honom. Han morrade och gick över till andra (första) sidan av gatan. Jag efter. Den här gången hann jag börja bända upp hans käkar och fick ut en hyfsad bit folie. Då ryckte Trash iväg med mig och innan jag hann fram igen hade Zero pinat i sig resten av foliepaketet.
Alltså. Tränade sophundar från utlandet nöjer sig med att slicka kolapapper. Och Zero trycker i sig folie - visserligen med en underbar arom av uppäten kebab på. Det kan väl inte vara nyttigt att äta folie? Såg framför mig hisnande veterinärräkningar.
Nåväl. Min ekonomiska situation tillåter inte att jag störtar iväg till någon veterinär. Hittills har det gått fortsatt bra att stoppa in mat i ena änden och plocka korvar som kommer ut genom den andra. Och då är det väl lugnt.
Hoppas jag.
I fredags natt - när den f d Krullhåriga systern och Örnbjörn väntades - slumpade det sig så att Zero visade lite orostecken. Det var ett väldigt knorrande och gnölande och jag satte det i samband med att han inte hunnit bajsa på sista kvällsrundan. Han är lite noga. Kräver lite avskildhet. Åtminstone en liten grästotta eller en lyktstolpe att sitta bakom. Annars uppnår han inte den där inre friden han verkar behöva för att kunna prestera...
Så jag bet i det sura äpplet kl 03.00, klädde på mig och gick ut med svinpälsarna. i samma ögonblick anlände den f d Krullhåriga o s v och det var ju trevligt. Svinpälsarna och jag trampade iväg. Lät Zero gå lös - dels går det lite raskare undan då och dels behöver man inte vara rädd för att träffa på rullmopsar vid den tiden.
Zero hittade en liten staketstolpe att sitta bakom och klämde i med en alldeles lagom korv. Precis som jag stod där och skulle plocka upp hans prestatation i en därför avsedd svart plastpåse såg jag att han stod i en snödriva på andra sidan gatan och åt någonting ganska stort. Kastade mig över gatan med Trash på släp och försökte plocka ut vad det nu var ur munnen på honom. Han morrade och gick över till andra (första) sidan av gatan. Jag efter. Den här gången hann jag börja bända upp hans käkar och fick ut en hyfsad bit folie. Då ryckte Trash iväg med mig och innan jag hann fram igen hade Zero pinat i sig resten av foliepaketet.
Alltså. Tränade sophundar från utlandet nöjer sig med att slicka kolapapper. Och Zero trycker i sig folie - visserligen med en underbar arom av uppäten kebab på. Det kan väl inte vara nyttigt att äta folie? Såg framför mig hisnande veterinärräkningar.
Nåväl. Min ekonomiska situation tillåter inte att jag störtar iväg till någon veterinär. Hittills har det gått fortsatt bra att stoppa in mat i ena änden och plocka korvar som kommer ut genom den andra. Och då är det väl lugnt.
Hoppas jag.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home