Tittut!

Ojojoj. Nu var det så länge sedan att jag knappt vågar skriva en rad. Och snorkråkor var ju utlovade, men dem får ni vänta på.

Sedan jag skrev sist har skolan slutat (och nästan börjat igen), jag har för första gången på åratal semester och är bara inte ledig från att göra ingenting. Jag har firat Snörets 25-årsdag i Furusund, träffat ålänningar och suttit och ugglat i Korpo. De sittstunderna interfolierades med otaliga turer upp till roskisen med lass efter lass med gamla långkalsonger, udda porslin, knöliga täcken och annan bråte, träffat lite gamla bekanta och känt mig som en orm som bara lät mamma vara på landet över en natt och så regnade det hela tiden också...

Men! Kan ni förstå? Detta inlägg skrives på en mer än måttligt generös födelsedagspresent JAG fick på Snörets kalas. Jag fick en liten äppeldator! Stor som ett mjölkpaket, tyst som en mus.

Nu blir jag ju tvungen att dammsuga i dataskrubben. Det uppenbarade sig en hel samling riktigt välmatade dammråttor när Kurtan lite halvlycklig burit iväg med den gamla klumpen in på sitt rum.