Det kunde ha gått helt på Kakkapelles rullar...

Det drar ihop sig till temavecka här på sfi. Vi ska spela sagoteater och om vi åstadkommer något av värde ska vi kanske rentav åka på turne till ett dagis eller två?

Hur som helst manar detta projekt fram nostalgiska minnen av min storstilade karriär i skådespelarbranchen från högskoletiden. Grävde fram videobandet och njöt lite och skämdes ganska mycket. Speciellt över själva inspelningskvaliteten. Nåväl. Snurrade runt lite och tittade på några av de andra produktionerna också. Såg att klockan var mycket, satte bandet på återspolning och rantade iväg med svinpälsarna.

Med en bajspåse i ena handen och två stretande svinpälsar i den andra fick jag för mig att titta på klockan. Den var 23.26.

23.30 stod inprogrammerat på videon för att jag gärna ser M.A.S.H., för det kommer ju så gudomligt sent. Men nu satt ju fel band i apparaten! Kris! Hotande elände! Tänk om just min värdefulla teatrala insats skulle utplånas?

Ringde Knutte och bad honom störta fram till videon och slita ut teaterbandet.

Han hann. Tackolov.

Nörderier

Örnbjörn visade stolt sin äppeldator förra helgen, när han var på besök. Han hade lyckats knöla in Windows på den. Jag frågade varför och han svarade att bara för att det gick!?

Sitter just nu och värmer upp stolen inför mera nödvändiga skriverier. Passade på att titta på www.mittegetjavlanarnia.se. Och vad hade den nissen gjort? Jo - lyckats få sin pc att se ut precis som en äppeldator.

Har folk inte toaletter som de kan skura eller returpapper som behöver bäras ut?

Tryck på rätt knapp!

Jaha. Söndag morgon, äntligen får man vakna och äta frukost utan tidspress. Svinpälsarna hann ju börja tjata lite och till sist blev det deras tur också.

Hann till grannkvarteret där Zero slog en liten lov - så lång som hans meterlånga koppel tillåter - in på en gård, när ägarna rullandes barnvagn kommer gående på gatan. Och börjar gläfsa om "att jag är så trött på alla hundar som pinkar på gården".

För det första. Zero hade inte pinkat minsta droppe. För det andra. Jag brukar faktiskt försöka styra lite så att det inte pinkas på gårdar. Ibland kanske uppmärksamheten inte är den bästa, så visst kan det hända. Men då brukar jag tänka att det är väldigt få människor som under någon enda årstid tillbringar sin fritid sittandes i porten. Åtminstone inte så nära porten att de kan sträcka ut sina ben på gatan.

Vad händer då när någon sätter igång och bjäbbar så där? Först blir man alldeles mållös. Sedan säger man med ynklig röst att han bara slog en lov in och inte pinkade alls. Och så går man därifrån. Fort. Ältandes.

Resultatet blir att åtminstone jag, efter 15 minuters ältande, tänker att ska jag behöva åka dit på en utskällning är det väl lika bra att pinka där nästa gång vi går ut. Skällorna har jag redan fått. Vi är ju liksom skyldiga dem den utlösande pinken?

Tryck på rätt knapp och surkärringen i sopelisop ploppar upp som på beställning!

Föreningsaktiv?

Har tillbringat kvällen på stadsdelsföreningens styrelsemöte följt av en visit hos Örnbjörns pappa, tillika kommunalpolitiker. Falu kommun har satsat EU-pengar på ett "visionsarbete" om hur man ska förbinda staden med gruvan.

Nåväl. Nu ska detta arbete politikeruppvisas. Och själva har vi svårt att komma ifrån mitt på dagen. Vad gör man då? Man vänder sig till en i området boende politiker och dessutom del av min uttöjda familj. Han är nämligen inte bara politiker. Han är Örnbjörns pappis också.

Möte och tamburprat gjorde att jag inte stod på hemmets tröskel förrän kl 22. Hungrig. Men Alice hade lagat mat - pluspoäng där. Sedan hade han helt fräckt bytt kanal på TVn och pajat min inspelning av Tryggåbygg - minuspoäng där...

Nu blir det inte roligare idag.

Passa tider...

Idag stressade jag på som bara den för att hinna tillbaks till Falun till kvart över fem. Skulle klippa håret.

Kändes visserligen lite smålyxigt att låta klippa ett hår som såg alldeles bra ut. Men hade frissan sagt att det var lämpligt så var det ju det. Var nämligen så himla smart att jag beställde ny tid när jag klippte mig senast. Annars brukar det ju vara så att man blir akut långhårig över en natt. Och när man ringer frissan då finns det ingen tid på flera veckor framöver. Och så får man gå där och känna sig som något som katten har släpat in.

Anlöpte Falun lite lagom för sent. Folk hade parkerat som krattor längs hela min gata så jag blev tvungen att backa in på gården. Stressad som jag var gick det inte med mindre än tre omtagningar.

Ångade iväg till frissan som såg lite förvånad ut. Jag var visserligen fem minuter sen men samtidigt en hel månad för tidig! Det förklarar kanske varför den där välbekanta önskan att dra en systempåse över huvud saknades så totalt.

Nu är jag nog vuxen.

Det blir tyngre och tyngre att ta sig upp på morgnarna. Klockan hann nog bli minst kvart i sju innan kroppen lydde så pass att jag fick fossingarna över sängknten. Kurtan hade fortfarande inte synts till. Men eftersom han och hans bättre samvete Tvilling M skulle åka med i bilen satte jag på en kastrull med gröt åt honom.

Gröten blev klar och jag stack in näsan och ropade uppåhoppa. Han kom. Han slevade i sig gröten. Han gick och satte sig framför TVn. Själv hade jag hunnit med 1/4 kopp te och nästan alla serier i tidningen. Och då ska man betänka att jag alltid läser tidningen bakifrån. Man kommer ju till serierna fortast så. Och det är inte detta som ska bevisa att jag är vuxen.

Alltnog. Kurtan glodde på TV och jag ville gärna kosta på mig ytterligare ca åtta minuters frukostro, så jag hojtade och till honom att han väl kunde ta svinpälsarna på en morgonkiss. Utan hörbara protester stängde han av TVn och gick.

Han var tillbaka väldigt, väldigt fort. Frågade lite misstänksamt om han på något sätt kortarelagt svinpälsarnas promenad? Och se! Det hade han gjort! Men av den mest usla anledning man kan tänka sig. Han insinuerade att jag väckt honom enbart med den infama baktanken att tvinga ut honom med svinpälsarna!

Hela mitt inre skrek av barnsliga reaktioner. Ska du säga sådana saker får du gååå till skolan!!! Och jag ska alllldrig mera koka gröt åt dig!!! Istället sänkte jag tonläget ett snäpp och sa att det fullständigt OK att vara arg på mig. Men det är väldigt dålig stil att ta ut den ilskan på oskyldiga små varelser från djurriket.

Var det inte vuxet så säg?

Vuxnas skriftspråksutveckling?

Har förstört en hel helg på att försöka utröna något om vuxnas skriftspråksutveckling ur en bok som bahandlade barns dylika utveckling. Mission impossibill från början till slut.

Men mest gick jag in för att komma med ett lite smickrande förslag till Örnbjörn. Tänk om han kunde presentera sitt Kungamöte i en vanlig word-fil på min mail? Tänkte jag kunde roa mina elever med den. Rafflande och bra. Och så skönt att älgen inte dog. Gillar Happy Ends.

Och med det Kungamötet kunde jag kanske främja några vuxnas skriftspråksutveckling i alla fall.