Tryck på rätt knapp!

Jaha. Söndag morgon, äntligen får man vakna och äta frukost utan tidspress. Svinpälsarna hann ju börja tjata lite och till sist blev det deras tur också.

Hann till grannkvarteret där Zero slog en liten lov - så lång som hans meterlånga koppel tillåter - in på en gård, när ägarna rullandes barnvagn kommer gående på gatan. Och börjar gläfsa om "att jag är så trött på alla hundar som pinkar på gården".

För det första. Zero hade inte pinkat minsta droppe. För det andra. Jag brukar faktiskt försöka styra lite så att det inte pinkas på gårdar. Ibland kanske uppmärksamheten inte är den bästa, så visst kan det hända. Men då brukar jag tänka att det är väldigt få människor som under någon enda årstid tillbringar sin fritid sittandes i porten. Åtminstone inte så nära porten att de kan sträcka ut sina ben på gatan.

Vad händer då när någon sätter igång och bjäbbar så där? Först blir man alldeles mållös. Sedan säger man med ynklig röst att han bara slog en lov in och inte pinkade alls. Och så går man därifrån. Fort. Ältandes.

Resultatet blir att åtminstone jag, efter 15 minuters ältande, tänker att ska jag behöva åka dit på en utskällning är det väl lika bra att pinka där nästa gång vi går ut. Skällorna har jag redan fått. Vi är ju liksom skyldiga dem den utlösande pinken?

Tryck på rätt knapp och surkärringen i sopelisop ploppar upp som på beställning!